Prärieugglan har startat 2013
Efter en underbar nyårsafton med myspys i vår lilla familj, en rislyckta steg upp mot himlen vid midnattens tolvslag och vi började året med att leka en stund på gården... så kul :)
Maken och tösen gick in och kröp till kojs medan jag vandrade ned i källaren och hängde upp det föregående årets sista tvätt som detta årets första, la in en ny tvätt i maskin och programerade den på start vid fyra på morgonen..
Hämtade hundarna som nöjt kom in och svalde en sen hundmiddag, eller var det en nattmacka ?
Kröp ned i sängen och snusade på min sovandes familj och efter ett tag med vridande och vändande så klev jag upp, värken var för jobbig så jag satt mig i fotöljen och läste m.m.
Strax före fem la jag mig och fick sova en stund för att åter kliva upp och vandra en stund före klockan sex, maken vaknade vid åtta tiden och vi satt och surrade en stund innan jag åter kröp till kojs och fick sova en timme till.
På nyårsdagen var pappsen och tösen ute en stund och åkte bobb medan jag fixade hos djuren, sedan förberedde jag det som gick inför eftermiddagens gäster ..
vi bjöd kära vänner på 4a rätters middag, en trivsam afton med massor av surr och skratt medan dom tre barnen lekte och pysslade... efteråt såg vi en DVD eller maken och lillan såg en film och jag däckade i fotöljen helt utslagen.
Så då kan ni ju gissa hur denna dag varit, jag helt knäckt efter flera dagar med "allt för mycket" på listan - dessutom vaknade lillan redan vid fem på morgonen.. - så jag har suttit i min kära fotölj och nickat till mellen det jag kvicknat till i sekunderna två, för att kolla vad tösen gör.. för att åter försvinna ned i ett avslaget läge. Tvingade mig upp vid ett och fixade mat åt oss två för att sedan gå på pysselsparlåga för att samvetet så sa, vår underbara tös är så omtänksam och duktig <3 <3 <3 så det var det minsta jag kunde göra för henne.. vi avslutade vår väntan efter pappsen med att se en film och mysa :)
Lyckan att sitta med sitt barn i famnen och snusa i håret som luktar så gott, är obeskrivbar <3 älskade barn !
Så då kan ni ju gissa hur denna dag varit, jag helt knäckt efter flera dagar med "allt för mycket" på listan - dessutom vaknade lillan redan vid fem på morgonen.. - så jag har suttit i min kära fotölj och nickat till mellen det jag kvicknat till i sekunderna två, för att kolla vad tösen gör.. för att åter försvinna ned i ett avslaget läge. Tvingade mig upp vid ett och fixade mat åt oss två för att sedan gå på pysselsparlåga för att samvetet så sa, vår underbara tös är så omtänksam och duktig <3 <3 <3 så det var det minsta jag kunde göra för henne.. vi avslutade vår väntan efter pappsen med att se en film och mysa :)
Lyckan att sitta med sitt barn i famnen och snusa i håret som luktar så gott, är obeskrivbar <3 älskade barn !
Prärieugglans tankar om att retas / mobbing...
Det är massor som jag skulle vilja skriva ned och dela med mig av...
men eftersom det ofta berör vår dotter som nu börjar vara så stor, känns det inte alltid rätt
utan alltmer helt fel och jag avstår skriva.
När man har blivit så stor så reflekterar man över massor som inte finns med när man är mindre, som förälder får man en tankeställare när ens dotter säger "mamma ! skriv inte nått om det.. eller Mamma ! berätta inte nått för någon... " och får förklaringen -att då retar dom mig bara.
Den sak som då griper tag om ens hjärta och kramar hårt, är ens egna minnen om hur det kändes att stå där på skolgården med en klump i magen och en svidande rädsla för vad som skulle komma den dagen...
eller känslan då något hänt och man kämpade för att inte visa något, eller rädslan när man skulle på nått äventyr med skolan -att bli lämnad, -att inte hitta toan, -att bli retad inför andra o.s.v.
Man blir LIVRÄDD att detta ska hända sitt eget barn som man vill skydda men näbbar och klor...
Men det bästa man kan göra tror jag.. är att alltid finnas där för sitt barn, vara uppriktig och ärlig, förklara och berätta - inte hymla och hålla fördålt, att vara lyhörd och våga fråga, att LYSSNA och LITA på ens barns kännslor och tankar, att stödja och stärka -hjälpa sitt barn att stå upp för sig själv och säga ifrån, att säga NEJ ! jag vill inte... och om något verkar hända som inte känns bra = kämpa för sitt barns rätt till ett liv utan mobbing, ta tag i det direkt med skolan eller var det är..
NEJ ! tillåt inte mobbing... i någon form alls, säg alltid ifrån och våga visa att det inte är ok att vara dum med varandra. Lyssna på båda parter eller alla berörda, då det ofta kan finnas mer bakom, eller helt och hållet är ett missförstånd och inget elakt menat alls..
<3 <3 <3
Prärieugglans glasögon...
Histora; efter ett par år med dom "nya glasögonen" och jag fortfarande inte kan ha dom mer ett par timmar åt gången, så lessnade jag och har bokat en tid för kolla upp både glasögonen och mina ögon... märkligt att dom glasögon jag haft i snart 20 år är fortfarande problemfria !
var igår och kollade mina ögon och kontentan är...
dom gamla glasögonen på snart 20 år passar mig i vardagen bättre än dom nya sedan 3 år som jag har så svårt med, dom passar bättre när jag ska se långt bort.
Så det optimala är just nu att fortsätta ha dom gamla glasögonen, byta till dom nya när jag ska se långt och köpa ett par läsglasögon som jag ska ha när jag läser.. hahahaha.. kan ni se mig tassa omkring här hemma med tre par glasögon hängandes kring halsen och när jag behöver byta, så tar jag fel och får byta och tjorva om och om igen... Funderar på att flytta över glasen från dom gamla till den nya bågen, för det var ju därför jag ville byta glasögon - var ju less på mina då drygt 16 år gamla ...
dom gamla glasögonen på snart 20 år passar mig i vardagen bättre än dom nya sedan 3 år som jag har så svårt med, dom passar bättre när jag ska se långt bort.
Så det optimala är just nu att fortsätta ha dom gamla glasögonen, byta till dom nya när jag ska se långt och köpa ett par läsglasögon som jag ska ha när jag läser.. hahahaha.. kan ni se mig tassa omkring här hemma med tre par glasögon hängandes kring halsen och när jag behöver byta, så tar jag fel och får byta och tjorva om och om igen... Funderar på att flytta över glasen från dom gamla till den nya bågen, för det var ju därför jag ville byta glasögon - var ju less på mina då drygt 16 år gamla ...
Prärieugglan har objudna gäster...
Efter flera veckor med olika symtom...
så har vi nu fått hjälp av läkare att få bort våra objudna gäster som slagit rot, inte bara i vårt hem -utan oxå i våra kroppar. Det är alla tre i familjen som fått påhälsning av strepto eller staffy och eftersom vi inte gillat dess påhälsning och att dom är smittsamma, så har vi nu tagit till storsläggan och bankar bort dom eländiga gästerna.
Objudna gäster kan ju vara i olika former...
har sett spår efter små gäster som jag inte vill ha i vårt hus heller, dom är små och har en ljusgrå rand över ryggen. Dessa änglar kommer och går bland smått och gått, speciellt där det finns fläsk och andra godsaker har dom benägenhet att traska omkring. Då är det rensa bland hyllor och i lådor, man kan enkelt säga att det är städa som gäller...
Numera har jag inte förvaring av hundfoder i förrådet där jag förvarar vårt extra lager av torrskaft
(i förslutna plastbackar) eftersom hundfodersäckar har benägenhet att dra till sig dessa små skorvar.. dessutom förvarar jag hundarnas lilla lager av tuggben i en plastback ute.
I fågelhuset ser jag rester av störra gäster som jag helst inte vill ha, mössens framfart ställer alltid till med viss förstörelse och när dom gnager sönder issolering frigolit m.m. så åker fällorna fram.
På fåglarna finns ibland olika små kryp som oxå behöver behandlas ibland, ett bad eller två i olika medikament kan skrämma bort dom objudna små...
Rovfåglar och ugglor har nästan alltid en obehaglig liten varelse i sin skrud som kan liknas med ett nästan odödbart plattkrypande äckligt kryp..
Till och med i blommorna det oxå händer...
kommer ihåg en jobbig tid med mina blommor, hade köpt en hoya som visade sig ha "ullöss" med i bagaget och min ånger till dålig karantän var enorm.
