prärieugglan

Nicole valde ur skattkistan på vårdcentralen efter hon lämnat blodprov - en liten orm, som blev kompis med dom andra små ormarna hon har hemma... Ormis fick vara med i leken som blandades med playmo hästar, zebra, ormar, gubbar, en stor dinosaurie, en haj och ett biltema mjukis katt.. det är alltid lite spännande att ljuvlyssna på lekens innehåll och fascineras över fantasins kreativitet, lycka och skaparglädje.
När kvällen kommer och det börjar dra ihop sig för nattning, då är det klokt att förvarna på ett lekvänligt sätt om hon är förtrollad i lekens värd.. jag brukar säga till lillan " nu gumman är det dags för dina lekkompisar att göra sig klar för kvällen, kan du natta dom försiktigt så du är klar om en liten stund ".. får ofta till svar "okey ! mamma" och leken fortsätter med innattning av hela staben av gubbar, djur och andra ting.
Att adruppt försöka få till ett avsut på leken skapar bara tårar, en arg och ledsen tös.. så det undviker jag, ibland får man avsluta leken startklar för morgonen för att den ska kunna släppas.

Nicole i lekens förtrollande värld...
Foto; Laila Nilsson

               

Vi har oxå en ny lek sedan maken och jag skaffat andridmobiltelefoner.. den består i att spela några minuter med "Angry Birds / arga fågeln" "bubbel" eller nått annat innan sagan och det kan va lite småkul att hela vår lilla familj sitter i sängen och skrattar åt varandras försök att skjuta ned "grisarna" i arga fågeln och den tävling det skapar.

Inte "Angry Birds" utan några av mina fåglar från tiden jag hade fågelparken...
Blå öronfasan, Diamantfasan, Fjälluggla hona & hane.
Foto; Laila Nilsson

                   

Inte en av grisarna i "Angry Birds" utan en härlig bild på en av KA & Kickis grisar...
Foto; Laila Nilsson



Men mysigast i nattningen är nog ändå när man läser sagan och Nicole kryper ihop nära och ligger med huvudet på ens bröst med en hand som stryker på min arm eller pillar i mitt hår, för att såsmåningom somna så nära som bara är möjligt... att känna hennes andetag mot kroppen, hennes värme som strålar och den kärlek - trygghet - lycka som hon ger till oss och vi till henne. Pappas hand som ligger över lillan kropp i en omfamning av kärlek till sitt barn och samtidigt når den andra handen mig som ömt talar om den gemensamma kärleken till vårt barn, hans kärlek till mig och den besvaras av min ena hand som smeker hans... 
Det finns inte ord som kan beskriva den kärlek jag känner till min make och vårt barn, det är en kärlek som är possitivt smärtsam, så enorm ! att det bubblar i bröstet av total lycka..  KÄRLEK !!!!

En liten Nicole sover på pappas bröst med tutte och brum brum, Kärlek !!!!
Foto; Laila Nilsson