prärieugglan

Efter flera veckor med olika symtom...

så har vi nu fått hjälp av läkare att få bort våra objudna gäster som slagit rot, inte bara i vårt hem -utan oxå i våra kroppar. Det är alla tre i familjen som fått påhälsning av strepto eller staffy och eftersom vi inte gillat dess påhälsning och att dom är smittsamma, så har vi nu tagit till storsläggan och bankar bort dom eländiga gästerna.

 

Objudna gäster kan ju vara i olika former...

har sett spår efter små gäster som jag inte vill ha i vårt hus heller, dom är små och har en ljusgrå rand över ryggen. Dessa änglar kommer och går bland smått och gått, speciellt där det finns fläsk och andra godsaker har dom benägenhet att traska omkring. Då är det rensa bland hyllor och i lådor, man kan enkelt säga att det är städa som gäller...

Numera har jag inte förvaring av hundfoder i förrådet där jag förvarar vårt extra lager av torrskaft

(i förslutna plastbackar) eftersom hundfodersäckar har benägenhet att dra till sig dessa små skorvar.. dessutom förvarar jag hundarnas lilla lager av tuggben i en plastback ute.

I fågelhuset ser jag rester av störra gäster som jag helst inte vill ha, mössens framfart ställer alltid till med viss förstörelse och när dom gnager sönder issolering frigolit m.m. så åker fällorna fram.

På fåglarna finns ibland olika små kryp som oxå behöver behandlas ibland, ett bad eller två i olika medikament kan skrämma bort dom objudna små...

Rovfåglar och ugglor har nästan alltid en obehaglig liten varelse i sin skrud som kan liknas med ett nästan odödbart plattkrypande äckligt kryp..

 

Till och med i blommorna det oxå händer...

kommer ihåg en jobbig tid med mina blommor, hade köpt en hoya som visade sig ha "ullöss" med i bagaget och min ånger till dålig karantän var enorm.

Eftersom jag har en samling med 15-20 stora olika hoyor som jag trivs med enormt, så var kriget ett faktum.. jag började med ren okunskap att spräja med såpvatten som brukar fixa en hel del småkrypproblem, det visade sig vara helt meningslöst. Då tog jag till olika bekämpningsmedel som marknaden rekomenderade och kriget gick i både med och motvind, när jag trodde jag vunnit slaget och släppte det hela -så kom dom genst tillbaka med immunitet och alla medel gick nu bet.

I paniken testade jag allt.. från total helstvätt med nakna rötter med skurade krukor och ny ren jord om dess fötter - till drunkningsdöden med återigen nakna rötter fick dom ligga i badkaret en vecka under vatten - till spritfest med sprayflaska, men bara jag blev hög.. och alla dom små krypen festade vidare, var glada och verkades trivas :(

Då hittade jag ett nytt medel som på marknaden dykt upp och slog till med full kraft, behandlade dessa en gång i veckan (då fick vi lämna huset den dagen eftersom det var farligt att andas in) i tre månader och det kriget jag VANN !!!! :) Efter den blomman kommer ingen ny in i huset utan en tid i karantän, med besiktning och allt...

 

Hjälp ! det är ett kryp i vårt hus....

 

Vad frustrerande det är när man försöker lägga in bilder, skriva inlägg, kommentera vänners inlägg och inget händer :( man kommer inte någonstans...

Jag tycker det är ofta som det hänger upp sig på fäjan och irritationen tar fart varje gång, att man dessutom inte har kvar allt man själv skrivit sedan den påtvingande tidslinjen blev obligatorisk för alla.

Gör så att jag ibland överväger att skippa fäjan helt, fast då missar jag ju kontakten med så många som man inte har samma kontakt med utan och möjligheten att se andras foton gillar ju i massor :)

Kontentan blir; irriterad var och varannan dag på fb, men den får nog ändå vara kvar...

Nu har jag köpt mig ett förkläde... mitt allra första !

Efter år av stänkandes och gryllandes i köket med fläckiga tröjor som följd, har jag nu äntligen tagit mig modet att börja använda förkläde... jag gissar att jag dissat detta praktiska skydd med en ursäkt att det känns lite tantigt.

Men med ålder kommer ju oxå en viss mognad och insikten om hur många fläckiga tröjor jag har på grund av ett löjligt synsätt, gör att jag måste skratta åt mig själv :) och jag är ju dessutom en tant sedan några år...

Det ska bli roligt att tassa runt i köket iförd mitt förkläde i juvligt röda färger och längta efter julen, dess mat och bak..

 

Igår hade tösen en riktigt hundmysar dag..

medan pappsen var till skogs med unghunden Molle för att jaga fågel, så hade gammelhunden Ohcci förturen att leka godisgömmor med Nicole och båda var lyckliga som vara den.