Eftersom jag har en samling med 15-20 stora olika hoyor som jag trivs med enormt, så var kriget ett faktum.. jag började med ren okunskap att spräja med såpvatten som brukar fixa en hel del småkrypproblem, det visade sig vara helt meningslöst. Då tog jag till olika bekämpningsmedel som marknaden rekomenderade och kriget gick i både med och motvind, när jag trodde jag vunnit slaget och släppte det hela -så kom dom genst tillbaka med immunitet och alla medel gick nu bet.
I paniken testade jag allt.. från total helstvätt med nakna rötter med skurade krukor och ny ren jord om dess fötter - till drunkningsdöden med återigen nakna rötter fick dom ligga i badkaret en vecka under vatten - till spritfest med sprayflaska, men bara jag blev hög.. och alla dom små krypen festade vidare, var glada och verkades trivas :(
Då hittade jag ett nytt medel som på marknaden dykt upp och slog till med full kraft, behandlade dessa en gång i veckan (då fick vi lämna huset den dagen eftersom det var farligt att andas in) i tre månader och det kriget jag VANN !!!! :) Efter den blomman kommer ingen ny in i huset utan en tid i karantän, med besiktning och allt...
Hjälp ! det är ett kryp i vårt hus....
Prärieugglan irriterad på facebook..
Vad frustrerande det är när man försöker lägga in bilder, skriva inlägg, kommentera vänners inlägg och inget händer :( man kommer inte någonstans...
Jag tycker det är ofta som det hänger upp sig på fäjan och irritationen tar fart varje gång, att man dessutom inte har kvar allt man själv skrivit sedan den påtvingande tidslinjen blev obligatorisk för alla.
Gör så att jag ibland överväger att skippa fäjan helt, fast då missar jag ju kontakten med så många som man inte har samma kontakt med utan och möjligheten att se andras foton gillar ju i massor :)
Kontentan blir; irriterad var och varannan dag på fb, men den får nog ändå vara kvar...
Prärieugglan i köket...
Nu har jag köpt mig ett förkläde... mitt allra första !
Efter år av stänkandes och gryllandes i köket med fläckiga tröjor som följd, har jag nu äntligen tagit mig modet att börja använda förkläde... jag gissar att jag dissat detta praktiska skydd med en ursäkt att det känns lite tantigt.
Men med ålder kommer ju oxå en viss mognad och insikten om hur många fläckiga tröjor jag har på grund av ett löjligt synsätt, gör att jag måste skratta åt mig själv :) och jag är ju dessutom en tant sedan några år...
Det ska bli roligt att tassa runt i köket iförd mitt förkläde i juvligt röda färger och längta efter julen, dess mat och bak..
Igår hade tösen en riktigt hundmysar dag..
medan pappsen var till skogs med unghunden Molle för att jaga fågel, så hade gammelhunden Ohcci förturen att leka godisgömmor med Nicole och båda var lyckliga som vara den.
Ohcci är otroligt duktig med nosen och snabb på att lista ut problemlösningar för att hitta godbitarna, att sedan mysa med lillan till en film är så underbart :)
Ohcci och Nicole med godisgömma..
Foto; Laila Nilsson 28/10 -12
När sedan pappa kom hem med Molle efter jaktturen så fick unghunden en behövlig vilostund för att sedan få mysa och söka godisar med lillan :)
Nicole ritade flera underbara teckningar under helgen och jag måste bara få visa en av dom..
Nicole har ritat "Puma"..
Foto; Laila Nilsson 28/10 -12
Den 26 var en glädjens dag...
snön vräkte ned med stora lapphandskar ömsom barn handskar, vi klädde oss och sedan var det spårläggning över gården, massor av gångar som sopades och givetvis blev det skapat flera snöänglar.
Nicole var super glad och jag kände riktigt längtan efter mer snö, härliga vinter dagar och månskens nätter som toppas av norrskenets sprakande och gnistrande med sina vågrörelser som böljar över himmlen..
Det är bara två månader kvar till jul och nu måste julskivorna fram, sedan vi kom hem från vår semester har jag läst flera julsagor om kvällarna och känslan efter julen och dess längtan, börjer innfinna sig.
Nicole har börjat skriva sina listor, inte till sig själv ännu.. utan till oss, vad hon önskar att hon kunde ge oss :)
älskade barn !
Vår ängel...
Foto; Laila Nilsson 26/10 -12
Prärieugglans hundar...
Knasiga hundar...
Ibland funderar jag vad vi gjort för fel denna gång, våra två hundar är superfina hanhundar som förgyller vårt liv..
men unghundet Molle 1½ år har sina speciella egenheter som slår det mesta, han vägrar göra sina tyngre behov om maken går ut för att rasta honom :(
Det ska vara matte som går ut med hundarna för att han ska göra sitt, ibland blir jag så himla less på att alltid gå ut med dom både morgon och kväll.. även om dom har dagarna i en hundhage på närmare 300 kvadrat och ett hundhus med härlig värme, belysning och möjlgheten att gå in och ut som dom vill... så är kvällsrastningen ett måste för att de tyngre behoven ska avlämnas för den dagen.
När han var valp så var det nästan alltid jag som rastade honom och dom få gånger maken försökte så kom han in med en halvrastad valp och jag fick gå ut med Molle... så förmodligen har han förknippat dom tyngre behoven med matte i kopplet :)))
Vår gammle hund Ohhci är nog lite dement, han har såna nojor man blir galen på... en småbjäbbande som irriterar i mängder, han verkar vakta sina ben för både tomtar och troll :(
Men det är trots allt hanterbart, med en blomspruta på hyllan bredvid så håller han tyst och förmodligen kommer dom där bjäbbarna utan att han riktigt vet. Som 11½ år har man sina olater som man surt förvärvat under sina år, men dom kompenseras med alla fina sidor som oxå vuxit under åren som gått. :)
Nicole har vixit upp med Ohcci bredvid sig, när hon var liten spädbarn så följde han med och höll koll.. var jättego och tillsammans med Saku som vi hade då la dom hundgrunden för vår dotter. Sedan har Nicole lekt med honom och kämpat i kopplet för att själv gå med hunden, för att nu som sexåring kunna gå helt själv med gammelhunden i kopplet och han är överlycklig tillsammans med henne..
När han ser tv eller film med Nicole så myser dom båda och det kommer bli väldigt tommt den dag vi måste ta det svåra beslutet som kommer så småningom.
Molle och Nicole har mycket kul ihop, det är lek och bus för hela slanten och då han får sitta i fotöljen eller soffan och mysa, då trivs han som best :)
Nicole och Ohcci kliver över kopplet båda två...
Foto; Laila Nilsson 22/10 -12
Prärieugglan är tillbaka...
Det har varit en tuff tid och mina krafter har inte räckt till för att skriva i detta forum på ett tag, men nu har jag irriterat mig på fb och känner att; nä nu blir det bloggen jag skriver mina tankar på.
Ångrar ibland att jag inte skrivit enbart på bloggen, då förändringarna på fb har tagit bort stora delar av det arkiv man trodde man skulle kunna se tillbaka på :(
Jag är en ganska djup människa och gillar att se tillbaka på "historien" av mitt liv, att kunna reflektera i efterhand och minnas ...
Jag har oxå ganska svårt att förstå, den i mina ögon - taskiga inställning - som en del har och med det tillåter sig att skriva elakt och hänga ut medmänniskor på fb... jag tycker inte man ska göra så och tar illa vid mig då jag ser en del inlägg och den kommentarlista som rullas upp. Det är allt från personangrepp till angripande av hela folkgrupper som jag ser och tycker så illa om :(
Vi har varit på en underbar semester nu i höst, vi bilade till Bromölla och kära vänner..
När vi hade drygt 20 mil kvar så hördes ett "klonk" och ett "rassel" när något släppte under bilen och rullade bort på E4an bakom oss, jag kände direkt att styrningen inte var sig lik och snabbt insåg vi att vi tappat servon på styrningen, laddning och visste då vad som hänt - drivremmen hade gått.
Maken kollade snabbt på mobilen och hittade ett "Biltema" i Värnamo och hoppet tändes att vi kanske har tur, jag styrde vår nu oxiga bil mot hoppet och vi stannade på parkeringen - öppnade huven och maken kollade vilken rem vi behövde..
Med humöret lagomt irriterat konstaterade vi att vi hade tur, rätt rem fanns och med lite nyköpta vektyg äntrade vi parkeringen och bilen för att fixa rembyte och fortsätta vår färd - då upptäckte maken att det som small till under bilen var en spännrulle som nu inte fanns kvar :( och hoppet övergavs till ren "nu måste vi åka och hoppas vi tar oss fram". Maken tog nu över körningen av den servolösa, laddningslösa och med det mörklagda bilen utan fläkt, värme m.m. för att försöka hinna fram innan mörkret blev ett problem eller att strömmen inte skulle räcka ända fram. Givetvis kom ett regnoväder och det blev extra jobbigt att köra, men vi hade turen att strax kunna köra in på småvägar och därmed slippa värsta problemen, när sedan regnet upphörde så känndes det trotts allt bättre.
