prärieugglan

Den första Maj kommer alltid att påminna om den dagen som vi förlorade Sölwe i en MC olycka under Majrundan 2016, ett år har nu gått och jag tänker på honom nästan varje dag ... Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat och jag kan nästan se olyckan spelas upp framför mig, jag ser hur han ler och hälsar till människorna som står bredvid vägen och vinkar. Jag kan känna hans glädje, han hade längtat efter den årliga gemenskapen som det är i Majrundan och att köra med både vänner och likasinnade. Det berättade han dagen före då vi stannade till och surrade ute på gården vid hans mc som han hade varit ut och testkört, han såg verkligen fram emot att köra .... Flera gånger i veckan kör jag förbi där olyckan skedde och jag ser han vinka, jag uppfattar bilen och sedan smällen om och om igen ... jag vet inte om det är det jag fått berättat som gör att jag upplever det så starkt eller ? Sölwe, du kommer alltid finnas i våra hjärtan och vi håller minnena vid liv tillsammans i familjen och bland vänner

Jag fick en tid till mammografin den 11 april och när jag träffade läkaren efter röntgen, sa han direkt att detta ser bra ut .. det ÄR EN VÄTSKESYSTA ! Den var som jag kännt ganska stor och gick att tömma direkt, så tjong och en stor nål med tillhörande spruta i bröstet och slurp... så var vätskan utsugen och jag såg det på bildskärmen 😀 Så jag tackade för mig och gick omplåstrad ut från sjukhuset, körde in på storheden och gjorde några impulsköp innan jag vände hemåt ...