Prärieugglan hade tur med knölen ...
Jag fick en tid till mammografin den 11 april och när jag träffade läkaren efter röntgen, sa han direkt att detta ser bra ut .. det ÄR EN VÄTSKESYSTA !
Den var som jag kännt ganska stor och gick att tömma direkt, så tjong och en stor nål med tillhörande spruta i bröstet och slurp... så var vätskan utsugen och jag såg det på bildskärmen 😀
Så jag tackade för mig och gick omplåstrad ut från sjukhuset, körde in på storheden och gjorde några impulsköp innan jag vände hemåt ...
Prärieugglan har hittat en knöl i bröstet ...
Den tredje april på Molles sexårsdag hittade jag en knöl i höger bröst, kylan och rädslan drog ett svep genom kroppen och nöp om hjärtat ...
Direkt ringde jag Sandens hälsocentral som skulle ringa upp vid tio tiden, efter det skickade jag ett sms till min älskade make som svarade snabbt. Tankarna virvlande medan jag väntade när äntligen en sköterska ringde, hon talade om att jag skulle ringa direkt till mammografin på Sunderby sjukhus ... jag ringde direkt och fick boka en tid, det var tre veckors väntetid och jag fick tid den 24 april på min mors födelsedag.
Frustrerande att måsta vänta så länge då jag har en dålig känsla av denna knöl som är valnöts stor, hård och oregelbunden 🤐
Sms till maken med besked och sedan lägger sig en tomhet över mig, det känns som ett känslomässigt vacum ...
Bestämmer mig för att informera mina allra närmsta vänner och föräldrar, i övrigt lägger jag locket på ...
Ringer tillbaka på mammografin på fredagen och pratar med en sköterska om mina tankar, knölen och tumören i huvudet som jag ännu inte är friskförklarad från ... hon försöker få en tidigare tid men det finns inga, hon ber mig ringa på måndag och kolla. Vilket jag gör ... och har den turen att någon avbokat sin tid klockan tio på tisdagen, det är idag och min lillebrors födelsedag.
Nu återstår hopp och tummar som hålls fram till jag får besked om några timmar ...
Jag vågar inte tänka, kroppen håller andan !!!
Prärieugglan gör en egen förändring ...
Idag har jag tagit ett eget beslut om förändring ....
Efter att ha fått sova i det närmsta varje natt i en hel månad sedan jag träffade Dr. Bozena Möller och fick en ny medicin för min inflammatoriska bindvävs reumatism, så har jag börjat inse att jag fått tillbaka sömnen efter sjutton års frånvaro .... det är så ofattbart och jag har inte riktigt vågat tro att det är vare sig sant eller möjligt.
EN HEL MÅNAD !!!
Jag har börjat känna hunger igen, en känsla jag så sällan kännt att jag blir glad när det kurrar i magen som igår - flera gånger 😃
Sedan steloperationen har jag sakta gett upp så många saker som är så mycket JAG att mitt inre blöder, saker som andra inte tycker spelar någon roll - men för mig lett till att gnistan slocknat ...
Jag gillar ordning, ha någorlunda städat, veta var saker finns... så som dom flesta. Men när orken inte räcker till så får man sakta finna sig i att man måste prioritera, att välja och saker man vill ha gjorda hopar sig - efter dagar, veckor, månader, år.... 17 år så är högarna av saker som man vill göra gigantiska 😦
Men nu ska jag börja med att ta hand om mig själv, för efter 17 år och många år före det .. så har min kropp och själ fått ta massor, det är där jag måste börja 😄
Jag har fått den bästa start som går att få för just mig, sömnen ... att få sova mellan 4-6 timmar sammanhängande sömn varje natt = att få livet tillbaka !
Nu ska jag försöka ta hand om mig och återerövra mitt JAG


Prärieugglans make på sjukhus ...
