Prärieugglan på risseltur...
Minnen från förr.. känslan, ljudet, lukten var nästan som förr, det var vyn som tedde sig annorlunda.
Jag kommer ihåg knastret, knakandet och hovarnas skrapande i snön, bjällrorna som klingar dovt i den tysta frusna skogen, hästen som frustar och våra gyllene skratt som klingade i nejden..
Idag var lyckan stor !!! när jag fick dela denna härliga upplevelse tillsammans med vår dotter i en rissla med en mycket kär vän och deras underbara gosse.. 
Lasse som hästen heter, är en gammal och mycket klok herre.. med sina snart 19 år knatade han vägen fram i en nästan ordlös kommunikation med sin förare, att se dessa två; är att uppleva symbios mellan människa och häst !
Hon har en gåva som hon förädlat och förvaltar väl, hon har det i blodet, i själen - det bara är !!!
Jag imponeras över henne och hästarna, dessa stora djur som fogligt följer henne vart hon går, som puffar med mulen och söker gott, som kramas och är go.. Hennes så härligt självklara inställning till hästarna och hur det ska vara, det är inget fjollande - Nej ! sunt bonnförnuft ska det vara...
Nicole satt tyst i risslan och slukade alla intryck med sin gosetiger i famnen, hennes ögon tindrade från början och hon tyst förklarade "Lasse springer bra och klockorna plingar"... när vi åkt en stund kom hennes otålighet fram och hon undrade när vi skulle vända, hon ville hem... Efteråt frågade jag vad hon tyckte om att åka rissla, hon svarade
" det var kul och roligast då han travade " , jag frågade varför hon ville hem ? hon svarade " jag längtade bara "...
Jag själv njöt av allt från ryckta häst till själva risselturen, att se barnen leka i stallet och Lasses ovana att rulla sig i spånet efter sitt arbetspass.. 
Efter denna underbara upplevelse ute, så bjöds det på fika.. så gott !
Barnen kom igång och leken tog fart...
Tusen tack ! Erika, det var jättekul.. :)
Hemmåt vi åkte lillan och jag, vi stoppade lite i magen och sedan rasade jag .. ihop i fotöljen och smärtan tog över !
3 timmar senare tvingar jag mig upp, telefonen ringer ........
Prärieullan ser lillans pyssel och magi...
Det är så roligt att lyssna på hennes resonemang, som numer oxå varvas med underbara lucia- och julsånger som klingar mellan hennes underbara skratt..
Mitt i allt tar leken över och hon pausar kreativitetens skaparådra till lekens underbara fantasivärld
och jag njuter av att se och smyglyssna på hur allt får liv, varje figur har en uppgift - en mening och den värld hon skapar är helt magisk..
Tänk vilken gåva fantasin är, vilken lycka den ger.. och jag som barnslig förälder älskar att dela hennes värld
dom gånger jag blir inbjuden, jag tränger mig inte på, avbryter inte i onödan.. utan väntar tålmodigt på dom magiska orden; "mamma ! vill du vara .... "
För jag vet, jag har ju själv hittat nyckeln till den barnsliga magiska fantasivärlden när jag var liten och det är en gåva som jag förvaltat väl...
