prärieugglan

Det har varit en tuff tid och mina krafter har inte räckt till för att skriva i detta forum på ett tag, men nu har jag irriterat mig på fb och känner att; nä nu blir det bloggen jag skriver mina tankar på.

Ångrar ibland att jag inte skrivit enbart på bloggen, då förändringarna på fb har tagit bort stora delar av det arkiv man trodde man skulle kunna se tillbaka på :(

Jag är en ganska djup människa och gillar att se tillbaka på "historien" av mitt liv, att kunna reflektera i efterhand och minnas ...

Jag har oxå ganska svårt att förstå, den i mina ögon - taskiga inställning - som en del har och med det tillåter sig att skriva elakt och hänga ut medmänniskor på fb... jag tycker inte man ska göra så och tar illa vid mig då jag ser en del inlägg och den kommentarlista som rullas upp. Det är allt från personangrepp till angripande av hela folkgrupper som jag ser och tycker så illa om :(

 

Vi har varit på en underbar semester nu i höst, vi bilade till Bromölla och kära vänner..

När vi hade drygt 20 mil kvar så hördes ett "klonk" och ett "rassel" när något släppte under bilen och rullade bort på E4an bakom oss, jag kände direkt att styrningen inte var sig lik och snabbt insåg vi att vi tappat servon på styrningen, laddning och visste då vad som hänt - drivremmen hade gått.

Maken kollade snabbt på mobilen och hittade ett "Biltema" i Värnamo och hoppet tändes att vi kanske har tur, jag styrde vår nu oxiga bil mot hoppet och vi stannade på parkeringen - öppnade huven och maken kollade vilken rem vi behövde..

Med humöret lagomt irriterat konstaterade vi att vi hade tur, rätt rem fanns och med lite nyköpta vektyg äntrade vi parkeringen och bilen för att fixa rembyte och fortsätta vår färd - då upptäckte maken att det som small till under bilen var en spännrulle som nu inte fanns kvar :(  och hoppet övergavs till ren "nu måste vi åka och hoppas vi tar oss fram". Maken tog nu över körningen av den servolösa, laddningslösa och med det mörklagda bilen utan fläkt, värme m.m. för att försöka hinna fram innan mörkret blev ett problem eller att strömmen inte skulle räcka ända fram. Givetvis kom ett regnoväder och det blev extra jobbigt att köra, men vi hade turen att strax kunna köra in på småvägar och därmed slippa värsta problemen, när sedan regnet upphörde så känndes det trotts allt bättre.

Vi lyckades ta oss hela vägen fram, dom sista kilometrarna avverkade vi genom skogen i regäl skymning..

Lättnaden var stor när vi rullade in på gården hos våra vänner, stannade bilen och omfamnades av kramar och "vad skönt" att ni tog er fram... en underbar middag väntade och där tillbringade vi några dagar tillsammans och hade jättetrevligt. Via Citroenakuten fick vi kontakt med en man som hade dom delar vi behövde och bara sex mil bort, dit och skruva lös delar - betala en billig peng -tillbaka och laga bilen :)

 

På onsdagmorgon bar det tidigt av mot Malmö, maken och två till tog tåget till Kastrups flygplats för vidare resa till Österrike för gemsjakt och härliga resor i landet och till Italien ..

medan jag och Nicole åkte vidare till lillans ena kusin med familj i Malmö, där var vi i dagarna fem och hade det helt underbart :)

Våra döttrar lekte som bara den, så härligt att se hur kul dom har medan vi vuxna har surrat och haft supertrevligt. På fredagen åkte vi tåget över till Köpenhamn och gick på zoo, det var superkul och töserna sprang från djur till djur.. efter en heldag på zoo promenerade vi vidare, tog metro tillbaka till gamla kungliga operan och såg en uppsättning "Bamse dansar balett".. Nicole var helt uppslukad och det var så härligt att få uppleva :)

På söndagen bilade jag och lillan tillbaka till Bromölla för att på måndagkväll samanstråla med älskade maken/pappsen som kom tillbaka från Österrike med kompisen, varsin pizza och kvällen räddad.. sover gott en sista natt i vänners gäststuga för att på morgonen efter frukosten böja bilresan hemmåt..

Vi stannar i Norrköping och går på Bauhause m.m. äter på ett pizzahouse och fortsätter norrut.. vid Gränna tog vi en sväng innåt landet förbi Tranås för att hälsa på två vänner som bosatt sig i skogarna, det blev en trivsam stund med massor av surr, kramar och givetvis gott fika.. vi träffade quasimodo en duva som var handtam och kunde skrapa trisslotter :) lillan vart väldigt kär i honom..

 

På vägen hem förändrades vädret från höstföre till vinter... det hade kommit regält med snö och redan vid Gävle började snögloppet för att övergå till ca. 1 dm snö mellan Sundsvall - Härnösand, det upphörde några mil norr om Härnösand sedan kom svartisen vid Umeå - Skellefteå och lagomt halkigt med sommardäck på bilen för att sedan vid piteå övergå till ren snöväg för resten av vägen hem.

Onsdag morgon vid sjutiden rullade vi ned på gården och möttes av en kramsjuk katt, hundar som skällde och ville komma upp från hundhagen  :)

Lillan överrumplades av sin katt Findus som formligen kröp in i hennes famn och borrade in huvudet i henne, dom hade några timmar gootid ..

Hundarna var givetvis glada och efter en härlig promenad i friska minusgrader och snöigt landskap gick vi in och då var vardagen åter för dom.. hundar är roliga på det sättet, det spelar ingen roll om man varit borta en timme eller flera veckor - dom blir lika glada ändå och sen är det som vanligt igen.

 

Lillan var tillbaka på skolan på torsdagen och var efterlängtad, jag var med en stund på morgonen och sedan åkte jag hem och sov en stund.. taxin rullade ned med tösen ungfär kvart över ett och vi hade en slö slappar dag, helt slut och jag såg att lillan var extra trött och lite vissen...

Fredag är tösen helt igenmurad och snoret rinner, det börjar inte bra - sjukanmälan och hemma hon får va..

Under helgen försöker vi göra nytta, maken river och röjer med lillan som hjälpreda snorig och glad medan jag bär in ved i fågelhuset.. på söndag eftermiddag börjar mitt ansikte hetta för att sedan få frossa och halsen "brinner" inget snor  bara ont...

Tuff natt med feber och frossa, halsen regält taskig och jag vaknar medveten om att nu åkte även jag dig..

Måndag ringer jag skolan igen och sjukanmäler tösen och vi har några dagar med myspys, tassa runt i pyjamas och kurera oss så gott det går..

Nu sitter jag här och det är osdag morgon, febersvetten rinner och det smakar var i halsen.. att hosta är inte kul alls, det är som ett öppet sår :(

Tösen sover ännu och får sova tills hon vaknar, hon behöver det då feber och förkylningen tär på hennes ork ..