prärieugglan

Jag fick en tid till mammografin den 11 april och när jag träffade läkaren efter röntgen, sa han direkt att detta ser bra ut .. det ÄR EN VÄTSKESYSTA ! Den var som jag kännt ganska stor och gick att tömma direkt, så tjong och en stor nål med tillhörande spruta i bröstet och slurp... så var vätskan utsugen och jag såg det på bildskärmen 😀 Så jag tackade för mig och gick omplåstrad ut från sjukhuset, körde in på storheden och gjorde några impulsköp innan jag vände hemåt ...

Den tredje april på Molles sexårsdag hittade jag en knöl i höger bröst, kylan och rädslan drog ett svep genom kroppen och nöp om hjärtat ... Direkt ringde jag Sandens hälsocentral som skulle ringa upp vid tio tiden, efter det skickade jag ett sms till min älskade make som svarade snabbt. Tankarna virvlande medan jag väntade när äntligen en sköterska ringde, hon talade om att jag skulle ringa direkt till mammografin på Sunderby sjukhus ... jag ringde direkt och fick boka en tid, det var tre veckors väntetid och jag fick tid den 24 april på min mors födelsedag. Frustrerande att måsta vänta så länge då jag har en dålig känsla av denna knöl som är valnöts stor, hård och oregelbunden 🤐 Sms till maken med besked och sedan lägger sig en tomhet över mig, det känns som ett känslomässigt vacum ... Bestämmer mig för att informera mina allra närmsta vänner och föräldrar, i övrigt lägger jag locket på ... Ringer tillbaka på mammografin på fredagen och pratar med en sköterska om mina tankar, knölen och tumören i huvudet som jag ännu inte är friskförklarad från ... hon försöker få en tidigare tid men det finns inga, hon ber mig ringa på måndag och kolla. Vilket jag gör ... och har den turen att någon avbokat sin tid klockan tio på tisdagen, det är idag och min lillebrors födelsedag. Nu återstår hopp och tummar som hålls fram till jag får besked om några timmar ... Jag vågar inte tänka, kroppen håller andan !!!

Idag har jag tagit ett eget beslut om förändring .... Efter att ha fått sova i det närmsta varje natt i en hel månad sedan jag träffade Dr. Bozena Möller och fick en ny medicin för min inflammatoriska bindvävs reumatism, så har jag börjat inse att jag fått tillbaka sömnen efter sjutton års frånvaro .... det är så ofattbart och jag har inte riktigt vågat tro att det är vare sig sant eller möjligt. EN HEL MÅNAD !!! Jag har börjat känna hunger igen, en känsla jag så sällan kännt att jag blir glad när det kurrar i magen som igår - flera gånger 😃 Sedan steloperationen har jag sakta gett upp så många saker som är så mycket JAG att mitt inre blöder, saker som andra inte tycker spelar någon roll - men för mig lett till att gnistan slocknat ... Jag gillar ordning, ha någorlunda städat, veta var saker finns... så som dom flesta. Men när orken inte räcker till så får man sakta finna sig i att man måste prioritera, att välja och saker man vill ha gjorda hopar sig - efter dagar, veckor, månader, år.... 17 år så är högarna av saker som man vill göra gigantiska 😦 Men nu ska jag börja med att ta hand om mig själv, för efter 17 år och många år före det .. så har min kropp och själ fått ta massor, det är där jag måste börja 😄 Jag har fått den bästa start som går att få för just mig, sömnen ... att få sova mellan 4-6 timmar sammanhängande sömn varje natt = att få livet tillbaka ! Nu ska jag försöka ta hand om mig och återerövra mitt JAG