29 September 2016
Maken ringde på eftermiddagen och talade om att han väntade på ambulansen, han hade gjort ett fyspass under hälsoundersökningen dom hade via jobbet och fått tungt att andas på samma sätt som mars 2011 då han hade hjärtinfarkt ....
Nicole och jag åkte ner på lasarettet och kramade pappi som efter ett tag på akuten fick komma upp på hjärtavdelning 46, där hamnade han på sal 9 som han delar med två äldre damer.
Älskade maken blev tröttare och behövde få sova, så när provsvaret ( som var något förhöjt ) kommit - kramade vi pappsen och åkte hemåt i ett galet blås och regn väder ....
Våra hjärtan är oroliga och tösen har svårt att somna, hon får vara hemma från skolan imorgon så hon kan följa med till pappa ... vår älskade pappi 💖💖💖
Nu håller vi alla tummar och tår för pappi ...
Tro, hopp & kärlek 💞
Prärieugglan upplever smärta på ett nytt sätt ...
Igår kväll fick jag uppleva smärta på ett nytt sätt ....
Efter en underbar dag med familjen till Junkön och hälsa på bekanta med båten, stannade vi upp på ICA och handlade. När jag klev ur bilen så brände det till i höger skinka som ett geting stick gånger hundra och jag trodde först att jag blivit biten av något, kände inget vare sig insekt eller på skinkan... den brännande smärtan tilltar och sprider sig som ett band från midjan längs efter skinkan ner till lårets baksida vartefter jag går mot ingången och när jag ska ta en kundvagn har tösen och maken redan gått in, då gör det så ont att jag mår illa och frossar. Är på väg att ge upp och ringa och be dom komma ut men biter ihop och går in, när jag hinner ikapp dom vid frukt diskarna berättar jag för maken och vi fortsätter för att handla. Det är en obeskrivbar smärta och jag har aldrig upplevt något liknande och den fortsätter lika starkt hela tiden, efter tio minuter en kvart så börjar ett tryck i höger ljumske som bara ökar och vi fattar inte vad som händer.
Vi handlade klart och jag fick kämpa hela tiden med smärtan och när vi åter entrade bilen funderade vi på vad som kunde ha hänt och kör hemåt, väl hemma kollar jag givetvis hur det såg ut och om det fanns något sår, bett, blånad eller svullnad ... inget syns trots att den brännande smärtan fortfarande finns kvar.
Efter ett par timmar lättar trycket i ljumsken och den brännande smärtan minskar något, men så här tio timmar senare så är det fortfarande en brännande smärta och det känns konstigt ... jag har ingen aning om vad som händer 😨
Prärieugglan delar sorg och smärta ...
En glödgande bild från majbrasan får illustrera den sorg och smärta vi delar i saknaden av en kär familje medlem som idag rycktes bort från oss och lämnar ett tomrum som aldrig kan fyllas ...
Vi kommer alltid att minnas dig med värme och kärlek 💖 💖 💖


Prärieugglan domnar ....
Varför ska alltid någonting hända ? ...
I tisdags på vattengympan så hände något, en rörelse som utlöste domningar av övre delen av huvudet och domningar ut i armarna och en del av fingrarna på bägge händer, låsningar i övre delen av bröstryggen som gör att det gör ont att andas och jag känner mig vimmelkantig .... Jag fick avbryta träningen och lämna bassängen och sedan har det bara blivit sämre för var dag, igår träffade jag min nya sjukgymnast ( ordinerad av läkaren ) som tyckte jag skulle avvakta och se om låsningarna släpper av sig själv, innan jag tar hjälp av den sjukgymnast som jag tidigare haft - som känner till mina skador väl och har behandlat mig i många år.
Det är lill- och ringfingret på varje hand som delvis domnar, känns stela, svullna och kalla och det smärtar i höger handled, tumme pek- och långfingrets leder vid belastning ... det domnar och värker i armarna, axlarna oxå och i bröstryggen känns det som en kniv är inslagen med en vass smärta hela tiden och varje andetag gör ont ... 😵
Så jag avvaktar över helgen och om det inte börjat bli bättre på måndag så ringer jag !
