prärieugglan

Idag var jag på vattengympa för första gången på väldigt länge, tränade efter eget program i samråd med läkaren och det var stillsamma rörelser för att se hur jag skulle reagera. Så efter trettio minuter i varmt vatten tillsammans med fyra damer som alla tränade sina egna program till svag musik och tystnad, vilket var väldigt skönt då jag inte gillar detta poppande av musik på en volym så fläsket dallrar och skelettet skallrar av ljudvågorna  .... så tog vi oss upp ur bassängen och jag stapplade frusen till närmsta dusch för tvagning innan jag klädde mig och började min resa hemåt med ett stopp på ICA och köpa några mjölk. När jag sedan styrde mot hemmet så kände jag smärtan och tröttheten komma smygandes mer och mer, väl innanför dörren så stöp jag i fåtöljen efter ha tagit extra smärtlindring. Andades och hoppades att smärtan snart skulle klinga av, sitter stilla stilla ....

Efter fyra timmar kommer tösen hem från skolan och jag tvingar mig upp för att fixa mellis, sedan fortsätter vilan ett par timmar till innan jag äntligen finner kraft att försöka plocka i en diskmaskin och förbereda en sen middag när älskade maken kommer in genom dörren och familjen är fulltalig. När alla har ätit ser vi en stund på en dvd, hotell transylvanien 2 innan vi kryper till kojs och jag läser för tösen. Kliver upp och släpper ut Molle som behövde ut innan han kunde komma till ro  ... och jag sitter nu med plattan och skriver detta, klockan har nyss klivit över till morgondagen med tre minuter över midnatt och lite till.