29 September 2016 Maken ringde på eftermiddagen och talade om att han väntade på ambulansen, han hade gjort ett fyspass under hälsoundersökningen dom hade via jobbet och fått tungt att andas på samma sätt som mars 2011 då han hade hjärtinfarkt .... Nicole och jag åkte ner på lasarettet och kramade pappi som efter ett tag på akuten fick komma upp på hjärtavdelning 46, där hamnade han på sal 9 som han delar med två äldre damer. Älskade maken blev tröttare och behövde få sova, så när provsvaret ( som var något förhöjt ) kommit - kramade vi pappsen och åkte hemåt i ett galet blås och regn väder .... Våra hjärtan är oroliga och tösen har svårt att somna, hon får vara hemma från skolan imorgon så hon kan följa med till pappa ... vår älskade pappi 💖💖💖 Nu håller vi alla tummar och tår för pappi ... Tro, hopp & kärlek 💞

Igår kväll fick jag uppleva smärta på ett nytt sätt .... Efter en underbar dag med familjen till Junkön och hälsa på bekanta med båten, stannade vi upp på ICA och handlade. När jag klev ur bilen så brände det till i höger skinka som ett geting stick gånger hundra och jag trodde först att jag blivit biten av något, kände inget vare sig insekt eller på skinkan... den brännande smärtan tilltar och sprider sig som ett band från midjan längs efter skinkan ner till lårets baksida vartefter jag går mot ingången och när jag ska ta en kundvagn har tösen och maken redan gått in, då gör det så ont att jag mår illa och frossar. Är på väg att ge upp och ringa och be dom komma ut men biter ihop och går in, när jag hinner ikapp dom vid frukt diskarna berättar jag för maken och vi fortsätter för att handla. Det är en obeskrivbar smärta och jag har aldrig upplevt något liknande och den fortsätter lika starkt hela tiden, efter tio minuter en kvart så börjar ett tryck i höger ljumske som bara ökar och vi fattar inte vad som händer. Vi handlade klart och jag fick kämpa hela tiden med smärtan och när vi åter entrade bilen funderade vi på vad som kunde ha hänt och kör hemåt, väl hemma kollar jag givetvis hur det såg ut och om det fanns något sår, bett, blånad eller svullnad ... inget syns trots att den brännande smärtan fortfarande finns kvar. Efter ett par timmar lättar trycket i ljumsken och den brännande smärtan minskar något, men så här tio timmar senare så är det fortfarande en brännande smärta och det känns konstigt ... jag har ingen aning om vad som händer 😨

En glödgande bild från majbrasan får illustrera den sorg och smärta vi delar i saknaden av en kär familje medlem som idag rycktes bort från oss och lämnar ett tomrum som aldrig kan fyllas ... Vi kommer alltid att minnas dig med värme och kärlek 💖 💖 💖

Varför ska alltid någonting hända ? ... I tisdags på vattengympan så hände något, en rörelse som utlöste domningar av övre delen av huvudet och domningar ut i armarna och en del av fingrarna på bägge händer, låsningar i övre delen av bröstryggen som gör att det gör ont att andas och jag känner mig vimmelkantig .... Jag fick avbryta träningen och lämna bassängen och sedan har det bara blivit sämre för var dag, igår träffade jag min nya sjukgymnast ( ordinerad av läkaren ) som tyckte jag skulle avvakta och se om låsningarna släpper av sig själv, innan jag tar hjälp av den sjukgymnast som jag tidigare haft - som känner till mina skador väl och har behandlat mig i många år. Det är lill- och ringfingret på varje hand som delvis domnar, känns stela, svullna och kalla och det smärtar i höger handled, tumme pek- och långfingrets leder vid belastning ... det domnar och värker i armarna, axlarna oxå och i bröstryggen känns det som en kniv är inslagen med en vass smärta hela tiden och varje andetag gör ont ... 😵 Så jag avvaktar över helgen och om det inte börjat bli bättre på måndag så ringer jag !

Idag har jag varit och gjort avgjutning på mina fötter för inlägg till skorna, detta kommer förbättra möjligheten för mina hälsenor att läka eftersom det blivit sämre igen ... 😕 Att det oxå gör gott för resten av jag, gör det hela värt vartenda öre. Har även testat träningscykel med sjukgymnasten på morgonen och fått klartecken att börja trampa korta stunder och öka vartefter min kropp klarar, hoppas det hjälper dessa hälsenor att läka och komma ett steg närmare mina så saknade promenader.