Ohcci är otroligt duktig med nosen och snabb på att lista ut problemlösningar för att hitta godbitarna, att sedan mysa med lillan till en film är så underbart :)

 

 

 

Knasiga hundar...

Ibland funderar jag vad vi gjort för fel denna gång, våra två hundar är superfina hanhundar som förgyller vårt liv..

men unghundet Molle 1½ år har sina speciella egenheter som slår det mesta, han vägrar göra sina tyngre behov om maken går ut för att rasta honom :(

Det ska vara matte som går ut med hundarna för att han ska göra sitt, ibland blir jag så himla less på att alltid gå ut med dom både morgon och kväll.. även om dom har dagarna i en hundhage på närmare 300 kvadrat och ett hundhus med härlig värme, belysning och möjlgheten att gå in och ut som dom vill... så är kvällsrastningen ett måste för att de tyngre behoven ska avlämnas för den dagen.

När han var valp så var det nästan alltid jag som rastade honom och dom få gånger maken försökte så kom han in med en halvrastad valp och jag fick gå ut med Molle... så förmodligen har han förknippat dom tyngre behoven med matte i kopplet :)))

 

Vår gammle hund Ohhci är nog lite dement, han har såna nojor man blir galen på... en småbjäbbande som irriterar i mängder, han verkar vakta sina ben för både tomtar och troll :(

Men det är trots allt hanterbart, med en blomspruta på hyllan bredvid så håller han tyst och förmodligen kommer dom där bjäbbarna utan att han riktigt vet. Som 11½ år har man sina olater som man surt förvärvat under sina år, men dom kompenseras med alla fina sidor som oxå vuxit under åren som gått. :)

Nicole har vixit upp med Ohcci bredvid sig, när hon var liten spädbarn så följde han med och höll koll.. var jättego och tillsammans med Saku som vi hade då la dom hundgrunden för vår dotter. Sedan har Nicole lekt med honom och kämpat i kopplet för att själv gå med hunden, för att nu som sexåring kunna gå helt själv med gammelhunden i kopplet och han är överlycklig tillsammans med henne..

När han ser tv eller film med Nicole så myser dom båda och det kommer bli väldigt tommt den dag vi måste ta det svåra beslutet som kommer så småningom.

Molle och Nicole har mycket kul ihop, det är lek och bus för hela slanten och då han får sitta i fotöljen eller soffan och mysa, då trivs han som best :)

 

 

Det har varit en tuff tid och mina krafter har inte räckt till för att skriva i detta forum på ett tag, men nu har jag irriterat mig på fb och känner att; nä nu blir det bloggen jag skriver mina tankar på.

Ångrar ibland att jag inte skrivit enbart på bloggen, då förändringarna på fb har tagit bort stora delar av det arkiv man trodde man skulle kunna se tillbaka på :(

Jag är en ganska djup människa och gillar att se tillbaka på "historien" av mitt liv, att kunna reflektera i efterhand och minnas ...

Jag har oxå ganska svårt att förstå, den i mina ögon - taskiga inställning - som en del har och med det tillåter sig att skriva elakt och hänga ut medmänniskor på fb... jag tycker inte man ska göra så och tar illa vid mig då jag ser en del inlägg och den kommentarlista som rullas upp. Det är allt från personangrepp till angripande av hela folkgrupper som jag ser och tycker så illa om :(

 

Vi har varit på en underbar semester nu i höst, vi bilade till Bromölla och kära vänner..

När vi hade drygt 20 mil kvar så hördes ett "klonk" och ett "rassel" när något släppte under bilen och rullade bort på E4an bakom oss, jag kände direkt att styrningen inte var sig lik och snabbt insåg vi att vi tappat servon på styrningen, laddning och visste då vad som hänt - drivremmen hade gått.

Maken kollade snabbt på mobilen och hittade ett "Biltema" i Värnamo och hoppet tändes att vi kanske har tur, jag styrde vår nu oxiga bil mot hoppet och vi stannade på parkeringen - öppnade huven och maken kollade vilken rem vi behövde..

Med humöret lagomt irriterat konstaterade vi att vi hade tur, rätt rem fanns och med lite nyköpta vektyg äntrade vi parkeringen och bilen för att fixa rembyte och fortsätta vår färd - då upptäckte maken att det som small till under bilen var en spännrulle som nu inte fanns kvar :(  och hoppet övergavs till ren "nu måste vi åka och hoppas vi tar oss fram". Maken tog nu över körningen av den servolösa, laddningslösa och med det mörklagda bilen utan fläkt, värme m.m. för att försöka hinna fram innan mörkret blev ett problem eller att strömmen inte skulle räcka ända fram. Givetvis kom ett regnoväder och det blev extra jobbigt att köra, men vi hade turen att strax kunna köra in på småvägar och därmed slippa värsta problemen, när sedan regnet upphörde så känndes det trotts allt bättre.