Vi lyckades ta oss hela vägen fram, dom sista kilometrarna avverkade vi genom skogen i regäl skymning..
Lättnaden var stor när vi rullade in på gården hos våra vänner, stannade bilen och omfamnades av kramar och "vad skönt" att ni tog er fram... en underbar middag väntade och där tillbringade vi några dagar tillsammans och hade jättetrevligt. Via Citroenakuten fick vi kontakt med en man som hade dom delar vi behövde och bara sex mil bort, dit och skruva lös delar - betala en billig peng -tillbaka och laga bilen :)
På onsdagmorgon bar det tidigt av mot Malmö, maken och två till tog tåget till Kastrups flygplats för vidare resa till Österrike för gemsjakt och härliga resor i landet och till Italien ..
medan jag och Nicole åkte vidare till lillans ena kusin med familj i Malmö, där var vi i dagarna fem och hade det helt underbart :)
Våra döttrar lekte som bara den, så härligt att se hur kul dom har medan vi vuxna har surrat och haft supertrevligt. På fredagen åkte vi tåget över till Köpenhamn och gick på zoo, det var superkul och töserna sprang från djur till djur.. efter en heldag på zoo promenerade vi vidare, tog metro tillbaka till gamla kungliga operan och såg en uppsättning "Bamse dansar balett".. Nicole var helt uppslukad och det var så härligt att få uppleva :)
På söndagen bilade jag och lillan tillbaka till Bromölla för att på måndagkväll samanstråla med älskade maken/pappsen som kom tillbaka från Österrike med kompisen, varsin pizza och kvällen räddad.. sover gott en sista natt i vänners gäststuga för att på morgonen efter frukosten böja bilresan hemmåt..
Vi stannar i Norrköping och går på Bauhause m.m. äter på ett pizzahouse och fortsätter norrut.. vid Gränna tog vi en sväng innåt landet förbi Tranås för att hälsa på två vänner som bosatt sig i skogarna, det blev en trivsam stund med massor av surr, kramar och givetvis gott fika.. vi träffade quasimodo en duva som var handtam och kunde skrapa trisslotter :) lillan vart väldigt kär i honom..
På vägen hem förändrades vädret från höstföre till vinter... det hade kommit regält med snö och redan vid Gävle började snögloppet för att övergå till ca. 1 dm snö mellan Sundsvall - Härnösand, det upphörde några mil norr om Härnösand sedan kom svartisen vid Umeå - Skellefteå och lagomt halkigt med sommardäck på bilen för att sedan vid piteå övergå till ren snöväg för resten av vägen hem.
Onsdag morgon vid sjutiden rullade vi ned på gården och möttes av en kramsjuk katt, hundar som skällde och ville komma upp från hundhagen :)
Lillan överrumplades av sin katt Findus som formligen kröp in i hennes famn och borrade in huvudet i henne, dom hade några timmar gootid ..
Hundarna var givetvis glada och efter en härlig promenad i friska minusgrader och snöigt landskap gick vi in och då var vardagen åter för dom.. hundar är roliga på det sättet, det spelar ingen roll om man varit borta en timme eller flera veckor - dom blir lika glada ändå och sen är det som vanligt igen.
Lillan var tillbaka på skolan på torsdagen och var efterlängtad, jag var med en stund på morgonen och sedan åkte jag hem och sov en stund.. taxin rullade ned med tösen ungfär kvart över ett och vi hade en slö slappar dag, helt slut och jag såg att lillan var extra trött och lite vissen...
Fredag är tösen helt igenmurad och snoret rinner, det börjar inte bra - sjukanmälan och hemma hon får va..
Under helgen försöker vi göra nytta, maken river och röjer med lillan som hjälpreda snorig och glad medan jag bär in ved i fågelhuset.. på söndag eftermiddag börjar mitt ansikte hetta för att sedan få frossa och halsen "brinner" inget snor bara ont...
Tuff natt med feber och frossa, halsen regält taskig och jag vaknar medveten om att nu åkte även jag dig..
Måndag ringer jag skolan igen och sjukanmäler tösen och vi har några dagar med myspys, tassa runt i pyjamas och kurera oss så gott det går..
Nu sitter jag här och det är osdag morgon, febersvetten rinner och det smakar var i halsen.. att hosta är inte kul alls, det är som ett öppet sår :(
Tösen sover ännu och får sova tills hon vaknar, hon behöver det då feber och förkylningen tär på hennes ork ..
Prärieugglan ....
Nicole älskar blommor och nästan alla slags insekter och djur, just nu botanerar hon i skalbaggarnas värld emellan blommsterarrengemangen som fyller våra vaser och glas..
Hon skapar en vackert doftande oas i enorma kreationer både inne och ute, som förgylls av hennes underbara skratt som klingar över gården med en utsrålning som man smälter av..
Att se vårt barn springa i sommarsöta kläder med en iver som glöder likt solen, är en lycka större än månen -mäktigare än stormar och vackrare än norrskenet.. det finns inga ord som räcker till att beskriva den KÄRLEKEN !
Varje dag kommer jag på mig själv att betrakta vårt underverk och fyllas av lyckan över vår skatt, att ligga en stund och bara se på henne på natten - en stund på morgonen då jag försöker väcka henne - när hon är uppslupen i leken som förtrollar - när hon blir arg eller vrång - när hon är pappagooo.. - när hon myser med djuren, med andra ord; överallt !
Den enorma kärlek jag hyser för min älskade make, fördjupades när vi blev tre och mitt hjärta fullständigt värker av lycka !
Oj, vad jag älskar vår dotter och min make ....
Hon skapar en vackert doftande oas i enorma kreationer både inne och ute, som förgylls av hennes underbara skratt som klingar över gården med en utsrålning som man smälter av..
Att se vårt barn springa i sommarsöta kläder med en iver som glöder likt solen, är en lycka större än månen -mäktigare än stormar och vackrare än norrskenet.. det finns inga ord som räcker till att beskriva den KÄRLEKEN !
Varje dag kommer jag på mig själv att betrakta vårt underverk och fyllas av lyckan över vår skatt, att ligga en stund och bara se på henne på natten - en stund på morgonen då jag försöker väcka henne - när hon är uppslupen i leken som förtrollar - när hon blir arg eller vrång - när hon är pappagooo.. - när hon myser med djuren, med andra ord; överallt !
Den enorma kärlek jag hyser för min älskade make, fördjupades när vi blev tre och mitt hjärta fullständigt värker av lycka !
Oj, vad jag älskar vår dotter och min make ....
Prärieugglan ser sommarglädje....
Nicole har sopat golvet i sin lekstuga, jag fick ned ett gammalt getingbo i miniatyr som vi lagt i en glasburk.. lillan vill ha färgerna rött och gul i sin stuga, lite lila blir det kanske oxå för det är ju kompisens ena favoritfärger.
Om vädret samarbetar så ska vi kladda med pensel någon dag och sedan ska maken få kapa upp två gluggar i timmret så vi kan sätta in fönster :))
Utanför lekstugan står en gammal byrå som ska få lite topping i grönt för att sedan vara förvaring till sommarspel och annat som tösen vill..
Lite utemöbler ska hon få och så ska en stolpe grävas ned så hängmattan kan hängas upp vid lillstugan..
Oj, vad kul vi ska ha... :))
Nicoles lekstuga är på plats och tösen börjar bära markstenar som ska ligga utanför dörren...
Foto; Laila Nilsson 9/6 -12 Nokia N8
Vi har köpt sprayfärg i lila och guld till uppiffning av den cykel Nicole fått av Hanna, den ska vi försöka fixa någon dag...
Vi har många planerade smådrömmar som vi vill göra, sedan återstår det att se vad som blir av.. ett gemensamt beslut vi gjort i vår lilla familj är att verkligen göra annat än vardagens måsten, att ta oss iväg på små äventyr som fisketuren, skogpromenader, badplaskande, picknickar, oplanerade impulser m.m...
Det behöver inte vara resor som kräver planering, bokande av stugor eller annat utan sådant som bara dyker upp.. om det så betyder en kort sväng eller om tältet packas med, det får impulserna styra...
Ser fram emot en sommar med små härliga äventyr :))))
Om vädret samarbetar så ska vi kladda med pensel någon dag och sedan ska maken få kapa upp två gluggar i timmret så vi kan sätta in fönster :))
Utanför lekstugan står en gammal byrå som ska få lite topping i grönt för att sedan vara förvaring till sommarspel och annat som tösen vill..
Lite utemöbler ska hon få och så ska en stolpe grävas ned så hängmattan kan hängas upp vid lillstugan..