Prärieugglan gör avgjutning ....
Idag har jag varit och gjort avgjutning på mina fötter för inlägg till skorna, detta kommer förbättra möjligheten för mina hälsenor att läka eftersom det blivit sämre igen ... 😕
Att det oxå gör gott för resten av jag, gör det hela värt vartenda öre.
Har även testat träningscykel med sjukgymnasten på morgonen och fått klartecken att börja trampa korta stunder och öka vartefter min kropp klarar, hoppas det hjälper dessa hälsenor att läka och komma ett steg närmare mina så saknade promenader.
Prärieugglan på vattengympa ....
Idag var jag på vattengympa för första gången på väldigt länge, tränade efter eget program i samråd med läkaren och det var stillsamma rörelser för att se hur jag skulle reagera. Så efter trettio minuter i varmt vatten tillsammans med fyra damer som alla tränade sina egna program till svag musik och tystnad, vilket var väldigt skönt då jag inte gillar detta poppande av musik på en volym så fläsket dallrar och skelettet skallrar av ljudvågorna .... så tog vi oss upp ur bassängen och jag stapplade frusen till närmsta dusch för tvagning innan jag klädde mig och började min resa hemåt med ett stopp på ICA och köpa några mjölk. När jag sedan styrde mot hemmet så kände jag smärtan och tröttheten komma smygandes mer och mer, väl innanför dörren så stöp jag i fåtöljen efter ha tagit extra smärtlindring. Andades och hoppades att smärtan snart skulle klinga av, sitter stilla stilla ....
Efter fyra timmar kommer tösen hem från skolan och jag tvingar mig upp för att fixa mellis, sedan fortsätter vilan ett par timmar till innan jag äntligen finner kraft att försöka plocka i en diskmaskin och förbereda en sen middag när älskade maken kommer in genom dörren och familjen är fulltalig. När alla har ätit ser vi en stund på en dvd, hotell transylvanien 2 innan vi kryper till kojs och jag läser för tösen. Kliver upp och släpper ut Molle som behövde ut innan han kunde komma till ro ... och jag sitter nu med plattan och skriver detta, klockan har nyss klivit över till morgondagen med tre minuter över midnatt och lite till.
Prärieugglans paltkok tar en epok i graven ....
För ungeför 18 år sedan (har inte kollat upp exakta tiden ännu) så överraskade älskade maken med att komma hem med en induktionshäll till köket, det var inget fel på vår spishäll MEN han ville ge mig ett bättre redskap i köket som då hade dykt upp ....
Den instalerades och i samma veva skulle vi ha ett stort möte här hos oss med Naturvårdsverket, SVA, Tullen, Rikspolisstyrelsen, KFV, olika natur enheter och så Berguv Nord så klart ...
Eftersom jag själv skulle deltaga i mötet som varade över två dagar, så hade jag bett min ganska nyvunna kamrat Camilla om hjälp. Hon skulle serva med all maten till lunch och middagar till detta gäng på ca 10 personer, vi hade bestämt att första middagen skulle vara rustik för länet och valde då palt ...
Så Camilla skalade potatisar och fixade palten, men upptäckte att den nya induktionshällen skapade problem eftersom inte alla grytor jag hade var anpassade. Vi fick ta upp den spisplatta jag hade köpt in och använde nere i fågelhuset för att koka mat till bland annat dom Canadensiska rävarna jag då hade, för att ställa paltgrytan på.
Camilla upptäckte oxå det som sedemera kom att reta mig genom alla åren med min nya fina spishäll som hade två induktions plattor och två vanliga, att induktions plattorna delade på samma effekt. Vilket gjorde att dom pulserade i effekten om man behövde högre värme på bägge plattor, detta har varit frustrerande i alla år ....
Camilla rodde iland palten och den vart mycket uppskattad av våra inflytelserika gäster från södra delen av landet, vilket var en gåva i sig... Den andra middagen fick oxå ge deras smaklökar en bit av norrland, då dom fick älgskav med hemmagjord potatismos och lingonsylt m.m.
Vårat möte var berikande och Camilla bjöd på en smakupplevelse som heter duga, vi bjöd på husrum och hade en underbar helg som är oförglömlig.
Åter till min då nyinstalerade induktionshäll .... den har gett mig både gråa hår och massor med god mat som jag skapat på dess yta, upptäkten att mitt våffeljärn inte skulle gå att använda utan att jag svor tretton ramsor i minuten och det osade så brandvarnaren tog fart .. - var inte kul :(
Ett våffeljärn för spis är gjord för att ligga på en upphöjd platta så det fett som rinner ut vid vändningen hamnar på själva spisen, inte under själva laggen som det blir på en häll ...
Att den har brännt upp och förstört många dyrbara stekpannor och någon wook - då någon som inte visste hur indutionshällar fungerade. Varit snäll och hjälpt mig i köket då dom hälsat på, det har blivit dyrt - inte alltid bra att vara tidig med nya saker ... :)
Ändå har jag gillat min spishäll och efter ett antal år så hade jag införskaffat dom grytor som jag trivdes med och som passade hällen, däremot tog det ända till 2015 innan jag sänkte mig till att ta in ett elektriskt våffeljärn i vår ägo. (den kampen är en historia i sig)
För några år sedan började dom två vanliga plattorna och då särskilt den stora, att göra lite som dom ville .. gå på full fart ibland oavsett vad man ställt in och ibland dålig fart. Vilket gjorde att jag inte kunnat lämna på någin stek eller andra långkok på dom vanliga plattorna (som jag använt mest) utan fick förlita mig på att låta dom stå på induktionsplattorna. Det har fungerat helt ok ...
Till igår !!!
Igår skalade jag potatis och hade bjudit hit tre matgäster utöver familjen, vattnet hade kokat upp och jag började trilla fläskpaltarna och fördela dom i två grytor. Efter några paltar ser jag att den ena grytan inte kommer igåg i koket och börjar ana att något felar, byter platta till den andra induktions plattan och fortsätter att göra paltarna.
Det kokar för fullt på den vanliga stora plattan och jag får surt konstatera att induktionshällen startar och slutar sin epok med palt kok .... jag springer ner till fågelhuset och hämtar upp samma spisplatta som då för arton år sedan, steker fläsket, snart kokar bägge grytorna och vi får middagen på bordet om än lite senare än planerat.

Prärieugglans tankar. .
Jullovet tar slut !
Märkligt att tiden går så fort, det man fick sagt till en när man var barn stämmer så väl ...
Gissar att alla får den uppmaningen likväl som alla som väntar eller har nyfått barn, får höra
"ta vara på varje sekund, det går så fort och snart flyttar barnen hemifrån" ....
Tiden verkar ha en benägenhet att öka i takten och springer ifrån en, ibland skulle jag vilja bromsa upp lite
så man hinner med. Men det är bara att försöka hänga på och ta dagen som den kommer, denna sista dag på lovet
ska vi bara göra det vi vill.
Nicole och jag satt igår och planerade för vårterminen, tösen fick själv forma ett schema för hennes
dagar och hur hon vill använda tiden.
Jag ogillar förbud och liknande i hemmet och vill inte ha en massa "du får inte" ...
jag vill hellre att hon får fundera ut själv vad som är ok och inte, att ta hänsyn till andra i familjen och
fundera ut vad som händer om jag bara bryr mig själv och om jag inte tar eget ansvar.
Det vart ett bra schema och tösen var nöjd liksom jag, nu blir det spännande att se hur det kommer att fungera.
Vi ska plocka fram pjäxor och skidor idag, ställa in och testa någon dag. Skridskorna och hjälmar ska oxå fram
och ställas in, dom kommer snart börja med skrillor på gympan och så ska vi försöka hinna åka lite före. ...
