prärieugglan

På söndagen den 26 februari då morgonsolen strålade in och reflekterade i spegeldörrarna i sovrummet passade jag och lillan på att fota varandra och oss med mobilkameran, dessutom lekte vi lite med en kamera-app som ger olika effekter.. allt från gröna, blå, röda till tecksturbilder i olika nivåer och allt däremellan, även möjligheter att fota med spegelbild åt alla håll där man kan förvränga bilden till okännlighet i sådan grad att det kan bli rent obehagliga motiv av det mest underbara. Jag väljer att inte visa sådana bilder, vissa bilder som vi tar i lekens fotostund raderar jag omgående från mobilen, då jag tycker dom blir för otäcka / otrevliga att jag mår dåligt av att se dom... då ska dom bort !
Här kommer några bilder som blev riktigt bra... :)

Mor och dotter som strålar....
Foto; Laila Nilsson 26/2 -12  Nokia N8



Nicole med solgloria... , Mamma fotad av Nicole...

    

Nicole fotad i sepia...



Vi tar en promenad bortåt byn mitt på dagen, i lillans ryggsäck har vi med en festis, två äpplen och en apelsin..
Nicole åker på bobben som jag drar med för att ömsom springa eller gå en stund, vi har jättekul trotts att lillan är hängig med lätt feber och besvärlig hosta. Då hon inte orkar tjava på själv så får hon åka och jag drar henne mestadels, det blir svängar hit och dit, vi turas om att ställa djurgåtor till varandra och skrattet klingar i Åkerby.
När vi kommit några hundra meter blir första ryggsäcks stoppen och ett äpple tas fram, jag får gnagskala äpplet och sedan sitter lillan på bobben och käkar äpple medan jag går vidare.

Nicole på väg...
Foto; Laila Nilsson 26/2 -12  Nokia N8

     

Väl framme hos Hanna ställer vi undan bobben på en snöig bil, Nicole leker i snöhögarna utanför huset och jag ser efter katterna sedan går vi tillsammans ned i källaren för att gossa på marsvinen och fylla på mat.. lillan är överlycklig !!!
Hennes bästis Hanna har gett Nicole sitt ena marsvin "snöflingan" och lillan är så himla glad :)
När vi är klara så leker Nicole ute på gården ännu en stund och ska "bara gå en genväg" med det är en senväg, jag skrattar åt vår tjorvunge som så gulligt protesterar och vill ha sin vilja fram..
Så börjar vår promenad hemmåt, strax stannar vi och intar en apelsin för att sedan fortsätta med nöjda magar för att upptäcka att byn fått en ny invånare.. En tretton veckor gammal blandrasvalp men namnet charlie som Nicole förälskar sig i och det verkar ömsesidigt, för när vi fortsatt hemmåt en bit ser jag en grå-svart lurvig och söt varelse som kommer springandes efter oss på vägen..
Nicole börjar frysa där hon sitter på bobben och jag föreslår promenadtävlingar för att få upp henne och det lyckas, hon vinner fyra, jag två och så är vi hemma.
Pappa är på väg hem från sin fjälltur, med sig har han röding och ripa så middagen består i pasta med smörstekt rödingsfileér och champinjon-brockolisås.. jättegott !


Måndag morgon kan jag inte låta bli att gå ut när morgonens solstrålar spricker upp i horisonten, det är minus 23 grader och fingrarna blir kalla fort.. då blir det problem att få kontakten på dessa smartmobiler.
Så jag garderade oxå med att ta med systemkameran ut för att dokumentera den underbara morgonstund jag njöt av, småfåglarna knaprade på fröer med en iver av sällan skådat slag och bjöd på massor av bilder med vår Nikon D300.
Bilderna med systemkameran kommer någon annan gång, jag kan inte tanka över till datorn så det får maken fixa senare...

Fotolek med mobil-app vy från gården...
Foto; Laila Nilsson 27/2 -12  Nokia N8



Vinterskrud över altanen breder ut...
Foto; Laila Nilsson 27/2 -12  Nokia N8



Även jag fastnade på bild den dagen...
Foto; Laila Nilsson 27/2 -12  Nokia N8

Vår tös har haft en tuff natt..
På dagarna går det bra med hennes förkylning, hon leker och pysslar på emellan snor, nysningar och hosta. Men på nätterna är det genast tuffare, hostan förvärras näsan täpps igen och det bråkar i kroppen..
Denna natt har hon vaknat och frustrationen över förkylningen tar lite olika former, efter att ha hostat till kräkning var ett faktum.. så har tårarna trillat på kinderna för alla motgångar som varit senaste dygnen - som att hon inte fick se tv på natten, - att hon ville ned och krama kaninen hon fått, mitt i natten eftersom vi inte var ned det sista innan vi la oss, - att hon inte fick gå till hundarna och gossa dom mitt i natten för att dom sover.. och toppade med att gråta oavbrutet från det hon förklarat att hon var törstig hela tiden det tog för mig att hämta dricka och återvända till sängen, pappa vaknade frågandes -kort förklaring till tårarna och jag tar tösen med mig till storstugan så pappa kan sova vidare eftersom han ska upp om några timmar för att åka på jobbet. Lillan får Bisolvon...
Mamma räknar snabbt ut vad det hela rör sig om, förutom att förkylningen river i hennes kropp så ville hon se på tv då hon inte kunde sova och mitt nej ! satte igång en gråtprotest i mångfasetering.
Så jag ställer frågan och får svaret jag förväntade mig, lägger fram ett exempel på om mamma gjorde nått liknande för att få min vilja fram utan att tänka på henne och pappa om hon tycker det skulle kännas bra ?
Efter att tösen svarat och funderat en stund så kommer ett "förlåt mamma, jag förstår..."  så vi lägger det till handlingarna och tar fram ett kompromiss, om hon får se ett avsnitt på en mussefilm (ca 5 min.) på bärbara DVD så går vi och lägger oss sedan, jag läser en saga och sedan försöker vi somna om - det tummar vi på och hon väljer film, sedan ser vi ett avsnitt där Musse tar Pluto på utställning och han förälskar sig i en liten hundflicka, när Pluto ställs ut går allt fel och dom blir utkastad. När dom fotar akrobathundarna inne på utställningen så börjar det brinna och alla rusar ut, den lilla tiken fastnar och tar sig inte lös.. skäller förvivlat och Pluto som hör detta kastar sig in för att rädda sin kärlek och lyckas. Filmsnutten avslutas med att Pluto får en jätte medalj som dom gömmer sig bakom så kära så :)))
Nicole slår av filmen och vi tassar till sängs... och hon sover ännu :)

Så har man skottat gården i strålande solsken och småfågelkvitter, barnaskratt och hundskall... :)))  så mysigt !!! Att jag sedan får betala med smärtans straff har jag tagit med i beräkningen, det är så himla härligt att skotta snö.. det är något jag alltid har gillat och därför har svårt att låta bli. Jag är ju en mörkermänniska som gillar senhösten och vinterns mörkaste period, när det vänder och ljuset kommer åter tycker jag att det är för tidigt, men även om det är min favorittid så gillar jag ju dom andra årstiderna oxå... som nu ! när småfåglarna kvittrar, solen skiner och det börjar droppa från taken.

Alla Foton på denna sida; Laila Nilsson  Nokia N8

Strax innan plogbilen... man skymtar lite snörök där kommer plogbilen dundrande fram.