Vi lyckades ta oss hela vägen fram, dom sista kilometrarna avverkade vi genom skogen i regäl skymning..

Lättnaden var stor när vi rullade in på gården hos våra vänner, stannade bilen och omfamnades av kramar och "vad skönt" att ni tog er fram... en underbar middag väntade och där tillbringade vi några dagar tillsammans och hade jättetrevligt. Via Citroenakuten fick vi kontakt med en man som hade dom delar vi behövde och bara sex mil bort, dit och skruva lös delar - betala en billig peng -tillbaka och laga bilen :)

 

På onsdagmorgon bar det tidigt av mot Malmö, maken och två till tog tåget till Kastrups flygplats för vidare resa till Österrike för gemsjakt och härliga resor i landet och till Italien ..

medan jag och Nicole åkte vidare till lillans ena kusin med familj i Malmö, där var vi i dagarna fem och hade det helt underbart :)

Våra döttrar lekte som bara den, så härligt att se hur kul dom har medan vi vuxna har surrat och haft supertrevligt. På fredagen åkte vi tåget över till Köpenhamn och gick på zoo, det var superkul och töserna sprang från djur till djur.. efter en heldag på zoo promenerade vi vidare, tog metro tillbaka till gamla kungliga operan och såg en uppsättning "Bamse dansar balett".. Nicole var helt uppslukad och det var så härligt att få uppleva :)

På söndagen bilade jag och lillan tillbaka till Bromölla för att på måndagkväll samanstråla med älskade maken/pappsen som kom tillbaka från Österrike med kompisen, varsin pizza och kvällen räddad.. sover gott en sista natt i vänners gäststuga för att på morgonen efter frukosten böja bilresan hemmåt..

Vi stannar i Norrköping och går på Bauhause m.m. äter på ett pizzahouse och fortsätter norrut.. vid Gränna tog vi en sväng innåt landet förbi Tranås för att hälsa på två vänner som bosatt sig i skogarna, det blev en trivsam stund med massor av surr, kramar och givetvis gott fika.. vi träffade quasimodo en duva som var handtam och kunde skrapa trisslotter :) lillan vart väldigt kär i honom..

 

På vägen hem förändrades vädret från höstföre till vinter... det hade kommit regält med snö och redan vid Gävle började snögloppet för att övergå till ca. 1 dm snö mellan Sundsvall - Härnösand, det upphörde några mil norr om Härnösand sedan kom svartisen vid Umeå - Skellefteå och lagomt halkigt med sommardäck på bilen för att sedan vid piteå övergå till ren snöväg för resten av vägen hem.

Onsdag morgon vid sjutiden rullade vi ned på gården och möttes av en kramsjuk katt, hundar som skällde och ville komma upp från hundhagen  :)

Lillan överrumplades av sin katt Findus som formligen kröp in i hennes famn och borrade in huvudet i henne, dom hade några timmar gootid ..

Hundarna var givetvis glada och efter en härlig promenad i friska minusgrader och snöigt landskap gick vi in och då var vardagen åter för dom.. hundar är roliga på det sättet, det spelar ingen roll om man varit borta en timme eller flera veckor - dom blir lika glada ändå och sen är det som vanligt igen.

 

Lillan var tillbaka på skolan på torsdagen och var efterlängtad, jag var med en stund på morgonen och sedan åkte jag hem och sov en stund.. taxin rullade ned med tösen ungfär kvart över ett och vi hade en slö slappar dag, helt slut och jag såg att lillan var extra trött och lite vissen...

Fredag är tösen helt igenmurad och snoret rinner, det börjar inte bra - sjukanmälan och hemma hon får va..

Under helgen försöker vi göra nytta, maken river och röjer med lillan som hjälpreda snorig och glad medan jag bär in ved i fågelhuset.. på söndag eftermiddag börjar mitt ansikte hetta för att sedan få frossa och halsen "brinner" inget snor  bara ont...

Tuff natt med feber och frossa, halsen regält taskig och jag vaknar medveten om att nu åkte även jag dig..

Måndag ringer jag skolan igen och sjukanmäler tösen och vi har några dagar med myspys, tassa runt i pyjamas och kurera oss så gott det går..

Nu sitter jag här och det är osdag morgon, febersvetten rinner och det smakar var i halsen.. att hosta är inte kul alls, det är som ett öppet sår :(

Tösen sover ännu och får sova tills hon vaknar, hon behöver det då feber och förkylningen tär på hennes ork ..