Hoppas dom får bra is på skolan och att kylan håller sig lagom, Nicole gillar inte att åka skrillor.
Nej nu blev jag för trött och orkar inte skriva mer. ...
Prärieugglan med familj först vid bilolycka ....
På söndagen skulle vi till Na. Prästholmen och hälsa på broder Marino med familj, tillsammans med mommo & moffa som oxå var på väg dit för att fira "lilla julafton" i efterskott.
Efter frukosten var vi iväg på ett litet special äventyr som maken hade förberett, det var kul att göra något annorlunda och resultatet var överraskande. När vi sedan summerat och packat undan efter våra påhitt så lastade vi bilen med dom julklappar som väntade på att få öppnas, stoppade i oss ett mellis och började rulla iväg strax efter klockan ett. Jag körde som vanligt och kände ganska snart att det var halkigt efter vägarna, när det släpper trotts fyrhjulsdrift och andra finesser så är det bara sänka farten och anpassa efter rådande väglag.
När jag körde efter Smedsbyvägen så sa jag till älskade maken att det var halkigt och vi pratade just om det då vi närmade oss Smedsbyn, då såg vi en bil som kört av vägen regält och en kvinna klev precis ut ur förardörren.
Så jag stannade direkt och slog på varningsblinkersen, det var i dom sista kurvorna strax innan byn och dikesslänten var hög. PerErik hoppade ut och skyndade till kvinnan medan jag först talade om för tösen att stanna i bilen eftersom vi skulle hjälpa till, sedan sprang jag oxå ner till den mycket skakade kvinnan.
Hon var ensamen och mycket chockad, ville inte att vi ringde efter 112 men jag fick ringa hennes pojkvän i Boden.
Hon hade ont i bröstryggen och magen, inga synliga skador men skakade våldsamt av chocken..
Lotta som tjejen hette fick sätta sig i våran bil eftersom det var -12 grader ute och vänta på sin pojkvän, vi pratade med henne och försökte få henne att förstå att hon måste åka in på sjukhuset och kolla upp sina smärtor.
Det visade sig vara en tidigare nackskada och en rättslig pågående process som gjorde att hon var rädd för att åka in på sjukhuset, det är en sådan situation jag kan relatera till och svara på den fruktänsvärda rädsla man har under en pågående process - att någonting ska fördärva, försvåra, fördröja det besked man kanske har väntat många år på som gör att man inte tänker rationellt och på sitt bästa.
Nu hade Lotta den turen att det var just vi som kom först, eftersom jag genomgått den situationen så kunde jag lägga fram både viktiga fakta, men framförallt få henne att förstå att hennes liv och framtida livskvalite är viktigare just nu och att det andra löser sig så småningom på ett eller annat sätt.
Efter nästan en timmes väntan kom hennes pojkvän som dierekt förstod allvaret med hennes smärtor och körde raka spåret till sjukhuset sedan vi flyttat henne till hans bil, hon hade väldigt ont med smärtor som ökat medan hon väntat... hoppas att hon inte var allvarligt skadad och att hennes ovilja mot ambulans inte förvärrat hennes skador. Det är jobbigt att inte kunna få veta hur det gått, jag kommer nog tänka på Lotta många gånger och undra... jag kan bara hoppas !
En dryg timme försenat rullade vi senare in på broderns gård i halkan, kom in till dukat bord och gemytlig stämning. Vi åt kalkon med super små kokta potatisar, en mycket god sås, rödbetssallad och vanlig sallad, det var mycket gott. Nicole och Lovisa försvann efter maten upp på hennes rum medan vi satt runt bordet och surrade en lång stund, sedan var det paket dags ..
Tomten Marino delar alltid ut klapparna och dom yngsta bär fram dom, Nicole fick vid denna försenade lilla jul bära ut alla paketen och tyckte det var kul. Farbror Marino är väldigt busig och det gillar tösen, så det var ett bra tomte-nissan team.