Oj, vad kul vi ska ha... :))
Nicoles lekstuga är på plats och tösen börjar bära markstenar som ska ligga utanför dörren...
Foto; Laila Nilsson 9/6 -12 Nokia N8
Vi har köpt sprayfärg i lila och guld till uppiffning av den cykel Nicole fått av Hanna, den ska vi försöka fixa någon dag...
Vi har många planerade smådrömmar som vi vill göra, sedan återstår det att se vad som blir av.. ett gemensamt beslut vi gjort i vår lilla familj är att verkligen göra annat än vardagens måsten, att ta oss iväg på små äventyr som fisketuren, skogpromenader, badplaskande, picknickar, oplanerade impulser m.m...
Det behöver inte vara resor som kräver planering, bokande av stugor eller annat utan sådant som bara dyker upp.. om det så betyder en kort sväng eller om tältet packas med, det får impulserna styra...
Ser fram emot en sommar med små härliga äventyr :))))
Prärieugglan sätter färg...
Vi har börjat med målandet av olika detaljer som ska pryda på gården och dessutom göra lite nytta...
Efter att ha rivit bort och utplånat dom tre jättestora stenpartier som prydde vår gård i drygt 20 år, har förekomsten av dom små stenhumlorna blivit näst intill obefintlig. Sorgligt... och jag känner att det måste vi fixa, därför ska vi bygga humlebo och stenparti som endast är till humlornas underbara liv...
Dom två första holkarna är nu delvist målade, dom ska få möskgröna tak till dessa ljusare gröna ...
Fjärilsholk, flerbo insektsholk och Nicole som grundar betong plattor som ska pryda trädgården..
Foto; Laila Nilsson 22/5 -12 Nokia N8
Efter att ha rivit bort och utplånat dom tre jättestora stenpartier som prydde vår gård i drygt 20 år, har förekomsten av dom små stenhumlorna blivit näst intill obefintlig. Sorgligt... och jag känner att det måste vi fixa, därför ska vi bygga humlebo och stenparti som endast är till humlornas underbara liv...
Dom två första holkarna är nu delvist målade, dom ska få möskgröna tak till dessa ljusare gröna ...
Fjärilsholk, flerbo insektsholk och Nicole som grundar betong plattor som ska pryda trädgården..
Foto; Laila Nilsson 22/5 -12 Nokia N8
Prärieugglans pappersverk...
Söndagen har bestått i att klippa papper och pyssla... vi har varit kreativa i papperskapandet och inspierades av "origami" en bok om pappersvikning för barn.
Det har blivit små blomkorgar, några oigenkännbara saker och massor av djur som vi klippt, klistrat och tejpat ihop... :
Utöver det har väntan efter pappsen varit del av dagens aktiviteter, allt från slappat vid tv, vilat på soffan, kreativt pappersskapande till en stund ute bland djuren. När sedan familjen blev fulltalig och lyckan var total så ökade aktiviteterna, ljudnivån och det var mycket som skulle återges över ett kvällsfika..
När vi avklarat kvällningsbestyren så gick gubben och lillan till sovrummet för att läsa en scooby doo tidning medan jag fick en efterlängtad stund med hundarna på cykel runt byn... oj, vad härligt !
Hemma igen med hundarna, finner jag en hungrig tös.. vi slevar i oss yogurt och gör kväll, jag läser två sagoböcker och somnar med vetskapen om att tösen redan knoppat in...
Tjugo minuter ! och jag slår upp ögonen, ena hunden deklarerar att det är brottom.. jag studsar upp, det lätet säger mig att det är akut och jag skyndar mig att koppla hundarna till en odör från en fisande spets som det vrider i magen på.
Vi springer genom natten ned till hagen och hundarna släpps lös och grinden stängs, jag knatar tillbaka till huset och sätter mig i fotöljen och där sitter jag än...
Det har blivit små blomkorgar, några oigenkännbara saker och massor av djur som vi klippt, klistrat och tejpat ihop... :
Utöver det har väntan efter pappsen varit del av dagens aktiviteter, allt från slappat vid tv, vilat på soffan, kreativt pappersskapande till en stund ute bland djuren. När sedan familjen blev fulltalig och lyckan var total så ökade aktiviteterna, ljudnivån och det var mycket som skulle återges över ett kvällsfika..
När vi avklarat kvällningsbestyren så gick gubben och lillan till sovrummet för att läsa en scooby doo tidning medan jag fick en efterlängtad stund med hundarna på cykel runt byn... oj, vad härligt !
Hemma igen med hundarna, finner jag en hungrig tös.. vi slevar i oss yogurt och gör kväll, jag läser två sagoböcker och somnar med vetskapen om att tösen redan knoppat in...
Tjugo minuter ! och jag slår upp ögonen, ena hunden deklarerar att det är brottom.. jag studsar upp, det lätet säger mig att det är akut och jag skyndar mig att koppla hundarna till en odör från en fisande spets som det vrider i magen på.
Vi springer genom natten ned till hagen och hundarna släpps lös och grinden stängs, jag knatar tillbaka till huset och sätter mig i fotöljen och där sitter jag än...
Prärieugglans underbara natt....
Vilken underbar natt..... jag var ute ett par varv och det var så härligt varmt ute, det doftade "sommar på väg" och jag njöt av ensammen vandra i natten.
Inne sov en jätteförkyld make och vår förkylda dotter så sött medan jag vandrar omkring, lägger mig kvart i ett och klev upp när klockan ringde två på morgonen...
Fixade härliga baguetter med rostbiff, ost, sallad, mimosasallad, tomat och gurka som maken skulle ha med sig på sin tidiga morgonresa. Kvart i tre väckte jag min älskade som sömnigt tog sig till duschen för att vakna till, lasta allt i bilen, äter en stadig rågflingegröt med russin i för att sedan krama om tösen och säga "pappa åker nu, kommer om några dagar" .. puss min älskade make, kör försiktigt, jag älskar dig ! sedan går jag och hämtar in hundarna som yttrat att dom vill komma in och dom kryper ihop på sina bäddar.
Klockan har hunnit bli fyra på morgonen och jag tassar in i sovrummet och kryper ned i sängen med lillan för att få sova en stund, klockan fem ringer klockan igen och jag går upp för att ta mina morgon mediciner. Hundarna tittar upp och undrar om jag har fått fnatt för att sedan lägga ned sina huvuden på bädden igen och fortsätta sova, Jag vandrar en stund innan jag beslutat mig för att försöka få sova en stund till... mycket riktigt det blev nästan en timme till :))))
Så nu har morgonen varit en lång stund och dom vanliga bestyren är uträttade och jag sitter i min fotölj och slappar med morgon tv på, väntar på att tösen ska få sova färdigt och hoppas hon får sova ut ordentligt då hennes förkylda lilla kropp behöver få all sömn och återhämtning den kan få..
Idag ska jag packa ihop vår ena kamera Nikon D300 och det ena objektivet Nikkor 18-200 som ska skickas på servise, då det ibland blir överexponerade bilder, skärpan är inte helt korrekt och efter 60 000 bilder behövs lite omsorg på kamerahuset...
Som tur är har vi ju andra kamerahus att använda så vi inte blir helt kameralös... sedan hoppas vi ju att det går att fixa till den vi skickar iväg så vi har den i toppskick, om inte så står ett nytt kamerahus på önskelisan med högsta prioritet på onyttiga inköp.
Sedan blir det oxå planering av "drömmar" kring gården och vad vi skulle vilja göra här hemma, det är alltid mycket på den listan och jag brukar skriva upp en lista på allt vi vill göra.. som jag bockar av det som verkligen blir av så man när hösten kommer och vintern lägger sitt snölock på, kan se både vad som blev av och framför allt bekräfta hur mycket vi faktiskt HAR gjort och inte bara känna allt som INTE blev av.
Fösta myggbettet fick jag igår och jag såg en groda på "byggerakan" på väg hem efter det jag varit till läkaren igår, en humla flög in i vårt hus senare på kvällen som vi glatt släppte ut....
Inne sov en jätteförkyld make och vår förkylda dotter så sött medan jag vandrar omkring, lägger mig kvart i ett och klev upp när klockan ringde två på morgonen...
Fixade härliga baguetter med rostbiff, ost, sallad, mimosasallad, tomat och gurka som maken skulle ha med sig på sin tidiga morgonresa. Kvart i tre väckte jag min älskade som sömnigt tog sig till duschen för att vakna till, lasta allt i bilen, äter en stadig rågflingegröt med russin i för att sedan krama om tösen och säga "pappa åker nu, kommer om några dagar" .. puss min älskade make, kör försiktigt, jag älskar dig ! sedan går jag och hämtar in hundarna som yttrat att dom vill komma in och dom kryper ihop på sina bäddar.