Idag hade vi unghunden lös på gården lekandes med lillan i snöhögen medan jag skottade och gammelhunden skällde lite förtvivlat över att inte han fick vara med, det gick över då Molle sprang till Ohcci och dom lekte en stund där han satt i lina :)  Det var jättekul att se våra två små leka i snön, Nicole ropade och lockade på Molle och han sprang runt och busade med henne som bara den.. bara en gång testade han att springa förbi  för att sticka mot vägen, då röt jag till "Molle NEJ" och han vände på fläcken (jag berömde direkt) och sprang tillbaka med sådan fart att han gick omkull med bakdelen i kurvan men sprang sig upp och fortsatte upp i snöhögen... där tvärvände han och tittade på mig med ett glitter i ögonen och undrade om han gjorde rätt, mer berömm och han skuttade runt av lycka !!!

Molle och Nicole i snöhögen...



Molle på topp....




När vi sedan gick in allihopa, trötta och nöjda över dagens aktivitet.. slog vi på tv och såg en "smurffilm" lillan och jag.
Hundarna la sig på bäddarna och tuggade på var sitt ben, katterna hade kurat ihop sig på soffan.

Attila snart 20 år till vänster och Findus 2½ myser på soffan...



Sedan slog febern till ... Nicole vart redan igår fredag snorig och lite hostig, natten mellan fredag och lördag var jobbig för lillan. Hon sväljer om och om igen eftersom hennes snorighet inte rinner ut, det far baklänges och ned i svaljet vilket gör det jobbigt nattetid. Så nu har vi en förkyld tös :(  hoppas det vänder snabbt...
Nu ska jag krypa ned under täcket till vårt febriga barn, natti natti

Vi pysslar som vanligt i detta hus, maken har åkt till fjälls med tre gubbgrabbar..  och vi passar på att riva fram mer än vanligt, köksbordet är överfullt och vi äter vid rumsbordet för att slippa plocka bort.

På onsdag kväll höll Nicole på att spela i pappas mobil då det varit tyst en stund reagerar pappa och frågar vad hon gör ? han får som svar "jag har skickat till mamma"... vad har du skickat ? -"jag har skickat det här" och så visar hon en gullig bild hon fotat i "Tom cat" med texten TILLMAMMA .. pappa frågar då, hur vet du att du skickat till mamma ?
-"jag har skrivit till mamma" och så visar hon bilden... Pappa knorrar lite och säger att det blir ju inte rätt, man måste ju skicka på telefonnummret.
Då blir lillan arg och säger -"men pappa ! jag har ju gjort så här" och så visar hon..
I samma veva plingar det till i min mobil och fram kommer meddelandet som Nicole har fotat, skrivit och skickat till mig helt själv :))) 

Alla Foton på denna sida är tagna av; Laila Nilsson med Nikon N8.

Nicole har fotat, skrivit och skickat till mamma, helt själv...



...så snabbt dom fångar upp allt och lär sig, och pappa säger förlåt stumpan, visste inte att du kunde, men jag vill att nästa gång du vill skicka så ska jag eller mamma vara med och kolla så inget blir fel.. vi förklarade oxå att man inte kan skicka hur som helst, att det kostar och att det kan bli fel...

Vi fick ett gott skratt idag, hade ett SMS på mobilen då vi klev upp efter en myssovmorgon jag och lillan - jag läste meddelandet "ställt en bog på bron bakom den nya presseningen".
Eftersom jag hade frågat efter det via ett SMS kvällen före och skrivit att vi kommer förbi under dagen, så tog jag för givet att det var på deras bro... så vi tog en tur för att hämta och kom till en bro utan både bog och pressening - viket resulterade i ett gott skratt då jag fattade att bogen stod på våran egen bro... hahahaha Som tröst till den extra resan så köpte vi en pizza, handlade lite extra godsaker och vände hemmåt.. 5 mil tur och retur.

Nicole började pyssla medan jag satt mig att läsa aftonbladet, då kommer tösen med en 3-de stickers som hon gjort och säger  "mamma ! den här stjärnan har jag gjort åt dig så du kan minnas mig då jag är död, då du ser stjärnan kan du tänka på mig" ... det är djupa tankar i vår 5½ åriga tös, så jag kramar om vår gullunge och talar om att mamma kommer alltid minnas henne oavsett vad som händer och att det var en underbart vacker stjärna hon gjort.

Nicole har gjort en stjärna till mammsen...



Sedan i höstas har hon haft många tankar och frågor om döden, gravar, livet och vad som händer om mamma och pappa skulle dö.. det är tuffa frågor att få som kräver ärliga svar i den mån det är möjligt och om man inte vet så måste man tala om även det, det finns ju svåra stora frågor som ingen kan svara på.
Jag vet ju att denna period kommer, men det vart tidigare än jag väntat mig..

Nicole har oxå kommit i telefon period och vill ringa till dom här i byn, mommo & moffa, sin ena kusin och kan bli frustrerad då ingen är hemma då hon vill prata :))  sedan är hon så gullig då hon avslutar sina samtal, endera är det ett plötsligt "Hej då" och hon bara lägger på eller så är det en lång fras som " Hej då, min älskade.. kör försiktigt, var rädd om dig, puss & kram" eller liknande :)))

Vi går ned till djuren och fixar till för aftonen, gör upp eld i kaminen och Nicole fångar in sin favorithöna - en silkeshöna i beige.. som hon kramar, bär omkring och öser sin kärlek på.
När vi är klara tar vi med hundarna från hägnet och blir överfallna av kelsjuka bjäbbiga varelser som påkallar sin närvaro och längtan efter oss...

Nu ska vi göra några goda mackor med räkor, laxtatar, ägg och löjrom för att mysa innan vi lägger oss...

Vi var till Matthörnan i fredags och valde ut dom mattor vi ska beställa, det blir olika färger och mönster i trappen på lillans rum.... :) 

Alla foton på denna sida; Laila Nilsson  Nokia N8

Det kommer bli 11 olika mattor i trappen...



sedan åkte vi till broder Marino med familj på middag och grattade både i efterskott och förskott då fyra av fem i familjen fyller år nära varann..  Nicole och Lovisa hade jättekul med lek, pyssel och bus.. det var en trivsam kväll som avslutades med skridskoprovning för Nicole efter att Lovisa visat sina skridskor och hjälm,

Nicole & Lovisa ritar...  Nicole får prova Lovisas skridskor..

           

massor av kramar för att sedan åka hem. I bilen spelade Nicole angry bird och surrade met Tom cat hela vägen hem, vilket vi var nöjda med för då somnade tösen lätt efter nattpink och en tallrik flingor med mjölk..

Lördagen bestod i klädtvätt för mig, jag hann med 4a maskiner som nu väntar på att få komma in i dom nya garderoberna..  maken tog upp taket färdigt där trappen går upp i Nicoles rum för att sedan öppnas upp till loftet.
Det blir kanonbra ! ibland är mina ideér både praktiska och går att genomföra.. 
Det är så där lagom kul att riva ned isolering med härlig musskit i, det dammar och yr.. vi hjälptes åt och kastade ut stort genom fönstret och smått i sopsäck, så det gick smidigt ändå. Maken plastade in den isolering som blev "öppet" för att mindska på skräpandet i väntan på att det ska kläs väggarna, det är ju en liten krabat som gillar att va i trappen sin och den vetskapen räckte för att vi skulle begripa att det utrymme som blir däruppe i trappavsattsen - blir Nicoles favoritställe ett tag...

Trappan upp till loftet ...

   

Nicole har målat en hund, det är så kul att höra hennes berättelser om dom olika saker hon skapar.. det finns alltid en historia, en mening eller ett mål.

Nicole målar en hund...

   

På lördag var vi bjuden på middag, det var jättetrevligt och super god mat.. Nicole busade och hade kul, gosade deras katter och ritade både teckningar och prick till prick bilder som vi fick fylla i...
Det blev sen afton innan vi kröp till kojs..

Söndagen bestod i att skotta, skotta och skotta snö... maken skottade flera tak, körde undan med snöslungan och så skottade han berguvsburarna. Jag skottade vid dörrar, kring saker och del av lillstugans tak.. Nicole var ute och lekte i snöhögarna.

PerErik skottar hustaket...



Pappa och lillan i snöbus...



På kvällen vart vi bjuden på tårta hos Nicke och Suzanne vilket var trevligt och gott...

Trötta i kropparna kröp vi till kojs ...

Måndag morgon reveljen går klockan 5, upp och fixa frukost till min älskade make och ställa i ordning matväskan.
Vi myser en stund innan han måste åka på jobbet, jag sätter mig i fotöljen med mitt isvatten och äppelbitar med kanel på för att se tv4 nyheterna...
Nu är klockan nio och jag fotade vårt sovandes troll och den härliga morgonen..

Sovandes trollunge...



Morgonsolen strålar över det vita täcket...

Vi hade två strömavbrott i natt strax före klockan två, då skippade jag planerade mjukkakebak som jag hade planerat eftersom vi var helt utan bröd... så jag gick och la mig efter det jag startat om poolen som slår av vid strömavbrott och ställde klockan lite tidigare istället. Klev upp klockan fyra och bakade scones med lite brödkrydda i, det blev riktigt bra och jag var nöjd (har inte bakat scones på minst 20 år)..
Det kändes bra att kunna skicka med nybakat bröd i matväskan då min älskade gubbe åkte på
jobbet strax före klockan sex.
Så nu sitter jag här med mitt isbubbelvatten och kaneläppelbitar, klockan har just passerat åtta och jag tänker gå och lägga mig under täcket en stund, vår gullunge sover i sin säng så nu har jag ingen att snusa på...

Nu har det hänt....
Vi har sovit första natten i vårt nya sovrum, vilken härlig känsla !

Eftersom jag gillar att tassa runt och elda i våra kaminer under vintern, faller det sig naturligt att det är jag som tar eldpassen och njuter av vetskapen att lillan och pappsen är inne och leker, spelar eller bara pysslar med nått. Det brukar vara roliga små saker dom hittar på, allt från spela "arga fågeln" på mobilen till nått nytt bus som pappa är bra att hitta på.. eller så myser dom och ser på film.
De senaste dygnen har varit ihållande kalla som alla vet, så det har blivit många turer på eldpasset och jag gillar det... igår började jag dagen kl 5 på morgonen som jag oftast gör; med ett halvliters krus med isbubbelvatten och kaneläppelbitar i fotöljen med tv på, sedan gick jag ut strax före sju för att elda...

Rökpelare över vårt hem i minus 39.7 grader...
Foto; Alla bilder, Laila Nilsson 4/2 -12  Nokia N8



            

Jag gör upp eld i häbbret, går till lillstugan och gör upp eld, går förbi häbbret och lägger på för att sedan gå ned till fågelhuset och göra upp eld, sedan fyller jag på mat och vatten åt fåglarna - ser till att allt är som det ska och fyller kaminen innan jag åter går upp till häbbret och lägger på mer ved, vidare till lillstugan och lägger på ved. Det är minus 39,7 grader ute och jag skottar mer snö runt huset och på altan, jag fyller på ved i lillstugan och i häbbret för att sedan avsluta morgonpasset med att gå ytterligare en runda och lägga på ved i alla kaminerna.. nu är klockan nio på morgonen och jag återvänder in till värmen.

Frostbiten och rosig om kinderna efter två timmar ute i kylan..
Foto; Laila Nilsson 4/2 -12  Nokia N8



Maken har vaknat, han har ställt fram frukost - te och smörgås, vad skönt att sätta sig ned och äta i stillhet tillsammans med sin älskade...
Lillan sover så gott i storsängen med Findus katt som värmer henne spinnandes bredvid, vid tiotiden vakar gumman och tydligen har hon vaknat på fel sida.. irriterad och med humör som blixtrar för minsta motstånd startar hon sin dag.

Vi hjälps åt att flytta över storsängen in i det nya sovrummet, jag bäddar och pysslar på för att få ordning och mysigt i vårt sovrum. Det är så himla kul och vi bestämmer att fira det med en nybakt sockerkaka, sagt och då måste det ju göras.. så jag och Nicole fixar smeten, ströar kakformen och häller i smeten för att ställa in det i en varm väntande ugn..

Provligger i sängen, Nicole är tvär och sur för hon vill att vi ligger åt andra hållet...
Foto; Laila Nilsson 4/2 -12  Nokia N8



Jag får ett bakslag som heter duga efter dom senaste dygnens bärande av ved och kylan som rister i kroppen.. mår fruktansvärt dåligt och fryser in i märgen, klär mig lager på lager men inget verkar hjälpa - tar med morfon och så jag kryper ned i sängen under värmefilten en timme, jag vaknar av vår gullunge som pussar mig och vill att jag kliver upp för vi ska fika sockerkakan. Jag tar mig upp och fyser fortfarande i benranglet där inne i min stora kropp, men det är bara att bita ihop och ta sig till köksbordet för att fika och fira med familjen. Tar mer korttidverkande morfin och kryper ihop på soffan bakom stumpan som nu spelar på datorn, maken sitter bakom den andra datorn på kontoret. Jag förmanar Nicole att låta hunarna ligga på sina platser och sedan blundar jag - somnar till en liten stund och vaknar av att vår gullunge har båda hundarna med sig på busrunda.. mitt humör är inte på topp, mår så himla dåligt och orkar inte hålla koll på våra jyckar så dom inte börjar bråka och är rädd att lillan ska komma emellan varpå jag säger ifrån.. Nicole blir beviken och vill ju bara leka och ha kul, mamma får ta stumpan i knä och förklara en gång till.. gumman säger "förlåt mamma" för att hon tagit hundarna med i leken och jag lovar att hon om en stund ska få ha dom med, bara jag får vila ett tag till så tabletterna gör verkan.
Äntigen ger sig bakslaget och jag är åter till världen, jag går en eldningsrunda och hundarna får springa av sig i hundhagen. Eftersom vi har flera renar som går runt gården så är det full rulle på hundarna i hagen, dom springer som bara den och det är skönt att veta att dom har utrymme att röra sig ordentligt på sina drygt 200 kvadrat dom dagar man inte får komma ut på promenad med mig eller skidtur med husse.
Väl inne igen bestämmer vi oss för ett bastubad och lillan leker med hundarna medan vi väntar...