När paketen är utdelade så börjar öppnandet, då är det alltid ivrigt och skratten klingar bland papper och nyfunna ting. Marino har alltid gjort något svårknäckt som julgåva och denna gång var det en träbit och en stor petflaska, vi behövde hjälp för att knäcka vad det var för någonting - en musfälla.
Nicole fick många fina saker, här en lampa som hon fick av kusinerna Malin & Marcus som var jättefin.
Tusen tack till allihopa för alla fina saker vi fått !

Efter paketöppningen kokades kaffe och vi fick en smarrig efterrätt med chokladpudding och bär, den slank ner hur lätt som helst och tösen och jag var eniga om att vi hade kunnat äta två var ... :)
Tjejerna pysslade en stund till upp på Lovisas rum medan vi surrade oss nöjda för kvällen, mommo & moffa tackade för sig och rullade iväg mot Björkholmen.
Halv nio hade vi lastat in våra saker i bilen och sa hej och tack för denna gång, sedan bar det iväg mot Boden för ett tank- och godis stopp för att sedan styra vidare mot hemmet i Åkerby.
Väl hemma lastades allt in och Molle hämtades från hundhagen, sedan var det mys och bus en stund medan lite kvällstugg gled ner i tösens mage innan vi gjorde kväll ...
En händelserik dag att minnas !
Prärieugglan funderar på att blogga lite igen ....
Tjaaa... då är jag tillbaka efter ett långt uppehåll !
Märkligt vad livet svänger åt olika håll, jag får nog lägga pussel i min historik när jag vill samanfatta någon gång i framtiden. Jag lämnar då vissa spår här och där ...
Här har mycket hänt, skrev sist strax före sommarlovet 2013.
Nu har tösen jullov i trean och vi kunde nästan koppla ihop del av sista texten, för tösen har haft krångel med magen under jul och sista veckan innan lovet. Denna gång var det dock virus som passerade revy och däckade henne ett tag, nu är hon på banan igen även om hon är sliten och trött.
Nicole var med i skolkören med 50 barn vid konserten på Hildursborg den 10 december som presenterades av Kulturskolan i Boden i samarbete med Musikgymnasiet, där var också luciatåg, orkester och kör.
Gästartist var Molly Pettersson Hammar.
Vi har haft en toppen julafton här hemma, vi har bara mysigt, sett film, öppnat paket, sett Kalles jul och käkat god mat. Jag började morgonen klockan halv fyra med att ta ut skinkan som var klar efter 9½ timme på 75 grader i ugnen, rörde ihop en mjukkakudeg och började baka klockan fyra. Sedan griljerade jag skinkan, hoppade i duschen och tvagade av mig innan resten av familjen vaknade.
Vilken underbar frukost, nybakta mjukkakor med nygrilljerad skinka på .. Mmmm :)

Nu vankas det nya året raskt ..
Bara några dagar kvar, jag måste komma ihåg att plocka upp en älgfilé ur frysen, lite löjrom och bär.
Sedan återstår att hitta på vad jag ska göra med det hela, som vanligt blir det väl något kokihop när jag står där med köttbiten i handen. Planering är INTE min starkaste sida vill jag påstå.
Önskar er alla ett gott slut, vi syns nästa år !
Prärieugglan
Prärieugglans tös har jätteont...
Nicole var igår med skolan på sista inskolningsdagen på Hedens skola innan sommarlovet, dom hade jättekul och tösen var helt uppspelt :)
Sedan när vi var och handlade så började tösen få jätte ont i magen och klarade inte av att gå, hon var helt sned i kroppen av smärta på vänster sida.. vi stannade upp i Vittjärv för att kolla på blommor på vägen hem, men hennes smärtor tilltog och vi for hem... efter några timmars vila och ingen förbättring så var det retur till Boden och in på jouren för en träff med farbror doktorn.