Klockan har hunnit bli fyra på morgonen och jag tassar in i sovrummet och kryper ned i sängen med lillan för att få sova en stund, klockan fem ringer klockan igen och jag går upp för att ta mina morgon mediciner. Hundarna tittar upp och undrar om jag har fått fnatt för att sedan lägga ned sina huvuden på bädden igen och fortsätta sova, Jag vandrar en stund innan jag beslutat mig för att försöka få sova en stund till... mycket riktigt det blev nästan en timme till :))))
Så nu har morgonen varit en lång stund och dom vanliga bestyren är uträttade och jag sitter i min fotölj och slappar med morgon tv på, väntar på att tösen ska få sova färdigt och hoppas hon får sova ut ordentligt då hennes förkylda lilla kropp behöver få all sömn och återhämtning den kan få..
Idag ska jag packa ihop vår ena kamera Nikon D300 och det ena objektivet Nikkor 18-200 som ska skickas på servise, då det ibland blir överexponerade bilder, skärpan är inte helt korrekt och efter 60 000 bilder behövs lite omsorg på kamerahuset...
Som tur är har vi ju andra kamerahus att använda så vi inte blir helt kameralös... sedan hoppas vi ju att det går att fixa till den vi skickar iväg så vi har den i toppskick, om inte så står ett nytt kamerahus på önskelisan med högsta prioritet på onyttiga inköp.
Sedan blir det oxå planering av "drömmar" kring gården och vad vi skulle vilja göra här hemma, det är alltid mycket på den listan och jag brukar skriva upp en lista på allt vi vill göra.. som jag bockar av det som verkligen blir av så man när hösten kommer och vintern lägger sitt snölock på, kan se både vad som blev av och framför allt bekräfta hur mycket vi faktiskt HAR gjort och inte bara känna allt som INTE blev av.
Fösta myggbettet fick jag igår och jag såg en groda på "byggerakan" på väg hem efter det jag varit till läkaren igår, en humla flög in i vårt hus senare på kvällen som vi glatt släppte ut....
Prärieugglan ser på gamla foton...
Igår var vi sentimentala... tog fram gamla foton och kollade från åren som gått, det är alltid kul att se tillbaka och ibland lite vemodigt. Längtar till vi har byggt klart i huset så rokaden av saker som ska byta plats har ägt rum och jag kan sätta mig ned och sortera foton i pärmar som sedan ska förgylla sin plats i bokhyllans djupa lådor och stå i tygg mörk förvaring, men ändå lätt att ta fram...
Sedan har jag ett ännu större projekt, alla tidningsklipp jag samlat under åren som gått.. det har blivit många, gissar på närmare 800 reportage i dagstidningar, veckotidningar och så finns det lite filmsnuttar oxå från nyheter och film.
Jag drömmer om att sortera dessa klipp och sätta in i fina pärmar, lätt att se tillbaka och framför allt kunna visa tösen och berätta.
Laila med örnar vid två olika tillfällen...
Foto; PerErik Nilsson svunnen tid.. Nikon F70, Nikon D300
Efter vår djupdykning i fotopärmarna och alla fotor som ligger sorterat så vill jag skanna in massor, det finns så många bilder som jag vill dela med mig av... Foton på mina fåglar i parken, på dom skadade fåglarna och underbara bilder på fåglar som får sin frihet åter... sedan finns det oxå massor av bilder på skadade fåglar som inte gått att rehabilitera, fåglar som avlivats och inte finns mer.
Utöver det har jag/vi dokumenterat hundar, barn, våra vänner, familjen och naturen.. ett bildarkiv som jag är mäkta stolt över och framför allt mycket glad över att vi tagit.
Höstbild på husse och hund...
Foto; Laila Nilsson en svunnen höst Nikon D70
Sedan har jag ett ännu större projekt, alla tidningsklipp jag samlat under åren som gått.. det har blivit många, gissar på närmare 800 reportage i dagstidningar, veckotidningar och så finns det lite filmsnuttar oxå från nyheter och film.
Jag drömmer om att sortera dessa klipp och sätta in i fina pärmar, lätt att se tillbaka och framför allt kunna visa tösen och berätta.
Laila med örnar vid två olika tillfällen...
Foto; PerErik Nilsson svunnen tid.. Nikon F70, Nikon D300
Efter vår djupdykning i fotopärmarna och alla fotor som ligger sorterat så vill jag skanna in massor, det finns så många bilder som jag vill dela med mig av... Foton på mina fåglar i parken, på dom skadade fåglarna och underbara bilder på fåglar som får sin frihet åter... sedan finns det oxå massor av bilder på skadade fåglar som inte gått att rehabilitera, fåglar som avlivats och inte finns mer.
Utöver det har jag/vi dokumenterat hundar, barn, våra vänner, familjen och naturen.. ett bildarkiv som jag är mäkta stolt över och framför allt mycket glad över att vi tagit.
Höstbild på husse och hund...
Foto; Laila Nilsson en svunnen höst Nikon D70
Prärieugglans tös fångar ?....
Igår fångade Nicole sommarens första fjäril för en kort titt, en sorgmantel som förskräckt flaxade i håven... några sekunder senare flög den iväg så vackert medan lillan konstaterade "den var snygg" och var glad !
Nicole på fjärils jakt...
Foto; Laila Nilsson 8/5 -12 Nokia N8
Lite senare kom en nässelfjäril flaxandes bland träden vid ravinen, där vi stod och betraktade vårfloden som brusade som en miniatyrbäck i ravinbotten sedan i måndags.. ett härligt inslag som vi önskade skulle vara hela sommaren, men oftast får vi bara njuta av bäckens brusande i 3-5 dygn innan vattnet lika snabbt som det kom försvinner ned i sanden och ravinbotten torkar upp.
Det har hänt ett fåtal gånger sedan vi byggde vårt hus att vårens lilla brusande bäck helt uteblivit, då har vi saknat dessa dagar väldigt mycket..
Men som kompensation har det oxå hänt några gånger under alla dessa år, att vi fått extra dagar med vår brusande minibäck efter riktigt kraftiga regnväder som fyller på naturen med mer vatten än marken hinner ta reda på...
På förskolan hade dom stora barnen "varg gruppen" avslutning i "vett och etikett" vid matbordet, så när vi åkte hem berättade Nicole hur dom bland annat fått sitta still med händerna i knät och vänta vid bordet på sin plats till fröken sa "varsågod" och det skulle hon lära pappa... sedan hade hon hem sin namnskylt och servettring som dom fått göra för att ha vid sin plats vid dukningen. Alla barnen hade klätt sig i finkläder och var så söta så... :)))
Nicoles blåa namnskylt och servettringen i mitten, när hon kom hem gjorde hon skyltar och ringar till
mamma och pappa som vi hade till middagen...
Foto; Laila Nilsson 8/5 -12 Nokia N8
Nicole var så glad när jag kom för att hämta henne, det var flera av hennes kompisar som frågat om dom får komma och hälsa på... den ena flickan frågade mig och jag lovade töserna att ringa hennes föräldrar senare på eftermiddagen för att fråga om det går bra.
Lyckan var total då jag frammåt aftonen ringde och pratade med flickans mamma, som sa att det gick bra... så idag lastar jag in den extra barnstolen vi har och hämtar två busfrön efter förskolan.
Nicole på fjärils jakt...
Foto; Laila Nilsson 8/5 -12 Nokia N8
Lite senare kom en nässelfjäril flaxandes bland träden vid ravinen, där vi stod och betraktade vårfloden som brusade som en miniatyrbäck i ravinbotten sedan i måndags.. ett härligt inslag som vi önskade skulle vara hela sommaren, men oftast får vi bara njuta av bäckens brusande i 3-5 dygn innan vattnet lika snabbt som det kom försvinner ned i sanden och ravinbotten torkar upp.
Det har hänt ett fåtal gånger sedan vi byggde vårt hus att vårens lilla brusande bäck helt uteblivit, då har vi saknat dessa dagar väldigt mycket..
Men som kompensation har det oxå hänt några gånger under alla dessa år, att vi fått extra dagar med vår brusande minibäck efter riktigt kraftiga regnväder som fyller på naturen med mer vatten än marken hinner ta reda på...
På förskolan hade dom stora barnen "varg gruppen" avslutning i "vett och etikett" vid matbordet, så när vi åkte hem berättade Nicole hur dom bland annat fått sitta still med händerna i knät och vänta vid bordet på sin plats till fröken sa "varsågod" och det skulle hon lära pappa... sedan hade hon hem sin namnskylt och servettring som dom fått göra för att ha vid sin plats vid dukningen. Alla barnen hade klätt sig i finkläder och var så söta så... :)))
Nicoles blåa namnskylt och servettringen i mitten, när hon kom hem gjorde hon skyltar och ringar till
mamma och pappa som vi hade till middagen...