Nicole kramar Molle som tuggar på ett ben...
Foto; Laila Nilsson 4/2 -12  Nokia N8

 

Hela familjen springer över gården in till bastun och så njuter vi av värmen som lindar in våra kroppar i ett behaglit svettande, för att sedan tvagas .. Nicole vill att pappa ska tvätta sitt hår med blommschampo så han luktar ännu godare, gullungen ger oss många härliga skratt. Efter tvagningen är det skönt att tassa åter till huset och vi myser en stund i soffan innan kvällning, då visar sig lillans humör igen - vresig och tvär, men mamma vet att råda bot; mera mat i magen och lillan åter så söt och go.
Nicole kryper ned i sin säng i sin hörna i sovrummet och ser på en musses klubbhus film en stund, medan beslutar jag mig för att det är dags att byta täcke - vi har bara ett istopptäcke sedan i sommras och nu fryser jag så mycket om nätterna så med denna kyla ute känns det som rätt tid att stoppa i ett vanligt täcke.
Läser saga åt stumpan och säger natti natti, kryper med i sängen bredvid gubben och det känns fantastiskt att ligga där i vår säng i vårt nya sovrum och titta ut genom dom stora förnstrena.... helt plötsligt så står hon där vår lilla tös bredvid sängen och vill sova med oss, Nicole kryper ned och vi somnar alla tre..

Vi ligger i sängen och ser ut genom fönstret...
Foto; Laila Nilsson 4/2 -12 Nokia N8



Nu har en ny dag åter grytt och jag sitter med mitt isbubbelvatten och kaneläppelbitar, det har gått två och en halv timme sedan jag satt mig i fotöljen efter det jag ratsat hundarna och katterna... maken vaknade just och lillan sover så sött !!!
Snart ska jag gå ut på min eldningrunda... lycklig över att ha sovit gott vår första natt i vårt nya sovrum ! :)

Har beställt tre böcker på Adlibris, så nu återstår väntan...
Två böcker om hundträning och en om kaninhoppning, jag har nog någon typ av mani på faktaböcker och vill ÄGA dom böcker som jag gillar så att låna är inte min melodi. Att kunna betrakta dom inbundna böckerna i en vacker bokhylla, kunna känna ryggarna under ens fingrar, vetskapen om den literära rikedomen och vetskapen om att dom är mina - är underbar !
Snart ska jag bära ned kartonger i mängder och fylla vår nybyggda ekbokhylla, den har jag ritat som jag önskar den och min underbara make har byggt den enligt konstens alla regler med hyllplan som tappas in i sidostycken.. jag har betsat den i mörkbrun ek och maken har monterat ihop den.
Det är en gedigen bokhylla som täcker drygt två väggar med djupare låder under och är sammanbyggd med en lika snitsigt byggt garderob enligt mina önskemål, där har jag vikt in våra kläder som nu ligger i vackra staplar i enkla rader.. kvar är skjutdörrar med bronsspeglar över garderoberna så är hela bygget klart.

Foto; alla bilder, Laila Nilsson  26/1 -12  Nokia N8

Bokhyllan med lite böcker och en massa saker som inte ska vara där..  Garderob (vit bakrund) sitter ihop med bokhyllan till vänster om mittenbilden och ska få skjutdörrar med bronsspeglar.

              

Sedan har jag skaffat några appar till mobilen som ger möjlighet till roliga fototrick, det blir läckra bilder att spara men även otäcka bilder som jag inte ens kan ha kvar..

Foto; alla bilder, Laila Nilsson  25/1 -12 Nokia N8

Nicole och Findus....



Nicole bus i backen...



Findus katt...

Nicole valde ur skattkistan på vårdcentralen efter hon lämnat blodprov - en liten orm, som blev kompis med dom andra små ormarna hon har hemma... Ormis fick vara med i leken som blandades med playmo hästar, zebra, ormar, gubbar, en stor dinosaurie, en haj och ett biltema mjukis katt.. det är alltid lite spännande att ljuvlyssna på lekens innehåll och fascineras över fantasins kreativitet, lycka och skaparglädje.
När kvällen kommer och det börjar dra ihop sig för nattning, då är det klokt att förvarna på ett lekvänligt sätt om hon är förtrollad i lekens värd.. jag brukar säga till lillan " nu gumman är det dags för dina lekkompisar att göra sig klar för kvällen, kan du natta dom försiktigt så du är klar om en liten stund ".. får ofta till svar "okey ! mamma" och leken fortsätter med innattning av hela staben av gubbar, djur och andra ting.
Att adruppt försöka få till ett avsut på leken skapar bara tårar, en arg och ledsen tös.. så det undviker jag, ibland får man avsluta leken startklar för morgonen för att den ska kunna släppas.

Nicole i lekens förtrollande värld...
Foto; Laila Nilsson

               

Vi har oxå en ny lek sedan maken och jag skaffat andridmobiltelefoner.. den består i att spela några minuter med "Angry Birds / arga fågeln" "bubbel" eller nått annat innan sagan och det kan va lite småkul att hela vår lilla familj sitter i sängen och skrattar åt varandras försök att skjuta ned "grisarna" i arga fågeln och den tävling det skapar.

Inte "Angry Birds" utan några av mina fåglar från tiden jag hade fågelparken...
Blå öronfasan, Diamantfasan, Fjälluggla hona & hane.
Foto; Laila Nilsson

                   

Inte en av grisarna i "Angry Birds" utan en härlig bild på en av KA & Kickis grisar...
Foto; Laila Nilsson



Men mysigast i nattningen är nog ändå när man läser sagan och Nicole kryper ihop nära och ligger med huvudet på ens bröst med en hand som stryker på min arm eller pillar i mitt hår, för att såsmåningom somna så nära som bara är möjligt... att känna hennes andetag mot kroppen, hennes värme som strålar och den kärlek - trygghet - lycka som hon ger till oss och vi till henne. Pappas hand som ligger över lillan kropp i en omfamning av kärlek till sitt barn och samtidigt når den andra handen mig som ömt talar om den gemensamma kärleken till vårt barn, hans kärlek till mig och den besvaras av min ena hand som smeker hans... 
Det finns inte ord som kan beskriva den kärlek jag känner till min make och vårt barn, det är en kärlek som är possitivt smärtsam, så enorm ! att det bubblar i bröstet av total lycka..  KÄRLEK !!!!

En liten Nicole sover på pappas bröst med tutte och brum brum, Kärlek !!!!
Foto; Laila Nilsson 

Efter en underbar jul har vi har haft en febersjuk tös i flera dagar...
det började den 27 december tidigt på morgonen med hög feber, termometern stannade på 39,7.
Sedan har febern vandrat både upp och ned, lillan har blivit hesare för var dag och hostan besvärar ibland.. på nätterna sväljer hon om och om igen då det rinner i halsen.
Mellandagarna har vi tillbringat mestadels inne med pyssel, spel, mys, dvd-filmer, glass, lättare mat och viktigast av allt dryck.. det har blivit många stunder av sömn för oss alla tre.

Maken jobbade några mellandagar och var hemma med tösen på fredagen då jag åkte ned för att besikta bilen, handla, hämta ut kortisonsprutor och få bli rumstucken på vårdcentralen...
Jag fick en spruta i varje skinka med kortison, som tar några dygn innan man  vet resultat.. Hopp !!!
Fredag kväll hade vi tänkt bada bastu, jag bär in ved och eldar i kaminen... men lillan är för hängig, så vi skippar våra planer.

