Prärieugglan försöker ta i...

När solen skiner och snön smält bort så ser man allt som behöver göras, då är det skönt att en mini gnista finns...
Jag kämpar upp för backen med skottkärran, stannar flera gånger och kämpar efter luft medan svetten rinner på ryggen... 
Dricker ett glas vatten och ger mig ut med krattan och räfsar ihop lite gamla löv, fågel fröer och kvistar.  
Nicole tar jordspaden och gräver upp jord ur den påbörjade dammen, hon kämpar jättebra  och vi vill fixa den och ha koys där i sommar. 
Efter ett tag börjar jag blöda näsblod och inser att kroppen inte vill detsamma som knoppen... Så nu vilar vi ! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback