Prärieugglan kryper nöjd till kojs...
Mäkta nöjd kröp jag till kojs med en övertrött tös medan älskade gubben tog en bastusväng...
idag har jag och lillan hunnit med att hälsa på vänner, varit förbi gamm-momma på fika och bakat mjukkaka på en liter standard mjölk, fotat lite småfåglar medans jag gräddade mjukkakor för att sedan lagat enkel middag med färdigt kött som gamm-momma skickade med oss och fjärilsmakaroner till.
Efter ha kastat i mig en liten portion, knata iväg till sängen och krypa ned under lillans filt och vila då kroppen sa stopp... Det känns toppen att veta att dom välsmakande kakorna ligger i frysen redo att ätas upp och att dom räcker i bästa fall i nästan två veckor, för man blir ju så himla less på köpesbröd.
Förundras oxå av småfågellivet som är magnefikt, storslaget och helt underbart...
Under alla år har jag aldrig upplevt ett så rikt småfågel liv på våren som nu, det formligen sjuder av dessa underbara små varelser och jag har upptäkt min nyfikenhet att vilja veta lite mer om dessa små.
Många tror att bara för att jag tagit hand om rovfåglar, ugglor och födit upp berguvar m.m. under drygt 20 år så ska jag veta massor om alla fåglar.
Så är inte fallet.. jag har aldrig varit intresserad av fåglar på det sättet att jag läst på om arter, dess utseende, levnads sätt och läten. Mitt intresse har legat i att hjälpa dom skadade och sjuka individer som varit rimligt att göra en insatts för, att vårda och rehabilitera, där man i bästa fall får den underbara belöningen att ge individen friheten åter eller i sämsta fall får avliva den.
Det har varit många underbara år med massor av både roliga, annorlunda, trivsamma, sorgliga, vemodiga, lyckliga händelser att minnas.. många härliga möten med barn och vuxna för att informera om verksamheten, för att inspirera och sprida kunnskap.
Men nu känns det kul att sitta med kikaren på köksbordet och bläddra i fågelböckerna för att hitta alla dom olika gästerna vi nu har vid fågelborden där jag fortfarande matar...
Att lyfta upp kameran, en Nikon D300 med stora objektivet och trycka av några hundra bilder för att föreviga dessa matgäster som jag förundras över.. för att sedan kunna sitta vid datorn eller tv och se på krabaterna i jätteformat och studera detaljer på ett sätt man förut bara drömnde om.
Idag kom ytterligare en ny gäst till vårt öppna hem för att gästa vårt dignande matbord, dom kom i flera tiotal och fyllde på den mängd i hundratal som redan böljade över gården i sina luftakrobatiska flygnummer i gemensamma dynamiska formationer som böljar fram genom luften och sveper ned i grödorna som sticker upp i snögloppet på fältet.
Dessa småfåglar är relativt trygga oxå, bilden nedan har jag tagit från altan.. öppnade dörren och gick ut, givetvis flög nästan alla iväg.. -för att sedan bölja över fältet och komma tillbaka och trots att jag endast står 3 meter därifrån helt öppet och fryser om mina bara fötter i snögloppet på altanen. Så när några landat på marken tar jag ett foto med mobilkameran och går in för att sko på mig och åter gå ut, men då med kameran för att fota lite bättre bilder... (det kommer nog någon sådan bild senare på bloggen)
Foto; Laila Nilsson 5/5 -12 Nokia N8
idag har jag och lillan hunnit med att hälsa på vänner, varit förbi gamm-momma på fika och bakat mjukkaka på en liter standard mjölk, fotat lite småfåglar medans jag gräddade mjukkakor för att sedan lagat enkel middag med färdigt kött som gamm-momma skickade med oss och fjärilsmakaroner till.
Efter ha kastat i mig en liten portion, knata iväg till sängen och krypa ned under lillans filt och vila då kroppen sa stopp... Det känns toppen att veta att dom välsmakande kakorna ligger i frysen redo att ätas upp och att dom räcker i bästa fall i nästan två veckor, för man blir ju så himla less på köpesbröd.
Förundras oxå av småfågellivet som är magnefikt, storslaget och helt underbart...
Under alla år har jag aldrig upplevt ett så rikt småfågel liv på våren som nu, det formligen sjuder av dessa underbara små varelser och jag har upptäkt min nyfikenhet att vilja veta lite mer om dessa små.
Många tror att bara för att jag tagit hand om rovfåglar, ugglor och födit upp berguvar m.m. under drygt 20 år så ska jag veta massor om alla fåglar.
Så är inte fallet.. jag har aldrig varit intresserad av fåglar på det sättet att jag läst på om arter, dess utseende, levnads sätt och läten. Mitt intresse har legat i att hjälpa dom skadade och sjuka individer som varit rimligt att göra en insatts för, att vårda och rehabilitera, där man i bästa fall får den underbara belöningen att ge individen friheten åter eller i sämsta fall får avliva den.
Det har varit många underbara år med massor av både roliga, annorlunda, trivsamma, sorgliga, vemodiga, lyckliga händelser att minnas.. många härliga möten med barn och vuxna för att informera om verksamheten, för att inspirera och sprida kunnskap.
Men nu känns det kul att sitta med kikaren på köksbordet och bläddra i fågelböckerna för att hitta alla dom olika gästerna vi nu har vid fågelborden där jag fortfarande matar...
Att lyfta upp kameran, en Nikon D300 med stora objektivet och trycka av några hundra bilder för att föreviga dessa matgäster som jag förundras över.. för att sedan kunna sitta vid datorn eller tv och se på krabaterna i jätteformat och studera detaljer på ett sätt man förut bara drömnde om.
Idag kom ytterligare en ny gäst till vårt öppna hem för att gästa vårt dignande matbord, dom kom i flera tiotal och fyllde på den mängd i hundratal som redan böljade över gården i sina luftakrobatiska flygnummer i gemensamma dynamiska formationer som böljar fram genom luften och sveper ned i grödorna som sticker upp i snögloppet på fältet.
Dessa småfåglar är relativt trygga oxå, bilden nedan har jag tagit från altan.. öppnade dörren och gick ut, givetvis flög nästan alla iväg.. -för att sedan bölja över fältet och komma tillbaka och trots att jag endast står 3 meter därifrån helt öppet och fryser om mina bara fötter i snögloppet på altanen. Så när några landat på marken tar jag ett foto med mobilkameran och går in för att sko på mig och åter gå ut, men då med kameran för att fota lite bättre bilder... (det kommer nog någon sådan bild senare på bloggen)
Foto; Laila Nilsson 5/5 -12 Nokia N8
Kommentarer
Trackback