Nyårsafton ! jag och lillan är uppe tidigt, vi tar ett bad .. pappa sover gott en välbehövd sovmorgon.
Efter frukosten intar vi soffan och myser film med vår krassliga tös.. timmarna går och jag däckar ihop, somnar på soffan medan dom på tv ser.

Nicole med familj önskar Gott Nytt År !



Vaknar tre timmar senare, oj vad skönt !!! med laddade batterier tar jag tag i kommande middag och fixar i köket, lillan leker med sina gubbar som tar hand om någon skadad hund.. den hade blivit biten av en krokodil i en flod vid en savann någonstans, en pirat sade stopp och krokodilen va väck - med skeppet fick hunden åka tre timmar i sträck.. tillbaka till byn för att få vård på djursjukhuset, ett bandage, lite medecin och massor av kärlek så springer hunden åter...
Maken tur att ta sig en lur, han har somnat på soffan och snarkar lätt...
Jag skalar potatis som klyftas och hamnar i ugn, kronhjortssteken kryddas och fräses i grytan till en gyllenbrun klump..
sedan hamnar den på ugnssäker form under ett täcke av smördeg som ska bli frasigt efter en stund, murklor som legat i blöt, silas och fräses med lök till en härlig murkelgröt... på med grädde och krydda en dutt, låt det hela få puttra en stund till en reduserad krämig underbar murkelsås.En sallad på melon, tomat, gurka och vindruvor blir lagomt,
jag dukar fram gourmetallrikar, tar fram grillbestick i rostfritt och våra finglas på fot som lillan valt.. ett stort till pappa, ett mellan för mamma och ett litet till lillan.  
Nicole väcker pappa som tar sig upp från soffan som snabbt fylls upp av två katter som kryper ihop och myser av värmen som pappa lämnat i soffan som en gyllene skatt till en frusen katt...
Halloumiost i små tärningar fräses i en smörklick en liten stund, småhackade soltorkade tomater får falla ned i stekpannan med osten och förena sig till en smakupplevelse som fullbordas på tallriken med alla tillbehör...
- termometer har just plingat och köttet är klart, vi sätter oss till dukat bord och avnjuter en middag som är så god !

Nicole äter nam nam.. ; Middag, inbakadkronhjortsstek, murkelsås med tillbehör...

  

Vi eldar i bastun, tar med godsaker och går ut i häbbret.. tar ett bastubad och njuter på loftet av häbbret ett tag, lillan leker med sina saker som bor där och vi ser med kärlekfulla ögon på vår tös som vi håller så kär.
Att få va förälder är stort, det största som hänt och som man inte förstår full ut.. förrän det är gjort - att bli förälder, det är stort !!!!
Vi reflekterar över åren som gått....

Lite gott efter bastun...



När vi går åter till huset har timmen blitt sen, men än är det en dryg timma kvar innan vi ska gå ut och bevittna året som tar slut.. vi ser på Madagaskar julfimen som är kort och kul.
Då var det dags att hoppa i kläder, Nicole är ivrig trotts sin trötthet och vi bär med en kabommare som lillan och pappa har byggt, ett chipsrör - gummiband - massor av glitter och sedan... vi går upp till vägen och riggar upp,
ett chipsrör som säger "pang" 5 minuter före, det flyger glitter över pappa och lillan, vi skrattar och glittret dalar så fint över snön... jättefint !!!

Nicole i väntan på raketpjäsen...




Sedan är det dags för 50 snabba laddningar som avfyras av pappa på säkert avstånd, det säger kaboom och smattrar till i 5 sekunder, rakterna flyger i luften och himlen färgas av 50 stjärnsmällar i ett färggrant skådespel som snabbt tar slut och bara doften av nysmullet krut, ligger kvar över nejden och minner om året som tog slut.
Gott Nytt År !!! vi pussas och kramas vår lilla familj på tre....

Nicole är jättetrött och vi bär henne hem, kläder av och kissa en skvätt.. vi börjar året med att strunta i att borsta tänder och det går ju lätt. Snabbt kryper vi ned i sängen alla tre, jag läser en kort saga och lillan har somnat .. snart hör jag även maken snarka ... nu är det bara jag som är vaken och allt är som vanligt !!!

Vi har så roliga pysseldagar jag och lillan... här skapas julens överraskningar från henne till sina kära, hon har bestämda åsikter om vilka som blir förunnade hennes verk.
Det är så roligt att lyssna på hennes resonemang, som numer oxå varvas med underbara lucia- och julsånger som klingar mellan hennes underbara skratt..
Mitt i allt tar leken över och hon pausar kreativitetens skaparådra till lekens underbara fantasivärld
och jag njuter av att se och smyglyssna på hur allt får liv, varje figur har en uppgift - en mening och den värld hon skapar är helt magisk..
Tänk vilken gåva fantasin är, vilken lycka den ger.. och jag som barnslig förälder älskar att dela hennes värld
dom gånger jag blir inbjuden, jag tränger mig inte på, avbryter inte i onödan.. utan väntar tålmodigt på dom magiska orden; "mamma ! vill du vara .... "
För jag vet, jag har ju själv hittat nyckeln till den barnsliga magiska fantasivärlden när jag var liten och det är en gåva som jag förvaltat väl...

Njuter av mörkret...
det här är årets härligaste tid tycker jag, att vi dessutom haft en senhöst som slår alla rekord med underbara himlafärger. Morgonrodnad och kvällsglöden har brunnit flitigt nästan varenda dag i mer än en månad och än verkar vi få njuta av dessa härliga natur fenomen...

Morgonrodnad ... Foto; Laila Nilsson, hösten 2011



Aftonglöd... Foto; Laila Nilsson, hösten 2011



sedan gnistrar även vinterns höjdpungt till ibland och rister himlen i sina vackra gröna tonet som dansar fram i oändlig fart till sitt sprakande ljud och har man tur så får man se pastellfärger som löper i stavar bredvid varandra, böljer över himlen kort och intensivt.

Norrsken över vårt hem.. Foto; Laila Nilsson, vintern 2000

Nätterna har jag oxå beskådat då jag vandrar ute, det har ofta varit högt till tak med strålande stjärnor som gnistrar klart..
Snart dalar dom vita flingorna ned från himlen och täcker vår vackra natur, gömmer det som glömts och spåren blir tydliga efter skogens alla djur..

Vårt hem i vinterskrud.. Foto; PerErik Nilsson, vintern 2000. Svart-vit.

