prärieugglan

Igår knep rädslan om mitt hjärta i någon sekund när älskade maken ringde och bad mig komma, då han kört på en älg .... När han sa att det gått bra, släppte greppet om hjärtat och jag tog bilen och åkte ... Att sedan komma fram till olycksplatsen och se hela fronten total kvaddad, då inser man snabbt att han haft en otrolig tur ... Tacksam över kollegor och vänner som är på plats och hjälper honom att tömma bilen och ta hand om alla verktyg, så vi kunde åka hem och bara ta det lugnt ... Nicole var hemma medan jag åkte och hämtade PerErik, när vi kom hem berättade vi vad som hänt men visade inga bilder. Detta för att inte skapa en massa oro och drömmar och låta natten passera .. Det var svårt att somna igår, tankarna snurrar runt och jag lyssnar på min snarkande make och vår nu förkylda dotter som snarkar och rosslar bredvid och den kärlek jag känner är obeskrivbar 💖💖💖 Nu på morgonen åker han in på vårdcentralen för koll och jag la in på fäjjan vad som hänt efter att våra nära hade fått veta först, vilket resulterade i att massor av meddelanden ... Tack för all omtanke och kärlek, PerErik har verkligen haft tur, änglavakt eller något, någon som skyddade vid denna smäll ... När Nicole vaknat på förmiddagen och fått inhalera mediciner för sin besvärliga hosta och slem i luftrören, visade jag henne bilder från olyckan så hon bättre skulle förstå vad som hänt och viktigast ... vilken tur pappa haft. Han har varit till läkare och allt ser bra ut, lite öm och kanske stel om nån dag ... Vi är så otroligt tacksam att det har gått så här bra, även om man är medveten om hur skört livet kan vara ... så blir påminnelsen så smärtsamt verklig 💖💖💖