prärieugglan

Medan alla vi barn med familjer andades ut och kände glädje ... 

Igår den 26 mars ringde min älskade far och talade om att han fått köra älskade mor till akuten på morgonen, hon hade tappat syn på bägge ögonen och bara sett honom som en skugga utan ögon. Far förstod att det var viktigt att åka in och det var tur, då mor som även har början till gråstarr på bägge ögonen och trodde att det var det som blivit sämre...När dom kom på akuten så hade dom tagit emot på en gång och efter flertalet prover, tester och datortomografi så stod det klart att det var en liten tia och en viss rädsla fanns oxå över något kärl i nacken. Syskonskaran ringde runt och Marino som jobbade i Luleå var snabbt på akuten och hjälpte far, lämnade telefon nummer åt mor som inte hade sin mobil med och fick tydligt besked åt oss alla. Jag var i Hednoret och fotade svanarna som setts där dagen innan, hämtade Nicole då hon slutade 14:20 och åkte hem. Vi åt och sedan åkte jag ner till mor som nu var allena på akuten efter att far och Marino åkt vid fyra tiden, när jag kom dit var mor på röntgen av nacke och hals. Så jag väntade på hennes säng tills hon kom gåendes med en sköterska vid sidan, medan vi väntade på svar från läkaren så surrade vi så där lagom mycket. Synen hade blivit bättre men det var en trött och även hjärntrött mor som var hungrig, bara ett glas saft hade hon fått innan sista röntgen sedan hon åt frukost ... 

Läkaren kom kvart över sex och talade om det vi hoppats på, det såg bra ut i nacken och mor skulle strax få flyttas till Kalix sjukhus för fortsatt övervakning i 48 timmar då det finns en ökad risk för ytterligare blödningar närmsta dygnet. Lättad ringer vi till far som är hemma på holmen och sedan kramar jag om min älskade mor och åker hemåt medan jag ringer Nicole, älskade maken och mina bröder och berättar .... 💕💖

Själv har jag haft egna äventyr dessa tre första månaderna på året, en kort sammanfattning ... 

Det började med fruktansvärda smärtor i vänster lunga och ambulans till akuten, fel diagnos och smärtlindring. Ytterligare dagar med en obeskrivlig smärta och tilltagande andnings besvär innan jag åter är på akuten via hälsocentralen på remiss för röntgen av lungor och bröstryggen - misstanke om propp i lungan och eventuellt diskbråck i bröstryggen. Det visar sig vara lungsäcksinflammation och lunginflammation och jag får en dunder antibiotikakur och fortsatt maxad smärtlindring och blir så småningom bättre ... 

Innan influensan slår till och jag däckar i orken och hostar illa, vänstra lungan kämpar och jag tuffar igenom det hela och vi sätter oss på nattåget en fredag kväll ner till Stockholm för att kolla på en bil ... 

Bilköpet blir av, en Volvo XC70 D4 AWD och hela lilla familjen börjar resan hemåt på lördag mittidan med ett stopp på Naturhistoriska och kollade på dinosaurier och andra uppstoppade fåglar och djur samt fotoutställningen som visas med naturfotografer från hela världen. 

PerErik kör bilen från Stockholm till Sundsvall där vi stannade till på Kinarestaurangen och käkade super gott, pratade med ägaren och fick höra hur familjen hade det ... 

Sedan tog jag över och körde resten, vi rullade in på gården klockan fyra på söndag morgon och gick och la oss. 

Tre dagar senare slår det till igen, ischias smärtor vänster ben, över låret och smalbenet och tilltagande i ländryggen och efter ökad smärtlindring på inrådan via 1177 och försämring till den grad att jag inte kunde lyfta benet, inte ligga överhuvudtaget - så åkte jag till hälsocentralen och min läkare bedömde kraftigt ryggskott med inflammerad ischiasnerv och smärtlindringen anpassads ytterligare. Sjukgymnasten vare kunde eller vågade röra i det hela då jag inte kunde ligga överhuvudtaget, tacksam över att jag kunde sitta emellan det jag vandrade... Viss risk för diskbuktning eller diskbråck och jag fick remiss för MR röntgen, det väntar jag på ... 

Efter tolv dygn utan att kunna ligga så har det blivit bättre, nu kan jag både ligga på sidan några timmar och på rygg kortare tid. Ischiasnerv smärtar inte hela tiden, bara ibland men jag är kraftlös i benet och har inte full kontroll. Smärtan i ländryggen kvarstår och jag tar det försiktigt ... 

Så har mina tre första månaden varit ...