 

Livet med hundar har visat sig ändra karaktär efter åren som går...
Började min hundbana i hemmets trygga vrå, far hade jakthundar som var fullfjädrade appelhundar med otrolig lydnad som mor skötte i hemmet.. det är något som verkar vara väldigt vanligt.. mannen vill ha sina jakthundar och kvinnan är den som tar allt ansvar inom husets fyra väggar och därför ligger utfodring, rastning och allt annat där hemma på hennes axlar - så även i vårt hus 2011.
Den vorsteher tik som kom in i vårt hem när jag bara var två år, blev min bäste vän.. Ripmarkens Cilla hette hon, vi växte upp tillsammans och formade varandra till ett starkt och troget par.
Som jakthund var hon en mycket ivrig kamrat till far med många långa härliga stunder i skog och mark, över fjäll och vid strand.. i väntan på fåglarna. Hon var en duktig draghund och min debut som ensamkörare av hund med sele, skacklar och spark runt "lappkullen" i Siknäs slutade med att Cilla sprang själv efter det att jag föll av i första kurvan... sedan blev det många turer genom åren och jag stod kvar.
Cilla var min vän och mitt stöd.. hon delade mina glädjeämnen, mina funderingar - frågor, mina hemligheter och mina tårar.. hon var mitt allt !
Vi delade glass på affärsbron till tanternas fasa, vi vandrade i skog och mark, sprang på stigarna som trampats av djuren i skogarna, vi badade och simmade i havet, vi myste i soffan - på bädden - på golvet - ja ! överallt...
Kommer ihåg många underbara stunder vi haft och några hemska, minns den gången jag skulle ge våra hundar palt och tog med grytan ut i hundgården för att dela på plats.. far hade då även en finsk stövare och i ivern så slukade Cilla en palt ur grytan innan jag hade hunnit dela dom. Den fastnade i halsen och Cilla kämpade så, hon kväljde, köjdes - jag skrek på mor "ring veterinären" men fick det raka svaret "dom hinner aldrig !" .. jag slog i hundens sidor, palten gick inte att plocka upp ur halsen och jag kunde ju inte trycka ned den heller - vi var nog i panik både Cilla och jag, det bubblade skum upp i munnen och hennes ögon stirrade tomma i skräckens helvete.. då tog jag nog i med mera våld i min förtvivlan över att se min älskade hund på randen till döden och palten kom ut.. cilla säckade ihop, flämtade efer luft och jag grät av lycka och skakade av vetskapen "jag hade nästan tagit död på min hund" aldrig med i hela mitt liv kommer jag ta ut för stor mat till någon hund, den delas inne på bänken, punkt slut !

Cilla var oxå en riktigt busig rackare, när jag började skolan kom hon på att smita ur hundgården på dagarna.. hon hoppade över det två meter höga nätet och var på vift, för att sedan springa hem då hon hörde någon ropa på henne - för att hoppa tillbaka och låssas som ingenting... det var många gånger vi sökte med ljus och lyckta, för att komma hem och finna henne där hon skulle vara.
Till slut ledsnade mina föräldrar på hennes rymningar och en vajer spänndes upp runt om hundhagen på ca. 100 kvadrat, ovanför stängslet på två meter och det stoppade henne.
När hon var 12 år hände olyckan.. jag kom hem från skolan (då 14 år) som hade börjat efter ett långt sommarlov, cilla hade nog saknat mig - hon ulade och skällde mig till mötes då jag klev av bussen och då jag går ned för gården mot hundhagen så tar hon satts, springer och hoppar... hon halkar på kanten med ena baktassen som halkar iväg och hon fastnas med ena benet hängandes i nätet, upp och ned på utsidan - skriket kan jag höra ännu, smärtan och rädslan i hennes vrål - jag springer allt jag kan och hon ramlar ned när jag kommer fram - hon hoppar på tre ben med nedböjt huvud och kryper in i min famn och småpratar på hundars vis.
Hennes ben är avskalat från tass till knä och jag lider så vansinning med min vän, det var sista gången hon hoppade över... benet läkte sakta och hon fick en omvårdnad som den käraste vän, jag fanns vid hennes sida varende lediga sekund.
Det svåraste minnet var hennes sista stund, hon var 14 och jag 16 år då hon fick somna in för gott, jag var med henne hela tiden, höll i henne och hon somnade in i min famn.
Jag var otröstlig och det kändes som om jag miste mitt halva jag, sorgen svälte min kropp och jag lämnade 10 kilo tårar på en redan så benig varelse...

Ruffa ! blev min nästa hund, en strävhårig vorteher så klart och släkt till cilla hon var... jag köpte henne som två åring, som en omplaceringshund från en allergifamilj, som redan hade varit i fyra hem och gett allergi hos alla. Hon valde mig då jag kom dit för att se henne, hon formligen kröp in i famnen och stannade kvar, när jag skulle åka hem följde hon efter mig och då var valet lätt... Vår tid tillsammans blev både jobbig och härlig, ruffa var mycket rädd och nervös och jag fick kämpa länge för att vinna hela henns förtroende. Efter några månader litade hon helt hundra på mig, det var en ljuvlig hund. Men ganska fort dök problemen upp och efter endast två år tivingades jag avliv henne efter ett svårt beslut då även allergin dök upp i vårat liv. Mor fick astma och jag fick kontaktallergi, jag testades med hårprover från 20 hundar från Siknäs by och så Ruffa, jag tålde alla utom henne...
Vad det var i Ruffa som skapade allergi vet jag ej, men en hund som inom loppet som av 4a år byter hem 5 gånger och som litade helt på mig, kunde jag inte svika för ett nytt hem. Så i samråd med veterinär togs beslutet om att låte henne somna in...

Hundfattigt var mitt liv en stund..
Som 18-åring drog jag ned på Boda viltforskningsstation för praktikjobb som viltforskare och viltvårdare, där fick jag snabbt några hundar att ta hand om och trivdes väldigt bra. Vi satt sändare på orrar och tjädrar för att följa deras flygningar i det vilda, se deras rörelsemönster, deras matvanor, deras boplatsval, deras reproduktion, predation av deras ägg o.s.v.  Uppfödning av utter, berguv och gäss i olika projekt - uppfödning av änder, tjäder, kycklingar m.m. och guidade visningar av anläggningen var min vardag.
Det var nog där min grund till framtiden lades utan vin vetskap...
Innan jag lämnade Boda hade min hundlängtan tagit propotioner till att boka en valp av rasen "Italiensk Spinone" och innan jag lämnade medelpad hade jag en 6 månaders spinonhane med mig i bilen hemmåt...
Han fick namnet "Spino" en förkortning av Bonbons spino don giovanni, det var en stor hund - som tvååring vägde han 48 kilo muskler och var 68 cm hög...

Fortsättning följer en annan dag, mitt liv med hund är långt och nu ska Nicole väckas för att hinna på förskolan och ha gymnastik med "vargarna"...
Vi hörs !

Jag har börjat....
med en promenad spm inte var så lång, en liten tur med hundarna och jag känner att nu ! är jag på gång.
Visst är det märkligt hur man kan sakna nått så enkelt som att promenera, jag vill ju ännu mera..
Jag har det i benen, spring och gång men inte, som det var en gång..

Jag har börjat att träna unghunden på vanlig lydnad och koppelträning lite mer aktivt, vi har aldrig haft en så i mina ögon olydig hund som Molle.. men jag har heller aldrig haft ett underbart barn vid min sida då jag haft en valp förut.
Det är skillnad och när dessutom mina krafter inte riktigt räcker till, så har det inte blivit som jag vill.
Att jag dessutom trampar på valpens ena framben, vilket resulterar i 10 veckor med enbart korta koppelrastningar på gården, är det enkelt att begripa hur allt gått till...
Men Molle är en smart och lättlärd liten kille även om han har både humör och vill få som han vill, så går träningen mycket bra och det är riktigt kul tycker jag.

Så nu går jag med båda hundarna små korta promenader och njuter av att ensammen vara ute och gå, det känns helt underbart att veta; där hemma busar Nicole med pappa...
Molle har igår lyftat benet 1a gången så jag sett och han har börjat se små spöken i skuggorna och fjantar omkring, hormonerna spelar honom ett spratt..

