prärieugglan

Härom natten var jag ute och matade berguvarna vid ett tiden.. det var ett så härligt ljus i skogen och det frestade att hämta kameran, det är så mäktigt med naturens egna krafter.
Känslan att ensammen gå nere hos djuren då dom flesta sover är underbart obeskrivbar, påfåglarna kom nyfiket ned från sin nattkvist undrade vad jag var ute i för ett ärende.. kunde det möjligtvis vanka något gott ?
Det blev några bilder på uv och påfågel med mobilkameran, det stillade mitt fotobegär så pass att jag skippade en tur med systemkameran...
När jag senare var ut på morgonrastning av valpen strålade morgonsolen över nattvåt gräsmatta och det slår mig hur vackert det är.. vi har en gräsmatta som är på topp, buskarna glittrade med sina våta blad, det surrade hummlor i gräsmattan förtvivlat sökandes efter klöverblomm som fanns i mängder dagen före.. innan Nicke kom med gräsklipparen och gjorde sitt, inte en enda klöverblomma kvar.

För några dagar sedan upptäckte jag och Nicole att den ena påfågeln hade laggt fyra ägg, det ska bli spännande och se om alla fyra hönor kommer lägga ägg och om det blir några kycklingar av dessa...
Eftersom vi förra sommaren fick avliva den ena av våra jämngammla påfågelstuppar (då 18 år)  han hade skadat ena ögat så det var utom räddning, det var tufft att avliva en för oss familjemedlem efter 18 underbara år tillsammans.. han var en kyckling efter min första tupp och höna, denna kyckling var en blå påfågel.
Den sommaren var jag och maken ned till Stockholm på minisemester och givetvis hade jag då ordnat kontakt med en fågeluppfödare mellan Stockholm och Uppsala som vi åkte till då vi skulle åka hemmåt, vi köpte med oss två påfåglelkycklingar med vitt anlag.. en tupp ich en höna.
Sedan har dessa två tuppkycklingar vuxit upp tillsammans tillsammans med ett antal hönor som varierat från år till år, den blå tuppen har haft sitt spelområde närmast gården och gästat mina blombänkar, vår altan, gräsmattan och nyfiket kommit upp med några av hönorna stort set varje dag, från tidig vår till sen höst.
Den andra tuppen (med vitt anlag) har hållit till nere i fågelparken med sitt spelområde vid dammen och haft en höna med sig.. jag har inte tänkt mer på det än att dom haft olika spelområden och revir MEN det visade sig vara MYCKET MER än så.

När nu våren gjorde entré förstod jag helt plötsligt vilken betydelse och roll den blå tuppen haft, för nu visade sig att den tupp vi hade kvar (med vitt anlag) var rådvill... trots sina 19 år på gården.
Jag öppnade tidigt upp fönstret till fågelhuset så att påfåglarna kan hoppa ut, det brukar ske omgående av den blå tuppen MEN vår herre som nu ensam ska leda hönorna var inte alls beredd på sitt nya roll.
Det tog två veckor innan den gamla hönan också 19 år, kom uthoppandes genom det öppna fönstret då jag och Nicole var därutanför och pysslade. Efter henne kom sedan två hönor till innan tuppen försiktigt tittade ut, tog mod till sig och hoppade.. sist kom förra sommaren kyckling som vuxit upp till en vacker liten dam.
Efter den dagen har påfåglarna kommit ut en kort stund på dagarna, ledd av den gamla hönan och det har tagit ända till midsommarveckan innan tuppen tog över befälet, nu verkar han bekväm i sin roll som flockledare och spelherre..
Den vackra stjärten fäller han ut och skakar frenetiskt, uppvaktande sina hönor och struttar omkring därnere skrikandes och hönorna verkar nu trygga, nöjda och tillfreds med sin nye ledare.. äggen läggs och nu väntar vi nyfiket på att se om tuppen gjort sitt.
Jag håller tummar och tår för att det ska bli den lyckade kombinationen jag väntat på i 19 år, att den tuppen med vitt anlag ska para sig med höna med vitt anlag.. för då kan det bli helvita avkommor (30%) och jag har drömt om att ha en vit påfågelstupp.
Tänk er att fota ett bröllopsfoto med en vit påfågel med.....