Foto; Laila Nilsson 8/5 -12 Nokia N8
Nicole var så glad när jag kom för att hämta henne, det var flera av hennes kompisar som frågat om dom får komma och hälsa på... den ena flickan frågade mig och jag lovade töserna att ringa hennes föräldrar senare på eftermiddagen för att fråga om det går bra.
Lyckan var total då jag frammåt aftonen ringde och pratade med flickans mamma, som sa att det gick bra... så idag lastar jag in den extra barnstolen vi har och hämtar två busfrön efter förskolan.
Prärieugglan har fågel i hand...
Idag har vi toppat fotning av småfåglar med att dom sitter i handen och att man kan stryka dom försiktigt över rygg... helt ofattbart !!!
Jag fotade själv med mobilen... Nokia N8
6/5 -12
Flyg och far...
Foto; Laila Nilsson 6/5 -12 Nokia N8
En bråkdel av våra små gäster..
Foto; Laila Nilsson 6/5 -12 Nokia N8
Jag har aldrig under mina fjuttiga dryga 45 år varit med om något sådant i fågelvärlden, det är helt sagolikt och man fylls av förundran över dess oräddhet..
Snösparvar har i sin dynamiska struktur svept likt kastvindar runt vår gård med min blick i objektivet som jagat frenetiskt för att fånga dess underbara teckning i fjäderskruden...
Utöver småfåglarna har vi gästas av sparvhöken som slagit framför våra fötter vid två tillfällen, sedan har blå kärrhöks hane slagit ute på fältet och svapt in förbi fågelbordet, kärrhökshonan har oxå seglat stilla efter hanen och att dom vanliga stora vårisarna som svanar, tranor, gäss ropar sin färd över gården, förgyller det hela ännu mer..
Sedan har vi en ekorre som ivrigt gästar vid ena fågelbordet och idag såg jag den från köksfönstret och greppade kameran som låg beredd och tassade mot dörren som sakta smögs upp, objektivet fångade kurre och jag hann få på ett tjugotal bilder innan gammelkatten smög upp bakom mig och rusade ut... kurre tittade upp från sitt gnagande och försvann som en oljad blixt där bara svansen skymtade bland trädens kvistverk
Fler bilder och reflektioner kommer en annan dag !
Fångad i flykten...
Foto; Laila Nilsson 5/5 -12 Nikon D300 / Nikon 80-200 objektiv
Flyktigt vid fågelbord..
Foto; Laila Nilsson 5/5 -12 Nikon D300 / Nikon 80-200 objektiv
Jag fotade själv med mobilen... Nokia N8
6/5 -12
Flyg och far...
Foto; Laila Nilsson 6/5 -12 Nokia N8
En bråkdel av våra små gäster..
Foto; Laila Nilsson 6/5 -12 Nokia N8
Jag har aldrig under mina fjuttiga dryga 45 år varit med om något sådant i fågelvärlden, det är helt sagolikt och man fylls av förundran över dess oräddhet..
Snösparvar har i sin dynamiska struktur svept likt kastvindar runt vår gård med min blick i objektivet som jagat frenetiskt för att fånga dess underbara teckning i fjäderskruden...
Utöver småfåglarna har vi gästas av sparvhöken som slagit framför våra fötter vid två tillfällen, sedan har blå kärrhöks hane slagit ute på fältet och svapt in förbi fågelbordet, kärrhökshonan har oxå seglat stilla efter hanen och att dom vanliga stora vårisarna som svanar, tranor, gäss ropar sin färd över gården, förgyller det hela ännu mer..
Sedan har vi en ekorre som ivrigt gästar vid ena fågelbordet och idag såg jag den från köksfönstret och greppade kameran som låg beredd och tassade mot dörren som sakta smögs upp, objektivet fångade kurre och jag hann få på ett tjugotal bilder innan gammelkatten smög upp bakom mig och rusade ut... kurre tittade upp från sitt gnagande och försvann som en oljad blixt där bara svansen skymtade bland trädens kvistverk
Fler bilder och reflektioner kommer en annan dag !
Fångad i flykten...
Foto; Laila Nilsson 5/5 -12 Nikon D300 / Nikon 80-200 objektiv
Flyktigt vid fågelbord..
Foto; Laila Nilsson 5/5 -12 Nikon D300 / Nikon 80-200 objektiv
Prärieugglan kryper nöjd till kojs...
Mäkta nöjd kröp jag till kojs med en övertrött tös medan älskade gubben tog en bastusväng...
idag har jag och lillan hunnit med att hälsa på vänner, varit förbi gamm-momma på fika och bakat mjukkaka på en liter standard mjölk, fotat lite småfåglar medans jag gräddade mjukkakor för att sedan lagat enkel middag med färdigt kött som gamm-momma skickade med oss och fjärilsmakaroner till.
Efter ha kastat i mig en liten portion, knata iväg till sängen och krypa ned under lillans filt och vila då kroppen sa stopp... Det känns toppen att veta att dom välsmakande kakorna ligger i frysen redo att ätas upp och att dom räcker i bästa fall i nästan två veckor, för man blir ju så himla less på köpesbröd.
Förundras oxå av småfågellivet som är magnefikt, storslaget och helt underbart...
Under alla år har jag aldrig upplevt ett så rikt småfågel liv på våren som nu, det formligen sjuder av dessa underbara små varelser och jag har upptäkt min nyfikenhet att vilja veta lite mer om dessa små.
Många tror att bara för att jag tagit hand om rovfåglar, ugglor och födit upp berguvar m.m. under drygt 20 år så ska jag veta massor om alla fåglar.
Så är inte fallet.. jag har aldrig varit intresserad av fåglar på det sättet att jag läst på om arter, dess utseende, levnads sätt och läten. Mitt intresse har legat i att hjälpa dom skadade och sjuka individer som varit rimligt att göra en insatts för, att vårda och rehabilitera, där man i bästa fall får den underbara belöningen att ge individen friheten åter eller i sämsta fall får avliva den.
Det har varit många underbara år med massor av både roliga, annorlunda, trivsamma, sorgliga, vemodiga, lyckliga händelser att minnas.. många härliga möten med barn och vuxna för att informera om verksamheten, för att inspirera och sprida kunnskap.
Men nu känns det kul att sitta med kikaren på köksbordet och bläddra i fågelböckerna för att hitta alla dom olika gästerna vi nu har vid fågelborden där jag fortfarande matar...
Att lyfta upp kameran, en Nikon D300 med stora objektivet och trycka av några hundra bilder för att föreviga dessa matgäster som jag förundras över.. för att sedan kunna sitta vid datorn eller tv och se på krabaterna i jätteformat och studera detaljer på ett sätt man förut bara drömnde om.
Idag kom ytterligare en ny gäst till vårt öppna hem för att gästa vårt dignande matbord, dom kom i flera tiotal och fyllde på den mängd i hundratal som redan böljade över gården i sina luftakrobatiska flygnummer i gemensamma dynamiska formationer som böljar fram genom luften och sveper ned i grödorna som sticker upp i snögloppet på fältet.
Dessa småfåglar är relativt trygga oxå, bilden nedan har jag tagit från altan.. öppnade dörren och gick ut, givetvis flög nästan alla iväg.. -för att sedan bölja över fältet och komma tillbaka och trots att jag endast står 3 meter därifrån helt öppet och fryser om mina bara fötter i snögloppet på altanen. Så när några landat på marken tar jag ett foto med mobilkameran och går in för att sko på mig och åter gå ut, men då med kameran för att fota lite bättre bilder... (det kommer nog någon sådan bild senare på bloggen)
Foto; Laila Nilsson 5/5 -12 Nokia N8
idag har jag och lillan hunnit med att hälsa på vänner, varit förbi gamm-momma på fika och bakat mjukkaka på en liter standard mjölk, fotat lite småfåglar medans jag gräddade mjukkakor för att sedan lagat enkel middag med färdigt kött som gamm-momma skickade med oss och fjärilsmakaroner till.
Efter ha kastat i mig en liten portion, knata iväg till sängen och krypa ned under lillans filt och vila då kroppen sa stopp... Det känns toppen att veta att dom välsmakande kakorna ligger i frysen redo att ätas upp och att dom räcker i bästa fall i nästan två veckor, för man blir ju så himla less på köpesbröd.
Förundras oxå av småfågellivet som är magnefikt, storslaget och helt underbart...
Under alla år har jag aldrig upplevt ett så rikt småfågel liv på våren som nu, det formligen sjuder av dessa underbara små varelser och jag har upptäkt min nyfikenhet att vilja veta lite mer om dessa små.
Många tror att bara för att jag tagit hand om rovfåglar, ugglor och födit upp berguvar m.m. under drygt 20 år så ska jag veta massor om alla fåglar.