Nu längtar vi efter snön och bra sparkföre så vi kan fara ut och hundarna får dra i ett snöre...

Vilka underbara veckor vi haft under makens semester...
visst har vi hunnit med en del, men viktigast är att vi hunnit med att bara vara.. vara en familj, leka, mysa, göra roliga saker och njutit av slödagar. Sedan har det varit en del måsten, men dom går ju så mycket lättare när man kan välja det andra..

Jag formligen slukar lyckan i vår familj, att se lillan och pappa busa, se hennes tindrande ögon när hon ser på pappa, höra deras bus, få berättat deras rackartyg o.s.v. det är så ljuvligt att man inte kan sätta nog med ord för att förklara den kännslan, lyckan, kärleken... det formligen glöder inombord och jag älskar dem så.
Dessa underbara sovmorgnar då lillan kryper upp i sängen och väcker pappa med ord som " pappa vakna, min älskade pappa vakna nu, goo pappa... " vilken lycka att få ha dessa dagar, få höra och känna denna kärlek som familj.
Kvällarna då vi sitter tillsammans och myser och Nicole kryper upp i famnen och är pappagoo, vi äter chips och myser .. det är så härligt.
När Nicole tar på sig hjälmen och startar "lilla röda traktorn" 4-hjulingen och tar en tur med pappa i släptåg, skrattandes tar dom sig över stock och sten, över åkerns ojämna ogrässvål för att gasa på, svänga och kränga genom halm och strå... då njuter jag över lyckan hos dessa två som jag älskar så.

Nu tar semestern slut..
Måndagen river igång med buller och bång.. maken måste på jobb och ligger borta dagarna 4a, Nicole ska börja på förskolan tre dagar i veckan och jag har klippkort på sjukan.
Nicole har fått en rygga av faster Annica och Sölwe i försenad födelsedagspresent i går, en röd med fototryck på locket av Nicole med Molle i famn som liten valp.. Jättefin ! .. den ska hon ha varje dag på förskolan, har hon deklarerat stolt :)
Det ska bli kul att höra vad hon kommer berätta om sommaren som gått, vad hon har gjort, om kycklingarna hon har kläckt fram och om valpen Molle m.m.

Jag ser fram emot hösten som är på intåg...

Jag sitter och tänker på Vivianne som nu ligger i Umeå och väntar på sin operation av tumören i huvudet...
det är som ett mörker i mitt huvud.. jag kan inte riktigt tänka klart, vill inte tänka, vill bara hoppas och skicka all kraft jag har till henne och jag hoppas så att allt ska få gå bra.
Den tumör jag har i huvudet ligger oxå vid höger öra där tillväxt kommer ge problem med syn, balans, hörsel o.s.v.
jag fick genomgå strålning med sk. gammakniv vilket gör att cellerna i tumören ändrar struktur så den ej ska kunna växa mer, vilket sedan övervakas i 10 år innan man friskförklaras...
Då ! när jag fick beskedet om tumören var min största rädsla förutom döden, att måsta opereras..
det går inte förklara den panik som var innombords över en eventuell operation i huvudet, det har säkert betydelse alla dom operationer jag genomgått tidigare med olika resultat.
Rädslan över att kanske inte vakna upp mer, eller att vakna upp som en "grönsak", paniken över att jag kanske skulle lämna livet, lämna min älskade make, lämna vår underbara dotter.. att inte få finnas kvar !!!
Hur skulle lillan klara ett liv utan sin mamma, hur skulle min älskade make orka och klara av allt- fast jag vet att han skulle om det skulle hända och det är en trygghet att veta, lillan har ju sin älskade pappa kvar...
Det är så mycket som rasar förbi i ens huvud i det tysta, som tur är så är vi alla olika, den rädsla jag hade behöver ju inte andra känna..

Sedan är det konstigt hur vi fungerar, vi medmänniskor.. inför en händelse, en allvarlig eller att någon dör- då finns vi där och stöttar, vi peppar och lindrar, vi lyssnar och tröstar, vi finns helt enkelt !!!!
Viktigast av allt, vi behövs...
Men efter en tid så rinner medmänskligheten bort, man säger "det gick ju bra, skönt att det är över, tiden läker alla sår, det är dags att gå vidare, ryck upp dig, o.s.v.... man förminskar det som var, man orkar inte finnas där mer, man slutar ringa, man slutar höra av sig och man förväntar sig att den drabbade ska "glömma och gå vidare", vara glad över det man har...
Det är nu så många onödiga sår dyker upp, man hör så många bekräfta den biten - det är nu dom "riktiga vännerna" sållas fram...

Den drabbade kommer gå igenom flera olika fase,r beroende på händelsens art och alla faser måste få ta sin tid...
det är inte över bara för att man har överlevt !

Jag har nyss fått svar på min första kontroll efter strålningen, det var ett bra svar "tumören står still, ingen tillväxt"
det känns tyggt.. MEN i mitt huvud kvarstår mina frågor, mina funderingar, mina tvivel och ibland kryper även rädslan in och gör sig påmind.. däremellan är jag lycklig och glad !!!! 
Det känns konstigt att veta att jag har en tumör i huvudet, jag känner ju inte av den.. men vi ska leva i symbios tumören och jag !

Och Vivianne ska sin tumör få ta bort idag... 
håller mina tummar och tår !

Vad ville jag med detta skriveri ? ingen aning, behövde bara få skriva en rad...

..nu har jag b

änglat och slagit mig blå !
stod i köket på en stol för att sortera in en massa tupperware byttor i ett skåp när maken knackade på ett fönster och ville att jag skulle låsa upp altandörren i sovrummet, snabbt kliver jag ned och har glömt att jag höll på att tömma diskmaskinen som stog med luckan öppen... varpå jag ramlar där över, höger handled lätt stukad, vänster armbåge svullen, höger höft blå, vänster knä svullet och ländryggen brinner.. diskmaskinens lucka blev sne och vind, gick ej att stänga.. men efter ett rep är den testad och sköter sig bra, det är bara jag som har sviterna kvar... nu efter några timmar är jag stel och öm, förflyttar mig sakta haltande fram. Att ligga ned var svårt nog innan, nu blir nog sömnen en stund i fotöljen, min vän !


Mycket har hänt dom senaste veckorna..
Den 1a september blev Nicole 5 år, vi har henne firat i mängder.. den dagen hade vi så kul, att se vår tös öppna paket gör en så glad.. hon reflekterar över varenda grej, blir så glad och säger så söta komentarer.
Eftersom maken har semester så kan vi njuta av helheten tillsammans, det var lek, bus, spela spel, massor av kramar och tusen skratt.. sedan överraskade gubben med en egen grej, han satt i soffan medan lillan öppnade sina paket.. jag såg att han tryckte på något i sin hand och ett ljud plingade i fjärran... vad var det ? inget jag vet.. så jag och Nicole söker oss fram efter ljudet som plingar och vad tror ni vi fann ???
Jo ute på gården en 4-hjuling står, så liten och söt, en röd hon får... Nicole ser och konstaterar, en hjuling där står- går in och öppnar klar dom paket hon har kvar- maken lite slokörat står där kvar.
Jag viskar år gubben, vilken buse han är, en puss.. :) ge hon lite tid så kommer hon nog snart vilja ut och kolla mer på manicken där.
När alla paketen är öppnade och magen fått sitt, går vi ut tillsammans och Nicole klättrar upp på sin hjuling lite försiktigt och ser på sin pappa.. då kommer ordet han vill så höra - STARTA så jag får köra...
Sedan spricker leendet upp till super skratt, vår dotter har fått 4-hjulingsfnatt.. hon och pappa kör i en rasande fart, vi konstaterar att det går för snabbt.. gasen får vi strypa. Nicole älskar att köra och pappa springer ikapp över gräsmattan ut på åkern leker dom ikapp, jag står kvar med kameran och förevigar det hela. Ser lyckan i pappa och gläds av det ännu mera.. oj ! vad jag älskar dessa två, min make och vår dotter.. det bästa man kan få !