Med senaste veckans kallsvettningar och allmänt risig tös, svårt att sova och nu detta så misstänkte läkaren förstoppning och gaser i tarmarna med svår kramp som ger den kraftiga smärtan... Så vi åkte hem och stumpan fick lätta på trycket med lite hjälp av medikament, en glad tös hade sedan bara lite ont och sa "att nu känns det bra".. hon har sovit lugnt och stilla i natt och sover ännu så sött :)
Hoppas detta är slutet på denna jobbiga period för vårt älskade barn och att hon nu får kurera sig från förkylningen och kroppen får läka ut innan nått mer ...
Sedan när vi var och handlade så började tösen få jätte ont i magen och klarade inte av att gå, hon var helt sned i kroppen av smärta på vänster sida.. vi stannade upp i Vittjärv för att kolla på blommor på vägen hem, men hennes smärtor tilltog och vi for hem... efter några timmars vila och ingen förbättring så var det retur till Boden och in på jouren för en träff med farbror doktorn.
Med senaste veckans kallsvettningar och allmänt risig tös, svårt att sova och nu detta så misstänkte läkaren förstoppning och gaser i tarmarna med svår kramp som ger den kraftiga smärtan... Så vi åkte hem och stumpan fick lätta på trycket med lite hjälp av medikament, en glad tös hade sedan bara lite ont och sa "att nu känns det bra".. hon har sovit lugnt och stilla i natt och sover ännu så sött :)
Hoppas detta är slutet på denna jobbiga period för vårt älskade barn och att hon nu får kurera sig från förkylningen och kroppen får läka ut innan nått mer ...
Nicole har jätteont och så här snett har hon dragits ihop..
Foto; Laila Nilsson 22/5 -13 Nokia N8

Prärieugglan på vårvandring med familjen..
Söndagen den 28 April
var vi på en mysig vårpromenad och inspekterade naturen, Nicole fick bitvis åka på pappas axlar då hennes ork inte är på topp ännu.. hon tar sista medicinen idag för sin lunginflammation och blir bättre för var dag. Nicole plockade ihop små naturting av olika slag, det var kottar gnagda av ekorre, kottar fröpickade av hackspett, skägglav, lingonris med surlingon på, videkiss, kärringkrut och ett stort näverstycke...
Givetvis bar jag på kamera och videokameran, maken hade en kamera och lillan hade sin lilla kamera... många bilder blev det och inte bara fåglar :)
Nicole på pappas axlar i skogen vandrar fram...

Nicoles skogssamling...


Nicole har kollat på hackspettens favoritstubbe...

Prärieugglan har pratat med...
har pratat med sköterskan på morgonen och fått bekräftat det jag misstänkte, eftersom jag inte fått fortsatt förbättring efter kortisonsprutan så blev det inte bra denna gång :( tråkigt då det började så bra..
så nu får man se fram emot minst fyra tuffa månader innan nästa försök.. hoppas det funkar bättre då :)
Det här är första gången som jag fått den typiska kortisonsvullnaden i ansikte, så nu känner man sig ännu trindare än med bara fettdepån.. med en kvävande trötthet och värkande kropp från svullna tår till sprängande knopp.
Det här är första gången som jag fått den typiska kortisonsvullnaden i ansikte, så nu känner man sig ännu trindare än med bara fettdepån.. med en kvävande trötthet och värkande kropp från svullna tår till sprängande knopp.
Prärieugglan skapar fotopotpurri från Bredåkers skola..
Under vår dotters första år i skolans värld, har jag följt med vid många tillfällen och fotat i massor...
så nu har jag ett gediget bildarkiv från Bredåkers skolbarn och ska försöka göra ett potpurri
som hela skolan kan ta del av.
Jag hoppas det blir många som blir glad över att se bilderna och den glädje jag ser och får tillsammans med barnen..
Dom bilder jag tar på andras skolbarn finns bara att ta del av via skolan och direkt från mig, inga bilder med igenkänning hamnar på internet av något slag... utan förälders medgivan.
Generellt är jag försiktig med att lägga ut andra på face Book och på bloggen, jag är dessutom försiktig
med att namnge andra personer överlag på dessa forum...