Så är inte fallet.. jag har aldrig varit intresserad av fåglar på det sättet att jag läst på om arter, dess utseende, levnads sätt och läten. Mitt intresse har legat i att hjälpa dom skadade och sjuka individer som varit rimligt att göra en insatts för, att vårda och rehabilitera, där man i bästa fall får den underbara belöningen att ge individen friheten åter eller i sämsta fall får avliva den.
Det har varit många underbara år med massor av både roliga, annorlunda, trivsamma, sorgliga, vemodiga, lyckliga händelser att minnas.. många härliga möten med barn och vuxna för att informera om verksamheten, för att inspirera och sprida kunnskap.
Men nu känns det kul att sitta med kikaren på köksbordet och bläddra i fågelböckerna för att hitta alla dom olika gästerna vi nu har vid fågelborden där jag fortfarande matar...
Att lyfta upp kameran, en Nikon D300 med stora objektivet och trycka av några hundra bilder för att föreviga dessa matgäster som jag förundras över.. för att sedan kunna sitta vid datorn eller tv och se på krabaterna i jätteformat och studera detaljer på ett sätt man förut bara drömnde om.
Idag kom ytterligare en ny gäst till vårt öppna hem för att gästa vårt dignande matbord, dom kom i flera tiotal och fyllde på den mängd i hundratal som redan böljade över gården i sina luftakrobatiska flygnummer i gemensamma dynamiska formationer som böljar fram genom luften och sveper ned i grödorna som sticker upp i snögloppet på fältet.
Dessa småfåglar är relativt trygga oxå, bilden nedan har jag tagit från altan.. öppnade dörren och gick ut, givetvis flög nästan alla iväg.. -för att sedan bölja över fältet och komma tillbaka och trots att jag endast står 3 meter därifrån helt öppet och fryser om mina bara fötter i snögloppet på altanen. Så när några landat på marken tar jag ett foto med mobilkameran och går in för att sko på mig och åter gå ut, men då med kameran för att fota lite bättre bilder... (det kommer nog någon sådan bild senare på bloggen)
Foto; Laila Nilsson 5/5 -12 Nokia N8
Prärieugglans iver...
Sent igår kom ivern ikapp kroppens protester och inspirerad av tant ingelas städning i köksskåpen så tog jag tag i hörnskåpet som utan överdrift var proppfullt och fyndade massor... allt från små inneboende som ledde till större rensning än först tänkt, till rariteter från 1972...
kvar blev ett renstädat skåp med luftiga hyllor där man ser vad som finns och möjligheten att fylla på är möjligt. Nöjd la jag mig och läste en saga för tösen om stalltrollet som flyttade.. och vi somnade så sött !!!
Vi hade oxå en tös om efter sex timmars sömn på morgonen efter en jobbig natt, vaken med hosta hosta hosta, feber, frossa ... - vaknade goo och glad, pigg och busig så skuttade hon runt en stund.
Med en ballong blev det bus i vårt hus och jag fångade givetvis en del på bild, jag vill dela med mig av en glädjebild på vår busunge...
Prärieuggans gård kvittrar...
Vi har en ljuvlig småfågelserenad på vår gård sedan ett tag, det har kommit minst hundra små söta kvittrande, drillande, visslande och pipandes fjäderbeklädda varelser som frossar i fröer som om dom aldrig sett mat förut... dom vackra domherrarna, talgoxarna, talltitor, gråsparvar, gråsiskor, grönsiskor, snösparvar formligen bombarderar matplatserna och dessutom kom en koltrast hona för några veckor sedan och igår dök en koltrast hane upp.. utöver det så gästas fågelbordet av nötskrika och hackspett ibland, två korpar har fyndat i komposten tillsammans med herr och fru räv som ibland tassar över gården till hundarnas förtret.
Det är helt sagolikt när man är ute, ljudet från alla småfåglar fyller luften och man nästan lyfts upp av dess kraft, givetvis kan jag inte låta bli att föreviga detta med både bild och film.
Dessa små varelser är otroligt trygga och orädda, vilket gör att jag utan problem kan stå 2-3 meter ifrån fågelbordet med kameran och fota... jag hoppas det blir någon bra bild som visar på en annorlunda aktivitet.
Ibland när jag går förbi fågelbordet så sitter någon gråsiska eller grönsiska kvar och jag passerar på 30-40 cm från dom fjäderbeklädda sötisarna.. helt otroligt !
Det är helt sagolikt när man är ute, ljudet från alla småfåglar fyller luften och man nästan lyfts upp av dess kraft, givetvis kan jag inte låta bli att föreviga detta med både bild och film.
Dessa små varelser är otroligt trygga och orädda, vilket gör att jag utan problem kan stå 2-3 meter ifrån fågelbordet med kameran och fota... jag hoppas det blir någon bra bild som visar på en annorlunda aktivitet.
Ibland när jag går förbi fågelbordet så sitter någon gråsiska eller grönsiska kvar och jag passerar på 30-40 cm från dom fjäderbeklädda sötisarna.. helt otroligt !
Prärieugglan tar ambulans...
På onsdag är jag vissen hela dagen och tar för givet att det är ett bakslag av ordentligare art, men på kvällen då jag hämtar hundarna från hagen slår smärta i bröstet, illamående och tungt att andas till...
Efter lite funderingar och test av nitrospray som jag svarar på (smärtan släpper efter 1-1½ minut) så ringer jag rådgivningen som ber mig omgående ringa ambulans... om det är infarkt så är riskerna för syreskador i hjärtat större ju längre tiden går.
Så jag ringer 112 och ambulansen är på väg - i väntan så flyttar maken bilen som står i vägen, tar ned hundarna och jag kollar att handväskan innehåller mediciner - glasögon - mobil - laddare, där jag sitter i vår säng.
Lillan har somnat och jag berättar att mamma måste åka, hon går ej att väcka och jag hoppas att hon ändå snappat upp det i sin sömn... två ambulanskillar kommer, det blir frågor och svar, massor med kontakter kopplas på och den ena kämpar med att sätta nål och konstaterar att jag är svårstucken.. då han misslyckas.
En puss till maken och så bär det iväg - mer frågor och han som sitter med mig kämpar vidare för att sätta nål.. jag får mer nitrospray och resten av smärtorna och illamåendet släpper.
Framme på akuten så får jag ställa mig upp och då kommer illamåendet tillbaka med besked, sköterskorna springer omkring - försöker sätta nål men misslyckas, EKG kopplas in. ny sköterska som tar vid och misslyckas oxå med nål . tredje som försöker sätter en nål av tunnaste art och jag får en kran på vänster hand så dom kan sätta in nått för illamående.
Jag mår jättedåligt och ett smärtpåslag slår till på det, det blir en tuff stund för att sedan vända ut och in på mig då jag får kräkas och tömma kistan helt.. får mer morfin och äntligen lungnar det sig i kroppen.
Då kommer en fjärde som lyckas ta prover :) efter nio stick var dom nöjda för stunden - likaså jag.
EKG visar på små förändringar och symtomen talade för ev. kärlkramp...
Jag läggs in på hjärtintensiven och får sova några timmar, vaknar före fem av min vanliga smärtan som rister i kroppen och får långtidsverkande morfin - somnar om och vaknar igen strax före sex av smärtpåslag (att ligga stilla klarar inte min kropp och det blir tuffa timmar) jag får korttidsverkande morfin och flaxar runt i sängen - höjer och sänker åt alla håll så jag ömsom sitter och ömsom ligger - så släpper smärtpåslaget och jag kan slappna av.
Jag ringer hem vid åttatiden och pratar med maken, lillan hade vaknat en stund tidigare och sökt mig i hela huset - tårarna hade runnit men det hade gått bra och nu såg dom på tom och jerry.. jag pratar med Nicole och hon berättar för mig "mamma ! jag vaknade för jag drömde en mardröm och såg bara pappa i sängen så jag klev upp och sökte dig i hela huset och jag var så orolig " mitt älskade hjärtegull... jag förklarar vad som hänt och att doktorn snart skulle komma och berätta mer och då får jag veta om jag måste stanna en eller flera dagar. Hon säger att hon älskar mig och jag säger detsamma, puss och kram ! Sedan frågar jag lillan att om jag ringer henne när doktorn har varit och berättat när jag får komma hem, om hon säger till pappa att dom ska komma och hämta mig ? svaret kommer genast "självklart mamma, mitt hjärtegull " ...
Nya stick för att ta hjärtprover och då ronden går kommer läkaren som talar om att det INTE är någon infarkt men att misstankarna om kärlkramp kvarstår... jag ska få göra ett arbets-EKG och beroende på vad det visar så görs nya bedömningar.
Jag får feber och högt blodtyck 166/92 och dom sätter in blodtrycksmedicin, en fruktansvärd huvud- och ansiktsvärk slår till.. klockan går och så kommer nästa smärtpåslag - mer korttidsmorfin, panodil för huvudvärken för att ha en sängkamp igen.. efter en timme får jag voltaren för huvudvärken som inte släpper och eftermiddagen blir tung.