Det firas mera i byn..
Nicke har träffat en brutta.. på nätet dom dejtat, en träff och det klickade, så till byn hon hittade..  
den 3e vi firade Suzanne, till Nicke på kalas vi var bjuden.. vi hittade två turturduvor som målade och fixade i mängder och något att fika hade dom helt glömt bort, så gubben åkte hem och länsade kylen- så vi hade både smörgåstårta och rulltårta att bjuda på. Skrattet klingade över bordet och deras kärlek och lycka är så stor...
Nicole hade köpt två par strumpor till Suzanne som hon slagit in i paket och den stoltheten gick inte ta miste på då Suzanne överöste henne med glädje över dessa två..
Senare på kvällen vi åter på kalas, då bjöds det på smarrig tårta...

På lördagen var PerErik ute med Molle på jakttur och då skällde han på sina första orrar- som gick lös ur träden.. Molle förljde efter skällandes och det var en nöjd husse som kom åter.. tekniken kommer nog att förfinas vartefter Molle får på fåglar skälla. Medan var Nicole och jag där bredvid i skogen och plockade bär, jag plockade 4 liter blåbär och Nicole en liten hink lingon. Vi gjorde upp en liten eld på skogsbilsvägen och lillan grillade en svamp på skoj.. vi hade en underbar strund !!!

Söndagen var jag helt slut, sviterna efter en dryg timma krypandes efter blåbär hade kommit och jag var liggandes hela dagen, Nicole såg DVD-filmer och lekte med sina nya figurer.. hon är så duktig och snäll !!!
Maken var ut i skogen med gammelhunden på jakt och fick skjuta en mård undan hunden.. det är bivinst med äldre trädskällare att kunna fälla mård, räv, mink eller grävling. Det var en stolt hund som kom hem, han formligen tog ned oss med sin glädje, surrandes så som bara finnspetsar kan, även husse var nöjd och glad !

Måndag den 5e fyllde maken år, jag var uppe och tassade på natten som vanligt, fixade en smörgåstårta kl.3 på morgonen och efter lång sovmorgon för pappsen och lillan så väckte jag försiktigt Nicole så hon fick väcka pappa och gratta honom.. yrvaken med håret som en lurvtuss stuttsade hon till slut upp, kröp upp i vår säng.. kramade pappa och sa "pappa vakna, grattis ! du ska få söka paket.. pappa vakna " varpå pappa öppnade ögonen och fick världens härligaste bamsekram, massor av pussar och en goo hand som stryker försiktigt i ansiktet, Nicole säger "pappa ! du måste raka dig, du killar som moffa... "  vi skrattar gott alla tre...
Nicole hjälper pappa att hitta sina paket och är lika glad över hans paket som över sina och stoltheten över att ha vetat vad pappa behövt och att mamma köpt det så hon kunde ge honom, var jättestor.. en flytväst !

Sedan överraskade pappa med att ha mailat på blocket på "bortskänkes" av en rutschkana och turen att vi fått den var kul, vi hoppade i bilen, hakade på släpet och av det bar.. några ärenden i Luleå för att sedan åka till Svensbyn för att lasta. Den var i bättre skick än vad vi förväntat och vi åkte nöjda hem.. åter i byn strax efter kl. 20, Nicke och Suzanne väntade och snabbt slängde vi i oss Pizza fixade kaffe och smörgåstårtan åkte fram, KA och Kicki kom och skratten klingade över bordet.. Nicole kvittrade trött och vi surrade glatt.

Tisdag var vi tidigt uppe, fixade för rutschkanan och PE hämtade traktorn hos KA för att lyfta den på plats...
en skopa sand att landa i och sedan passade han på att bära undan annat, fixa och dona.. skottade bort jorden från stenpartiet som vi rensat på sten, det blev så fint..
När Nicole vaknat kom kläder på i en rasande fart, ut och kolla.. som vanligt är hon lite försiktig och pappa fick åka först, sedan tillsammans en tur och sedan testade hon själv. Det var lite svårt att klättra över kanten, så pappa fixade snabbt två pinnar att hålla i och sedan var det klart.. lillan klättrade upp för att åka ned, skrattet klingade och Nicole sa "koolt va!" för att sedan klättra-åka-klättra-åka om och om igen..
Sanden kastades upp på banan och sedan åkte hon kanan ned och försökte städa den ren, sand kastas upp och hon åkte den ren... oj ! vad kul hon har !!!
Vilken lycka i våra hjärtan, glädjen och skrattet som klingar över vår gård.. älskade barn !

Nu är det snart morgon, klockan är över fem..

Nu är det länge sedan jag djupnat i mina tankar... 
Igår kväll var jag på cykeltur med Ohcci runt byn, samtidigt gick maken och vår dotter en skogtur med Molle .. det kändes väldigt skönt att bara koppla av, njuta och ta in ljud, lukter och det som hamnade i synfältet.
Ganska snart dök en stor björk upp som antagit höstens lite brun-gula ton i sin helhet, jag stannade och fotade en bild.




Tog in verkligheten om höstens intåg i sensommarens idyll, förundrades över med den bestämnda kraft just detta stora träd valt att "stänga av" flödet i sina grenar och blad, medan resten runt omkring stog där i sin fulla gröna prakt.
Att fåglarna börjat ropa och samlas för kommande flytt har ju pågått ett tag, det är en tid jag gillar... kraften i naturen, driften som får vissa fåglar att ladda för en flytt på ibland flera 100-tals mil. Vad är det som styr dessa krafter, hur vet fåglarna var dom ska, hur dom ska flyga och framför allt hur orkar dom ???
Nu fick mina tankar helt plötsligt något nytt att förundras över som jag inte tänkt en tanke på tidigare... jag såg helt plotsligt björkarna i sina helheter, jag såg dom gröna som med bestämndhet hade sin hela skrud kvar, jag såg dom helt brun-gula björkarna som formligen lyste upp med sin plats i det gröna, men jag såg också dom björkar som fick mig att fundera så... dom björkar som var till större delen gröna men med kanske 20-30 % av bladen gyllene gula huller om buller i sitt grenverk.
Hur fungerar lövträden ? hur kan den på ett blad "stänga av" helt och den gyllengula färgen lyser klart, medan grannbladet fortfarande stotserar i sin gröna prakt.. hur kan flödet i kvistarna gå förbi dom avstängda bladen, ibland hela kvistar men oftast enstaka blad och VARFÖR stänger den bara av vissa blad och HUR väljer den vilka som ska stängas ned tidigare än dom flesta andra..  visst är det märkligt hur det fungerar i naturen !