Prärieugglan tagit ny favoritbild...
Ibland blir en del foton så mycket mer än andra...
Jag fotar väldigt mycket, det blir lätt några hundra bilder om dagen och ibland snöar jag in på macrobilder som nu... Sommaren bjuder på så mycket smått, insekter som kryper lite varstans och det blir som en liten jakttur utan bössan men med kameran i högsta hugg.
Att sedan kolla bilderna i datorn eller på tv är som lilla julafton, spänningen att se om man fått bra bilder, så bra som det känns då jag fotar.. eftersom jag inte kollar i kameran (jag gillar inte att stå och bläddra miniatyrbilder och avgöra i kameran, jag använder bara skärmen för att se om inställningarna är det jag önskat, se att bilderna överlag håller det jag förväntar mig och göra justeringar för att få det jag vill ha i fotokvalité) så är stunden då jag går igenom bilderna i datorn så förväntansfull.
Ibland är förhållanderna för foto mer än vanligt, ljuset är perfekt, bakgrunden sagolik och objektet man fotar är på rätt plats... det är då man får dom där lite extra bilderna, dom där som man vill se om och om igen.
Det är moroten i fotandet, dessa bilder...
Men ibland kan en bild som inte för någon annan är betydande, vara en helt underbar bild för en själv.. jag fotade en sådan bild förra veckan. Bilden är på min älskade make och vår ljuvliga dotter som vi älskar så hjärtat blöder av kärlek... Nicole ville inte krama om sitt kusinbarn Vera då dom skulle åka tillbaka till Skåne efter några underbara besökdagar här uppe, hon kröp upp i pappas knä och ville inte... efteråt kramades pappsen och lillan och det är en så underbar bild, den säger så mycket och den är så mycket kärlek !!!
Min älskade familj ! jag får inte nog av den bilden, kan sitta drömmandes och bara njuta av ..
Tidigare hade flickorna sprungit omkring kvittrat som söta lärkor på gräsmattan hos farbror Nicke,
det är så härligt att se hur glädjen spritter i barnen och få vara delaktig av dess lek på lite avstånd..
se hur den lilla ser upp till den större och se den större vara omhändertagande mot den mindre.
Glädjen spritter i småben...
Jag fotar väldigt mycket, det blir lätt några hundra bilder om dagen och ibland snöar jag in på macrobilder som nu... Sommaren bjuder på så mycket smått, insekter som kryper lite varstans och det blir som en liten jakttur utan bössan men med kameran i högsta hugg.
Att sedan kolla bilderna i datorn eller på tv är som lilla julafton, spänningen att se om man fått bra bilder, så bra som det känns då jag fotar.. eftersom jag inte kollar i kameran (jag gillar inte att stå och bläddra miniatyrbilder och avgöra i kameran, jag använder bara skärmen för att se om inställningarna är det jag önskat, se att bilderna överlag håller det jag förväntar mig och göra justeringar för att få det jag vill ha i fotokvalité) så är stunden då jag går igenom bilderna i datorn så förväntansfull.
Ibland är förhållanderna för foto mer än vanligt, ljuset är perfekt, bakgrunden sagolik och objektet man fotar är på rätt plats... det är då man får dom där lite extra bilderna, dom där som man vill se om och om igen.
Det är moroten i fotandet, dessa bilder...
Men ibland kan en bild som inte för någon annan är betydande, vara en helt underbar bild för en själv.. jag fotade en sådan bild förra veckan. Bilden är på min älskade make och vår ljuvliga dotter som vi älskar så hjärtat blöder av kärlek... Nicole ville inte krama om sitt kusinbarn Vera då dom skulle åka tillbaka till Skåne efter några underbara besökdagar här uppe, hon kröp upp i pappas knä och ville inte... efteråt kramades pappsen och lillan och det är en så underbar bild, den säger så mycket och den är så mycket kärlek !!!
Min älskade familj ! jag får inte nog av den bilden, kan sitta drömmandes och bara njuta av ..
Tidigare hade flickorna sprungit omkring kvittrat som söta lärkor på gräsmattan hos farbror Nicke,
det är så härligt att se hur glädjen spritter i barnen och få vara delaktig av dess lek på lite avstånd..
se hur den lilla ser upp till den större och se den större vara omhändertagande mot den mindre.
Glädjen spritter i småben...
Kommentarer
Trackback
