Prärieugglan med familj kollar på valp ...


Det har gått drygt ett och ett halvt år sedan jag såg länken på fäjjan om en kvinna i Finland som hade två finnspetsvalpar, bägge hanar i en kull på fem som var obokade. Efter kontakt där vi fått veta mer så åkte vi dit lördag den 8 juni - 19 
Där förälskade vi oss i den ena av dom två valbara valparna och träffade väldigt trevliga uppfödare, vi hade turen att få den valp vi önskade "Echo" Wild Northern's T-mörkö. 
Eftersom det var i Finland så krävs rabies vaccination vid 12 veckors ålder och sedan ytterligare tre veckor innan vi fick hämta hem honom. 
Under dessa 15 veckor var vi dit fyra gånger och glädjen var enorm när Nicole och jag körde hemåt, trots att Echo mådde dåligt och kräktes i Haparanda. 
Tiden har gått vansinnigt fort från det att Echo kom hem, träffade bägge katterna och klev in i familjen. 

Det var några skakiga månader med orolig mage och kraftigt illamående vid bilåkning, vilket ställde till problem under första hösten med träningen av skogsvana och intagning. 
Eftersom Echo kräktes efter någon kilometer så kom vi inte ut på jaktmarken utan en helt slut och illamående jycke som inte orkade färdas, vi fick ta hjälp av skonkost och vänta in en stabilare mage innan vi under våren och sommaren - 20 återupptog bilträning. 

Echo har blivit en underbar hund med ett otroligt sinne, en trofast kamrat och under hösten - 20 har husse fått fälla några orrar och Echo har nu inga problem att åka bil. 
Snart är året 2020 slut och vi ser fram emot ett nytt år med våran ljuvliga hund, massor av bus och mysiga stunder. 









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0