Äntligen får jag åka rullstol med sladdar och bärbar manick för att cykla, där får jag nya kablar - vila och sedan börjar trampandet... och jag trampar, det blir jobbigt att andas med väldigt lite smärta i bröstet och vartefter det blir tyngre så blir det jobbigare med andningen och benen känns som klumpar men jag fortsätter att trampa så länge jag orkar.
Ingen mer smärta tilltar och jag har kanonfint resultat - en kondition som är väldigt bra för min ålder (190 watt) och det känns ju toppen bra... :)
Sköterskan som ansvarade för cykeltesten ansåg att jag kunde gå tillbaka på avdelningen, för med det resultatet utan uttalande smärtor kan inte va kärlkramp... så jag knatar tillbaka med rullstolen framför mig. :)))
Så kommer stunden; läkaren kommer och bekräftar, med det resultatet så kan det inte vara kärlkramp - däremot vet dom inte vad som spökar men då kroppen är så komplex kan det vara smärtor från ex. magen, nacke - bröstrygg eller annat som ger liknande symtom och även svarar possitivt på nitrospray.
Men eftersom jag har hög riskfaktor på hjärtproblem då det ligger i släkten på bägge håll så vill dom att om det uppstår igen så ska jag åter till sjukan för vidare utredning...
Nu kommer det bästa; jag ringer hem och maken svarar.. jag ber att få prata med lillan. Nicole är där och frågar direkt "mamma ! vad sa doktorn ? " jag berättade att han sa att jag får åka hem.. då skriker lillan av total glädje; "pappa, pappa ! mamma får komma hem, jippi !!! mamma får komma hem, vi ska hämta mamma....." så fortsätter det ett tag innan hon kommer tillbaka i luren och säger; "mamma ! jag har sagt till pappa..."
Vårt älskade barn, vilken lycka att höra.. det var en stund som kommer eka i mitt innre var eviga dag.
Så nu kopplas jag bort från sladdar och kranen på handen plockas bort, middagen kommer och jag äter en bit för att sedan vänta på att få åka hem...
Så öppnas dörren och in kommer vår älskade tös som kastar sig i famnen på mig, puss på lillan och pappa.. Nicole sitter i min famn och jag ser att hon kämpar med många tankar och håller tårarna inne, det är en dämpad tös som håller krampaktigt i min hand där hon sitter tyst uppkrupet i min famn.
Nu åker vi hem.... hela familjen !
Efter lite funderingar och test av nitrospray som jag svarar på (smärtan släpper efter 1-1½ minut) så ringer jag rådgivningen som ber mig omgående ringa ambulans... om det är infarkt så är riskerna för syreskador i hjärtat större ju längre tiden går.
Så jag ringer 112 och ambulansen är på väg - i väntan så flyttar maken bilen som står i vägen, tar ned hundarna och jag kollar att handväskan innehåller mediciner - glasögon - mobil - laddare, där jag sitter i vår säng.
Lillan har somnat och jag berättar att mamma måste åka, hon går ej att väcka och jag hoppas att hon ändå snappat upp det i sin sömn... två ambulanskillar kommer, det blir frågor och svar, massor med kontakter kopplas på och den ena kämpar med att sätta nål och konstaterar att jag är svårstucken.. då han misslyckas.
En puss till maken och så bär det iväg - mer frågor och han som sitter med mig kämpar vidare för att sätta nål.. jag får mer nitrospray och resten av smärtorna och illamåendet släpper.
Framme på akuten så får jag ställa mig upp och då kommer illamåendet tillbaka med besked, sköterskorna springer omkring - försöker sätta nål men misslyckas, EKG kopplas in. ny sköterska som tar vid och misslyckas oxå med nål . tredje som försöker sätter en nål av tunnaste art och jag får en kran på vänster hand så dom kan sätta in nått för illamående.
Jag mår jättedåligt och ett smärtpåslag slår till på det, det blir en tuff stund för att sedan vända ut och in på mig då jag får kräkas och tömma kistan helt.. får mer morfin och äntligen lungnar det sig i kroppen.
Då kommer en fjärde som lyckas ta prover :) efter nio stick var dom nöjda för stunden - likaså jag.
EKG visar på små förändringar och symtomen talade för ev. kärlkramp...
Jag läggs in på hjärtintensiven och får sova några timmar, vaknar före fem av min vanliga smärtan som rister i kroppen och får långtidsverkande morfin - somnar om och vaknar igen strax före sex av smärtpåslag (att ligga stilla klarar inte min kropp och det blir tuffa timmar) jag får korttidsverkande morfin och flaxar runt i sängen - höjer och sänker åt alla håll så jag ömsom sitter och ömsom ligger - så släpper smärtpåslaget och jag kan slappna av.
Jag ringer hem vid åttatiden och pratar med maken, lillan hade vaknat en stund tidigare och sökt mig i hela huset - tårarna hade runnit men det hade gått bra och nu såg dom på tom och jerry.. jag pratar med Nicole och hon berättar för mig "mamma ! jag vaknade för jag drömde en mardröm och såg bara pappa i sängen så jag klev upp och sökte dig i hela huset och jag var så orolig " mitt älskade hjärtegull... jag förklarar vad som hänt och att doktorn snart skulle komma och berätta mer och då får jag veta om jag måste stanna en eller flera dagar. Hon säger att hon älskar mig och jag säger detsamma, puss och kram ! Sedan frågar jag lillan att om jag ringer henne när doktorn har varit och berättat när jag får komma hem, om hon säger till pappa att dom ska komma och hämta mig ? svaret kommer genast "självklart mamma, mitt hjärtegull " ...
Nya stick för att ta hjärtprover och då ronden går kommer läkaren som talar om att det INTE är någon infarkt men att misstankarna om kärlkramp kvarstår... jag ska få göra ett arbets-EKG och beroende på vad det visar så görs nya bedömningar.
Jag får feber och högt blodtyck 166/92 och dom sätter in blodtrycksmedicin, en fruktansvärd huvud- och ansiktsvärk slår till.. klockan går och så kommer nästa smärtpåslag - mer korttidsmorfin, panodil för huvudvärken för att ha en sängkamp igen.. efter en timme får jag voltaren för huvudvärken som inte släpper och eftermiddagen blir tung.
Äntligen får jag åka rullstol med sladdar och bärbar manick för att cykla, där får jag nya kablar - vila och sedan börjar trampandet... och jag trampar, det blir jobbigt att andas med väldigt lite smärta i bröstet och vartefter det blir tyngre så blir det jobbigare med andningen och benen känns som klumpar men jag fortsätter att trampa så länge jag orkar.
Ingen mer smärta tilltar och jag har kanonfint resultat - en kondition som är väldigt bra för min ålder (190 watt) och det känns ju toppen bra... :)
Sköterskan som ansvarade för cykeltesten ansåg att jag kunde gå tillbaka på avdelningen, för med det resultatet utan uttalande smärtor kan inte va kärlkramp... så jag knatar tillbaka med rullstolen framför mig. :)))
Så kommer stunden; läkaren kommer och bekräftar, med det resultatet så kan det inte vara kärlkramp - däremot vet dom inte vad som spökar men då kroppen är så komplex kan det vara smärtor från ex. magen, nacke - bröstrygg eller annat som ger liknande symtom och även svarar possitivt på nitrospray.
Men eftersom jag har hög riskfaktor på hjärtproblem då det ligger i släkten på bägge håll så vill dom att om det uppstår igen så ska jag åter till sjukan för vidare utredning...
Nu kommer det bästa; jag ringer hem och maken svarar.. jag ber att få prata med lillan. Nicole är där och frågar direkt "mamma ! vad sa doktorn ? " jag berättade att han sa att jag får åka hem.. då skriker lillan av total glädje; "pappa, pappa ! mamma får komma hem, jippi !!! mamma får komma hem, vi ska hämta mamma....." så fortsätter det ett tag innan hon kommer tillbaka i luren och säger; "mamma ! jag har sagt till pappa..."
Vårt älskade barn, vilken lycka att höra.. det var en stund som kommer eka i mitt innre var eviga dag.
Så nu kopplas jag bort från sladdar och kranen på handen plockas bort, middagen kommer och jag äter en bit för att sedan vänta på att få åka hem...
Så öppnas dörren och in kommer vår älskade tös som kastar sig i famnen på mig, puss på lillan och pappa.. Nicole sitter i min famn och jag ser att hon kämpar med många tankar och håller tårarna inne, det är en dämpad tös som håller krampaktigt i min hand där hon sitter tyst uppkrupet i min famn.
Nu åker vi hem.... hela familjen !