Ser nu fram emot att börja röra i dessa tusentals bilder och skapa ett axplock från skolåret 2012-2013
från Bredåkers skola och förskola.
Prärieugglans hjärta fylls med kärlek...
nu ska jag krypa till kojs, nöjd efter en kreativ dag :)
fyllt ved i fågelhuset och njutit av skratten i backen då tösen åkt bobb med pappa,
fyllt ved i fågelhuset och njutit av skratten i backen då tösen åkt bobb med pappa,
Nicole åker slalom runt hinkar med bobben och pappa i leken är med...
Foto; Laila Nilsson 13/1 -13

medan jag tvättat, bäddat, fejat och med maten grejat så laddade jag mitt hjärta med kärlek.. när jag ser min älskade make mysa med vår äskade tös i famnen, där dom sitter tillsammans och ser på en film ..
far och dotter - min älskade familj !
Överraskning till mig från Nicole "JA LOVE MAMMA" & ett hjärta, står det på struten...
Foto; Laila Nilsson 13/1 -13

När jag lyftade på struten fann jag detta...

Älskde gullungen har gjort en fruktsallad med riven mörk choklad på.. :) (pappa har hjälpt lite)
Jag sätter mig i fotöljen bredvid min lilla familj och avnjuter gåvan jag fått av dottern, dom söta smakerna rinner ned i magen och mitt hjärta fylls med kärlek...
Prärieugglans sexåring tar ton...
Inatt hade vi en liten försmak av tonåren i vårt hus av vår sexåring...
Efter att vi alla krypit till kojs, sagan var läst åt dottern och alla sover sött - trodde jag !
så vaknade jag till av känslan av att något inte var som det skulle, förvånat konstaterar jag att dottern inte låg bredvid mig på madrassen som hon sover på i sovrummet (mellanlandning inför sin sovflytt till egna rummet), inte var någon dotter i vår säng heller med den sovande pappan.
Jag kliver upp och går in i vardagsrummet där det lyser och finner vår söta tös sittandes i fotöljen, klockan är 23.30 och där sitter hon och ser DVD film.. jag frågar varför hon sitter där och ser tv och får svaret "jag ville det och du kan inte bestämma" på frågan om hon tycker det kändes som om hon gör rätt så fick jag svaret " nej mamma ! det var inte rätt" och en stund senare kommer ett "förlåt mamma! "
Vi stoppar lite fil i magen och kryper till kojs och jag konstaterar att detta är en liten pust mot vad som komma skall... :)
Prärieugglans familj krasslar...
Vår dotter är krasslig... vill inte äta, mår dåligt, supertrött och allmänt vissen. Somnade som en stock under täcket då hon skulle busa med mig medan jag gick till köket och hämtade mobilen, då jag två minuter senare kom tillbaka -låg hon helt avslagen under täcket och sov.
Maken batteri är oxå på min... kroppen protesterar och går på lågfart.
Efter att jag haft flera dygn med jobbiga dagar och en kvävande trötthet så kulminerade det idag till...
att det känns som om det är minst 40 graders feber i kroppen trotts att jag INGEN feber har, med en illamåendevärk som är jättejobbig...
Huvudvärk av explosiv typ, kallsvettningar och frossa, så törstig att klibbar i den brännande halsen.
Mår helt enkel så dåligt att man inte vet var man ska ta vägen... då fattar jag helt plötsligt !!!!
tar mig till väskan och hämtar mitt Nitrolingual och sprayar två puffar under tungan - lutar mig bakåt i fotöljen och blundar, känner hur andningen lättar - smärtorna i kroppen släpper delvis och huvudvärken lättar :)
Kärlkrampen är en lurig kamrat och jag fattar ibland inte att den hälsar på...
Det blir nu några familjemys dagar för att försöka kurera oss från dom bacilluskor som bråkar i våra kroppar, massor med kramar som toppas med glass och annat gott ..